"Vem vinner på att S-källorna läcker?"

Som journalist måste du ifrågasätta din källa och bemöda dig med att ställa dig frågan: "Vem vinner på det här?". För det måste få ett slut nu. Annars har vi snart hamnat på samma nivå som delar av hovjournalistiken. Låt mig förklara hur jag tänker.

Rapporteringen kring #Juholtgate blev från och med blogginlägget "Valberedningen varnades för Juholt" i onsdagens Svenska Dagbladet helt upp åt väggarna tokig. I och med den publiceringen nådde vi nämligen kulmen av flera dagars bisarra refererande till så kallade “S-källor”.

Sedan kaoset kring Juholt drog igång i slutet på förra veckan har vi befunnit oss mitt i en inflation av anonyma och fega socialdemokratiska politiker som när som helst har varit villiga att sticka kniven i ryggen på sin partiledare. Men när SvD väljer att toppa sajten och ettan i pappersupplagan med blogginlägget som hänvisar till en “TUNG” S-källa blir det för mycket för mig.

Tro mig, det är inte så att jag inte tycker det är bra med anonyma källor i många sammanhang. Jag menar bara att journalister i alla medier inte enbart kan hänvisa till och lita på en källa som med största sannolikhet agerar i egenintresse.

Om man vill bevara sin trovärdighet hos läsaren, så den inte sjunker till en "kunglig nivå", menar jag att det handlar om att ta det hela ett extra varv och just ställa sig frågan om min källa vinner på det här.

Alternativet är att de S-källor som vill vädra sina kunskaper börjar stå för vad de "läcker" för att framstå som trovärdiga. För i nuläget kan de inte ses som särskilt farligt eller riskfyllt att kritisera en redan hårt ansatt partiledare.

Jag skulle vilja dra det så långt att den journalist som i nästa artikel använder sig av en feg sosse, som inte vågar stå rakryggad för det han eller hon tycker med namn, kan den journalisten börja luncha med de mest spekulativa hovjournalisterna i stället.

För i nästan varje artikel om den kungliga familjen hänvisar reportern till “en källa nära familjen” eller “en av prinsessans vänner”. Vi har alla skrattat åt det och sagt att: “Ne, nu hittar de på igen. De hänvisar alltid till anonyma källor”.

I och med skandalerna kring Håkan Juholt har vi börjat vandra hand i hand med de kollegor som vi tidigare har hånat öppet.

Så för att vi journalister inte ska tappa vårt förtroende i rapporteringen kring Juholts alla affärer måste vi ställa högre krav på oss själva. Anonyma källor är otroligt viktigt för journalistiken och det är därför ännu viktigare att de inte missbrukas för illa underbyggda nyheter eller litas blint på för lättvindigt.

Speciellt om det är en “tung” person nära Juholt. Att våga stå för det vi tycker och tänker är mycket av det som både journalistiken och politiken handlar om.

Eller som en annan person i partiledarens innersta krets sammanfattar det på Facebook: “Ärlighet varar längst” - Peter Cervin, assistent.