Ett internationellt forskarlag har undersökt 643 hund- och vargkranier för att förstå artens utveckling. För cirka 11 000 år sedan fanns en tydlig skillnad mellan hund och varg och det går också att se skillnader mellan hundarna från den här perioden.
— Det finns en stor variation mellan dem, men inte en så extrem variation som vi ser i dag, säger Maria Mostadius, intendent vid Biologiska museet vid Lunds universitet, som har bidragit med elva kranier till studien.
Missa inget viktigt, följ oss på GooglePrecis som andra arter har hunden behövt anpassa sig efter klimat och förändringar i den naturliga miljön. Sedan är det också troligt, menar hon, att människor tidigt lagt sig i vilka hundar som som fått para sig med varandra.
Studien visar också att de första tamhundarna uppvisade former som inte finns hos dagens raser. En del tidiga hundtyper finns inte längre.
Hunden är den domesticerade art som visar upp störst variation, vilket anses vara resultatet av en mycket målinriktad avel de senaste 200–300 åren.
— Man brukar säga att det började med de viktorianska kennelklubbarna, att man avlade utifrån vilken typ av hund man ville ha, säger Maria Mostadius.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science.
