För några hundra år sedan var våren en ganska mager period i Sverige. När påsken väl kom fanns det ofta inte särskilt mycket mat att fira med. Anledningen till den svåra tiden var att det gått ett halvår sedan slakten och ännu lite längre tid sedan skörden.
Påsken har därför inte haft samma association till mat som högtiden har i dag. Förr åt man sådant som råkade finnas hemma eller gick att få tag på för säsongen.
I dag äter vi både ägg och lamm till påsk
Dagens påskbord båstår ofta av ägg, lamm, köttbullar, sill och lax. För många känns det självklart, men så har påsken inte alltid sett ut. Ägg och lamm har visserligen stark koppling till både kristna och judiska påsktraditioner, men i Sverige var de länge mindre självklara till påsk.
Ägg kunde förekomma på påskbordet förr, men bara när hönsen hunnit börja värpa. Om påsken låg tidigt på våren kunde det därför vara ont om ägg, särskilt i norra Sverige. Lammkött var inte heller någon vanlig påskrätt i äldre tid, då lammen ofta var för unga för att slaktas vid påsk. Därför fick lamm en tydlig plats på det svenska påskbordet först under 1900-talet, tack vare nya tekniker för livsmedelsfrakt- och förvaring, enligt Institutet för språk och folkminne.
Lax och sill var fattigmat
Sill och lax som vi äter på vårt påskbord i dag har inte alltid haft den den feststatus de har i dag. Under lång tid räknades de snarare som enkel och billig fattigmat. Enligt Nordiska museet började sillen få sin roll som festmat först under slutet av 1800-talet, när den lades in i socker- och ättikslag. Laxen accepterades som festmat ännu senare, och många som vuxit upp med knappa resurser såg länge lax som gammal fattigmanskost snarare än något högtidligt.
Mycket av det vi i dag uppfattar som klassisk påskmat växte fram i svenska hem under 1900-talet. Men det var först under senare delen av seklet, särskilt från 1970-talet och framåt, som maten fick en mer central roll i påskfirandet och på påskborden. Då började lammstek, primörer och ett mer utvecklat påskbord ta större plats, samtidigt som påskmaten allt mer började likna ett smörgåsbord i stil med julbordet.
Här är klassikerna som försvunnit från påskbordet
Det finns en hel del gamla rätter som en gång var självklara i olika delar av landet men som i dag nästan har försvunnit helt från påskbordet.
Bland annat var sill med korintsås, äggrynsvälling, lutfisk, memma och spicken skinka vanligt förekommande påskrätter som man knappt ser i dag, vilket även Allas rapporterat om. På Öland var även sillpudding en populär rätt till påsk. Medan man i Värmland festade till det med svinmage som var fylld med korngryn.
Det visar att äldre svensk påskmat ofta såg helt annorlunda ut än dagens bufféer med ägghalvor, lamm och flera sorters inlagd sill.
