Två meter höga glasfönster släpper in generöst med ljus i det stilrena vardagsrummet. Utanför krusar sig vattenytan i den lilla dammen. Här har Martha Vintges och Gert Engbers bott sedan 2013, i en flytande villa i den nederländska staden Delft.
— Vi är intresserade av modern design, hållbarhet och de problem som vi har i Nederländerna med platsbrist. Vi letade efter ett äventyr – vilket det blev, säger Martha Vintges.
Ljuset som reflekteras på ytan och tränger in från nästan alla håll gör det speciellt att bo på vattnet. Och krånglet. Det har inte varit supersmidigt att som pionjärer bosätta sig i ett flytande hus, konstaterar paret.

Sårbara
I en annan del av Delft sitter teknikbolaget Blue 21, som specialiserar sig på flytande byggnader. En stor del av Nederländerna ligger under havsnivån och landet har under århundraden försvarat sig mot havet, oftast med olika sorters fördämningar och vallar.
Vd:n Rutger de Graaf har länge funderat på om det finns ett annat sätt att ta sig an problemet.
— De flesta städer i världen finns längs kusten. Det är ofta ont om utrymme, och när de växer blir områden ofta sårbara för översvämningar. Vårt alternativ tillåter städer att expandera på vattnet, och att låta städerna anpassa sig och bli mer motståndskraftiga mot extrema väderhändelser, säger han.

Bolaget är inblandat i en lång rad projekt världen över, inte minst i Rotterdam, en kort tågresa bort. Storstaden ligger inklämd mellan Europas största floddelta och Nordsjön. 1953 hamnade delar av staden under vatten när landet drabbades av en översvämningskatastrof, med 1 800 döda.
Kor på vattnet
Rotterdam har blivit en testbädd för flytande strukturer. Här finns bland annat en lada med kor, bostäder och en flytande liten park.
— I stadens planer finns inte bara några flytande bostäder, utan storskaliga lägenhetskomplex, säger de Graaf.

Blue 21 har varit inblandade i en kupolförsedd paviljong i staden, som används till olika evenemang.
— Det var den första storskaliga offentliga byggnaden i världen som flöt. Den är inte kopplad till avloppssystemet, utan tar hand om och renar sitt eget vatten.
Arkitekten Albert Takashi Richters jobbar i Floating office Rotterdam som han själv och byrån Powerhouse varit med och ritat. Trevåningshuset i trä hålls på plats av två stora pelare, och stiger eller sjunker 1,5 meter per dag till följd av tidvattnet.
— Vi ville bygga en väldigt elegant byggnad som visar hur du kan bygga extremt hållbart.
Ena halvan av taket är täckt av solpanel, den andra är en energieffektiv grön yta som tar upp regnvatten och fungerar ljuddämpande. Vattnet i sig används för att kyla byggnaden heta sommardagar, och värma den på vintern.
Powerhouse ritar vanligtvis byggnader på land. Trots det gick processen smidigt, säger Takashi Richters.

— Vi levererade på i princip 18 månader från första utkastet till dess att byggnaden var vädertätad. Det var en stor utmaning, men det är görbart. Vi använde ett modulärt system som är enkelt att återskapa.
”För mycket freakshow”
I ett anspråkslöst bostadsområde i Rijswijk har Waterstudio sitt kontor. I kontrast till omgivningarna är visionerna som skapas här desto mer hänförande. En stor karta visar en lagun i Maldiverna, där 5 000 flytande bostäder bildar intrikata mönster mellan de omgivande sanddynerna på atollen.
— Vi håller faktiskt på att bygga de första 60 nu i Sri Lanka som ska bogseras över, säger vd:n och grundaren Koen Olthuis.

Med hundratals flytande byggnader i sin portfölj har Waterstudio under nästan ett kvarts sekel haft ett finger med i olika flytande projekt.
— Men det är för mycket galen arkitektur-freakshow. Det är fina, flytande villor, men det är inte svaret på klimatförändringarna eller trängsel i städerna, säger Olthuis.

Han är övertygad om att flytande höghus inne i städerna är framtiden.
— En av fördelarna med flytande byggnader är att vi inte måste lämna dem där i en evighet. Vi kan flytta dem efter tio-femton år, säger han.
Långt gångna projekt finns även på lyxhotell i Mellanöstern, bostäder för vårdarbetare i Norge och ett projekt för allmännyttan i Zwolle, med enheter med 45 bostäder vardera.

Generellt tror han dock att det är Asien, med lågt liggande städer som Manila och Jakarta, som av överlevnadsskäl kommer att omfamna flytande byggnader.
— Europa har blivit lite lata, de accepterar inte innovationer så mycket som de borde, anser han.

”Vi var försökskaniner”
Tillbaka i Delft hos Martha Vintges och Gert Engbers vittnar paret om vilka utmaningar de ställts inför. Som att med jämna mellanrum behöva skicka in dykare under huset för att ta bort sediment som ansamlas. För når byggnaden botten kan den hamna på sniskan.
Det har också varit svårt att hitta hantverkare som rörmokare och elektriker, eftersom de inte är vana vid att jobba på vatten. På andra håll brottas myndigheterna med regelverk – är det en byggnad eller en båt, och vad gäller i så fall?
— Vi var försökskaniner. Kommunen var väldigt stolt över att ha flytande hus, men det var vi själva som fick göra allt jobb, säger Martha Vintges med ett skratt.

Arkitekten Albert Takashi Richters på det flytande kontoret i Rotterdam är osäker på om framtiden är flytande, möjligtvis på vissa håll i världen.
— Jag ska vara ärlig. Har vi byggt fler sådana här projekt? Nej. Är det smart att bygga allt på vatten? Nej, det skulle jag inte påstå. Så ur det perspektivet är det här främst en symbolisk gest.





