Vårdgarantin ger patienter rätt till operation eller behandling inom 90 dagar. Det vanligaste måttet på effektivitet är andelen patienter som fått hjälp inom dessa tre månader.
Läkarförbundet har i en rapport i stället undersökt hur länge patienterna faktiskt väntar och vilka som får vänta längst. De ingrepp som valdes var ryggkirurgi, knäprotes och höftprotes.
Resultatet var entydigt: Svårt sjuka patienter fick vänta längre på operation än patienter som i övrigt var friska, eller hade någon lindrig sjukdom. Det syns tydligast i gruppen ryggkirurgi, där de i övrigt friska patienterna i fjol hade en medianväntetid på 42 dagar medan de svårt sjuka fick vänta i 115 dagar.
Slussas vidare
Skillnaderna förklaras med att de i övrigt friska patienterna kan slussas till privata vårdgivare där väntetiderna är kortare.
De multisjuka patienterna däremot måste opereras på sjukhus där det finns intensiv- och eftervård. Och på sjukhusen saknas vårdplatser, på grund av personalbrist.
— För oss som jobbar i vården är resultaten inte en stor överraskning. När man gör kortsiktiga och riktade satsningar så kan det leda fel, säger Läkarförbundets ordförande Hanna Kataoka.
Hon syftar på att regionerna får öronmärkta pengar för att utföra fler operationer av ett visst slag, som knäproteser.
— Det blir en tjusigare statistik för en viss avgränsad kö. Men det innebär ju inte att tillgängligheten i sjukvården totalt sett blir bättre, säger Kataoka.
Mer för pengarna
De regionala skillnaderna var också mycket stora – i Gävleborg behövde patienterna i fjol bara vänta i 43 dagar på en ryggoperation, i Västerbotten och Uppsala 180 respektive 182 dagar. Några patienter i Västerbotten fick vänta i tre år.
— Riktade statsbidrag till enskilda diagnoser kan träffa rätt i en viss region men fel i en annan. Det hade blivit mer pang för pengarna om regionerna själva hade fått rikta medlen utifrån behov, säger Kataoka.
Det Läkarförbundet ser som viktigast är att öka tillgängligheten för de svårast sjuka.
— Det gäller att bemanna sjukvården, ha tillräckligt många läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Det handlar om breda, långsiktiga satsningar på att både rekrytera och behålla personal, säger Hanna Kataoka.
