Hatet vinner fortfarande över källkritiken

6 000 Facebookdelningar, utan att någon brytt sig nämnvärt om att dubbelkolla fakta. Under gårdagen skrev jag en artikel om Facebookjakten på "hunddödaren". I korta drag en redogörelse för hur en Facebookdelning kan få ödesdigra konsekvenser för personen vars uppgifter sprids. I det här fallet syftade inte artikeln till att bringa klarhet i sakfrågan, huruvida den uthängda skjutit ihjäl tre hundar eller inte, utan till att belysa att en 22-årig kvinna fått sin skyddade identitet röjd.

Än en gång en förundran över att fingerspetsen är snabbare än tanken. Ännu ett bevis på att källkritiken på sociala medier ofta tycks vara totalt icke-existerande. Hur vi gång på gång läser om falska efterlysningar, märkliga massutrop på Instagram och felaktiga retweets.

På Instagram sprids nu bilden av en ung utvisningshotad flicka. Hashtaggar som uppmanar att hon ska få stanna. När jag kontaktade flickans fosterpappa för att få kontakt med henne ville hon inte ställa upp. Hon ville inte ha medial uppmärksamhet. Dagen innan hade en känd dokusåpadeltagare lagt ut hennes bild och fått över 10 000 likes. Jag är tveksam till att denne först dubbelkollat detta med flickan.

Vem är det då som sprider? Det är vi alla. Till och med vi som har som jobb att alltid tänka källkritiskt. Ni minns för något år sedan, när en ung man blev uthängd av halva Sveriges medieelit på Twitter efter att någon tagit hans telefon och twittrat ut en fruktansvärd hattweet mot fotbollsspelaren Fabrice Muamba. Hur framstående journalister uppmärksammade och retweetade men sedan vägrade ta på sig ansvaret när det visade sig att en privatperson blivit felaktigt uthängd. 

När inte ens vi som har det som jobb har tid, ork, eller intresse av att granska det vi sprider på sociala medier, hur kan vi då kräva att någon annan ska göra det?

Men vi måste ha tid, ork och intresse att dubbelkolla innan. Vi alla. Privatpersoner, journalister, makthavare, kändisar, barn, pensionärer. Vi får inte bara trycka dela, gilla eller retweet. Sociala medier är fantastiskt, människor möts, ämnen diskuteras, ordet är fritt. Men med det kommer även ett ansvar.

Vad är det då som får oss att släppa ansvaret? Jag gissar på hat och ilska. Av döma från reaktionerna på gårdagens artikel var det hatet. Kommentarerna har inte kretsat kring det felaktiga i att en skyddad identitet röjts. De har kretsat kring ond bråd död och skjutna hundar. Många tycker fortfarande att det var rätt åt 22-åringen att få sina uppgifter uthängda. Ett öga för ett öga, en tand för en tand.

När det handlar om en ung flicka som ska utvisas är det i stället ilskan. En ilska mot myndigheter och byråkrati som gör att den berörda individen glöms bort.

Ilska är en bra drivkraft, hatet kan diskuteras. Men inget får gå före källkritiken. Varken för dig eller mig.