— Jag ser inga invändningar i salen, jag förklarar Parisavtalet för klimatet antaget.
Ordföranden Laurent Fabius slog klubban i bordet medan jubel utbröt i konferenslokalen. Det var den 12 december 2015, och 195 länder i världen hade lovat varandra att minska växthusutsläppen.
Missa inget viktigt, följ oss på Google— Paris var tillfället då klimatdiplomati blev universell. Det var en vändpunkt, säger Maria Ivanova, professor i offentlig politik vid Northeastern University och expert på internationell miljöstyrning.
Tidigare hade FN-länderna varit låsta i olika block. Nu lyckades de förhandla utanför dem, USA och Kina drog för en gångs skull åt samma håll och ö-nationer och ungdomsorganisationer lyckades göra sina röster hörda.
Parisavtalet gjorde att världen fick en vision där alla behöver bidra och mobiliserade alla till handling, enligt henne.
Katherine Browne, som leder en forskningsgrupp om klimatrisker vid Stockholm Environment Institute, säger att avtalet var en betydande prestation 2015.
— Men det har alltid varit ett rätt svagt avtal. Det är inte juridiskt bindande och det finns inga tvingade mekanismer.
Mål som inte nås
Det kanske mest kända delen i Parisavtalet är 1,5-gradersmålet. Allt tyder på att det målet inte kommer att nås – i allra bästa fall kan vi hoppas på 1,9 grader enligt FN:s miljöprogram UNEP .
Båda experterna pekar på bakgrunden till att det sattes, vilket hade att göra med kraven från utsatta ö-nationer – som riskerar att försvinna när smältande isar får havsnivåerna att höjas.
— 1,5-gradersmålet ankrar och förhindrar att man normaliserar synen på högre nivåer. Vi kan inte säga att det inte längre är relevant, för då blir det en självuppfyllande profetia, säger Ivanova.
— Jag tror att när vi närmar oss gränserna så kommer kommunikationen att förändras till att varje tiondels grad fortfarande har betydelse, säger Browne.
”Kommit längre”
Så även om utsläppen fortsatt att stiga sedan 2015, och nya värmerekord slås, så har Parisavtalet fortsatt betydelse. Länder fortsätter att uppdatera sina klimatplaner och hittills är det bara USA som lämnat avtalet.
— En av styrkorna med Parisavtalet är att det verkligen är svårt, framför allt för regeringar. Vi måste låta dem komma på själva hur de ska göra och acceptera att de kanske inte når 100 procent av sina mål, men att det är bättre med 70 eller 80 procent än inget alls.
Frågan är vad som hade hänt utan Parisavtalet. Antagligen hade utsläppen varit ännu högre, ambitionerna lägre och man hade inte sett den explosion av förnybar energi som tillkommit.
Därtill har prognosen förbättrats. Innan Parisavtalet såg världen ut att vara på väg mot 4 graders uppvärmning – om länderna håller vad de lovat kan ökningen nu stanna på 2,6 grader, enligt en färsk rapport från forskarnätverket WWA.
