"Som det ser ut nu så är vi kvar på 50-talet"

- 27/10/2013, 12:27 -
Amanda Lindholm
1 av 4

Amanda Lindholm

Therese Kjellsson

"Som det ser ut nu så är vi kvar på 50-talet"
2 av 4

"Som det ser ut nu så är vi kvar på 50-talet"

Therese Kjellsson

Med Nyheter24:s Gustav Holmström.
3 av 4

Med Nyheter24:s Gustav Holmström.

Therese Kjelsson

Hoppfullt (förlåt)!
4 av 4

Hoppfullt (förlåt)!

Therese Kjelsson

Nyheter24:s Gustav Holmström möter Amanda Lindholm för att prata om humor, feminism och om bristen på medvetenhet på den svenska humorscenen.

STOCKHOLM. Amanda Lindholm är på gång. På ett sätt i alla fall. Nyligen så uppträdde hon upp RAW för första gången, ett tydligt tecken på att det går bra. Frågan är bara hur det ska gå i fortsättningen.

– Jag pluggar ju heltid till journalist så det är väl mina största planer. Emellanåt så är jag jävligt osugen på att fortsätta med stand up. Men jag skulle vilja skriva mer, skriva mer manus och så. Jag tycker att det är kul att stå på scen också men jag skulle vilja skriva mer, säger Amanda till Nyheter24 och fortsätter:

– Så det skulle jag vilja göra mensamtidigt så har det gått så snabbt för mig, jag har bara hållitpå i ett år typ så jag vet inte riktigt vad det finns förmöjligheter att gå vidare.

Det är lite paradoxalt att ge upp när det går såpass bra?

– Jo, fast jag vet inte. Jag vill inte kalla det för att ge upp.

Sluta?

– Sluta. Men jag kommer nog inte att göra det på ett tag. Men jag vet inte. Jag får se. För mig, och det är ju en klyscha, men det är väldigt viktigt att jag har någonting att säga när jag står där. Mer än själva skämten. Jag har all respekt för folk som sätter comedyn i främsta rummet, det behövs verkligen och är skitroligt men jag klarar inte det. Jag behöver ha något mer också. Jag behöver komma på nya sätt att dels utmana mig själv skrivmässigt men också rent innehållsmässigt. Det som jag tycker är roligast är att vrida på stereotyper och vrida på tankegångar och fördomar så att man ser det på ett annat sätt. Jag har till exempel en grej, eftersom att jag jobbar med feminism så har jag fått väldigt mycket hot, och då har jag en rutin där jag vänder på de här som säger att de vill knulla en i alla hål så att man själv får övertaget i den situationen och det blir de som är löjliga. För annars är det väldigt lätt att känna sig kränkt och jag vill ge folk verktyg att vända på det så att de känner sig bättre.

"Fortfarande kritisk"

Uppmärksamheten kring Amanda var annars nästan som störst när hon, i svallvågorna kring "plus kvinna"-debaclet, skrev en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet där hon kritiserade svenska bokare, arrangörer och stämningen i branschen i stort. Även Mårten Andersson som ligger bakom just RAW fick kritik men Amanda är noggrann med att påpeka att det går åt rätt håll där.

– Ja, jag är fortfarande kritisk motjust den delen men sen tycker jag också att de ha skärpt sig tillviss del i alla fall att få in andra än män på scenen. De tar jualdrig in mer än en kvinna i taget, verkar det som, men de tar ialla fall in en icke-manskomiker varje gång så det är ju bra.

 Ett litet steg på vägen?

– Det går ju att göra mycket bättre men det är kul att se en förändring. Jag tror att problemet är att i standup-svängen så lägger man det ansvaret på tjejerna, att det ärtjejerna som behöver bli bättre så att de inte behöver kvoterasin. Det tror jag är livsfarligt, att tänka på det sättet. Istället måste man se hur man kan göra plats och hur man kan görade här rummen mer attraktiva för folk som kommer in, och också dåkvinnor.

Hur borde man göra?

– Om man börjar med bokningsprocessen. Om man verkligen vill ha in kvinnor, så boka dem först. Om det inte är några kvinnor som vill, fundera på varför. Hur ser vår arrangörsgrupp ut, kanske behöver vi ta in fler kvinnor som jobbar med det här? Hur ser rummen ut? För det är jätteofta det händer att någon ringer och vill ha en en tjej också, hela den där plus kvinna regeln som blivit väldigt omtalad på den senaste tiden. Så ska man inte göra för att det är det bästa sättet att få någon att bli obekväm och känna sig oönskad. Och faktiskt inkvoterad. 

Jobbar för jämställdhet på festivaler

Något som inte bara är ett problem inom komikerbranschen, såklart. Amanda jobbar även med Jämställd festival som, föga förvånande med tanke på namnet, jobbar för en mer jämställd festivalscen i Sverige.

– Vi jobbar på, nu ska vi åka till Kroatien att föreläsa, det blir första gången som vi rör oss utanför Sverige. På en festival där, för många av Kroatiens största bokare som jag förstått det som.

Fan vad kul!

– Mm

Hur kommer det sig?

– De var här på Feministiskt Forum i maj och pratade med oss då och sen hörde de av sig och sa att vi skulle komma.

Det måste ju kännas jäkligt bra?

– Ja, det känns jättekul. Det behövs ju verkligen. Vi har ju bara hållit på i ett år men det känns som att det verkligen är efterfrågat. Vi har fått mycket utrymme i media och sådär nu.

Hur mycket uppmärksamhet får ni från festivalerna?

– De får vi nog minst uppmärksamhet från. Det är media som hjälper oss jättemycket i att synas, och det i sig sätter ju press på arrangörerna. Arrangörerna själva väljer att inte ta hjälp av oss, och det är ju tråkigt.

Jobbar de själva för att få en bättre fördelning eller skiter de bara i det?

– De säger ju, de flesta säger att de gör det. Men det är väldigt dubbelt för de säger att de jobbar för att få en bättre fördelning men de kan inte visa på några konkreta planer för att göra det. Så det finns mycket kvar där att göra.

"Kanske är något inneboende självhat"

Som Amanda själv säger så utsätts man som bekant för hat och hot om man väljer att jobba med jämställdhet. Samma sak kan sägas, om än i mindre utsträckning, för komiker. Dessutom pluggar hon till journalist, vilket också är ett yrke där man stundtals får veta att man lever. Så att säga.

– Haha, ja det kanske är något inneboende självhat. Nej, jag tror inte att det handlar om att välja ett yrke där folk tycker illa om mig utan bara det att jag har väldigt starka åsikter om saker som gör att folk tycker illa om mig för att jag inte skyr att uttrycka dem, säger Amanda och fortsätter:

– Jag tror också att de yrken jag väljer är sådana där man får möjlighet att skildra saker eller tycka saker eftersom att det jag vill göra är att påverka.

Göra världen till en lite bättre plats?

– Haha, det var dina ord.

Fast man får väl tänka så?

– Jo, men det är väl det jag vill. Sen kan man ju göra rent löjliga grejer på scen, alltså jag tycker ju att det är kul också. Det behöver inte alltid vara pretentiöst. Men ibland tycker jag att det får lov att vara det.

Det känns som att det ofta finns en rädsla för att saker ska bli pretentiösa. Är det något som du känner?

– Nej, det har jag nog kommit över för länge sen tror jag. Jag tycker att det är kul att vara lite pretentiös. Jag unnar mig det.

Det är få som säger att man unnar sig det dock. Tycker folk att du är pretentiös?

– Det vet jag inte. Det är det säkert vissa som gör. Jag höll ju på med spoken word innan.

Det är ju ansett som lite pretentiöst.

– Ja, verkligen. Men, ja det är säkert jättemånga som tycker att jag är pretentiös eftersom att jag tycker så mycket.