Nyheter24
Annons

Huggormsbett farligt för hunden – tassbett sprider giftet

Publicerad: 12 apr. 2026, kl. 19:05
Huggorm är den enda giftiga ormarten i Sverige. Arkivbild. Foto: Cornelius Poppe/Scanpix

Våren betyder parningssäsong och i takt med att fler huggormar är rör sig i skog och mark ökar risken att bli biten. För människor är det oftast ofarligt, även om man bör söka sjukvård om olyckan är framme. För hundar är risken för allvarliga konsekvenser större.

— Hundar får ofta värre komplikationer än exempelvis katter, det är oklart varför, säger Alinda Dalla-Santa.

Håll koll på hunden

Vad ska man då göra för att minska risken för att ens hund blir huggormsbiten? Enligt Alinda Dalla-Santa handlar det framför allt om att ha koll på hunden.

— Har du hunden kopplad känner ormen markvibrationerna när ni kommer gående, då hinner den ringla undan.

Annons

Utöver det kan man undvika platser där ormar gillar att vistas, exempelvis soliga sydlägen.

— Ormarna gillar att ligga i solen, i stenrösen och på ängar. Det kan vara bra att ha i åtanke när man är ute och går.

Om olyckan är framme – behåll lugnet

Ofta blir hundar bitna i nosen, huvudet eller frambenen – och bett i tassarna gäller det att vara extra uppmärksam på.

— Det innebär ökad blodcirkulation och då kan giftet transporteras vidare och spridas i kroppen. Då bli det större risk för allvarliga komplikationer, säger Alinda Dalla-Santa.

Annons

Blir hunden biten handlar det om att behålla lugnet – både för djur och människa. Dessutom är det bra att ha koll på var närmsta veterinärmottagning finns.

— Om hunden blir stressad ökar adrenalin och blodcirkulation och giftet sprider sig. Är du däremot lugn kommer din hund troligen också vara det. Då har du mer tid på dig att ta hunden till en veterinär för behandling.

Fakta: Huggorm

Huggormen, Skandinaviens enda vilt förekommande giftorm, finns i hela Sverige, till och med norr om polcirkeln, men inte allra längst norrut och på de högsta fjälltopparna.

Den kännetecknas av sitt sicksackmönster längs ryggen, som är svart på hanar och mörkbrunt på honor. Grundfärgen är grå och brun eller rödbrun, men helsvarta individer förekommer. Arten blir vanligen upp till 65 centimeter lång, men honan kan bli längre.

Huggormen trivs bland annat i mossmarker, ljunghedar, skogsbryn, vägrenar, ängs- och åkerkanter, men undviker tät skog då den är beroende av platser med hög solinstrålning.

Milda och varma vårar kan huggormen komma fram redan i februari, annars vanligtvis i mars–april.

Blir man huggormsbiten ska man alltid uppsöka sjukvård och ett bitet husdjur ska alltid kontrolleras av veterinär.

Källor: SLU Artdatabanken och Djurens vårdguide

Kommentarer

Annons
Annons
Annons