Känner du dig less på mörka, kalla dagar, dyra hyror och stressen i storstan? Du är inte ensam. Nu erbjuder flera länder och småstäder i Europa, Japan och Chile ekonomiska incitament för människor som vill flytta – allt från bidrag till halva hyran till stöd för att starta företag.
Varför lockar de folk?
Många småstäder och landsbygdsområden tappar invånare, skolor hotas av nedläggning och arbetskraften blir äldre. Istället för att låta samhällena tyna bort, öppnar vissa kommuner och regeringar plånboken.
Klicka här för att följa oss på Google”När fler kan arbeta var som helst blir konkurrensen om invånare global”, konstaterar mediehuset Kiplinger.
Lokala beslutsfattare hoppas locka distansarbetare, entreprenörer och familjer som kan bidra till samhällena under lång tid.
Olika sätt att locka nya invånare
Flera länder har hittat kreativa sätt att få folk att flytta:
- Chile erbjuder kapital, visumstöd och startup-ekosystem till entreprenörer som bygger företag på plats.
- Irland satsar på sina avlägsna öar med stöd för den som renoverar övergivna hus – under förutsättning att de flyttar permanent.
- Italien lockar med de omtalade ett-euro-husen, där köpet är billigt men renovering och underhåll ligger helt på köparen.
- Japan, Spanien och Schweiz erbjuder olika former av flyttbidrag och bostadsstöd, ofta riktade till familjer eller unga som kan bidra till lokalsamhället.
Halva hyran i Italien
I den toskanska staden Radicondoli går kommunen ännu längre. Här har borgmästaren avsatt över 400 000 euro för att locka nya invånare. Bidrag täcker bostadsköp, gröna investeringar och studenter – och kommunen betalar halva hyran de två första åren, med kravet att stanna minst fyra år.
Vem passar programmen för?
Flyttbidragen riktar sig främst till personer med stabil ekonomi och flexibilitet: distansarbetare, entreprenörer, pensionärer med egen försörjning och familjer som vill lämna storstaden. Kortare testflyttar eller semestervistelser räcker sällan; nästan alla satsningar kräver flerårigt boende och aktivt engagemang i lokalsamhället.
Trots lockande rubriker täcker bidragen sällan alla kostnader. Visumavgifter, sjukvård, skolgång och boende står ofta på egen hand, och ersättningen kan vara skattepliktig.
Kiplinger påpekar att det handlar mindre om att få betalt för att flytta, och mer om att investera sitt liv i ett samhälle som behöver nya invånare.
