Eric Rosén: "Ingen tycks ha fattat hur mycket mer makt SD kan komma att få"

- 27/05/2012, 11:51 -
Eric Rosén.

Eric Rosén.

Karin Bylund

KRÖNIKA. De har suttit i riksdagen i 600 dagar. Fortfarande tas de inte på allvar som politisk maktfaktor.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Efter 600 dagar i riksdagen tycks Sverigedemokraterna ha stabiliserats opinionsmässigt och hittat en nivå där de är ungefär lika stora som Folkpartiet och Vänsterpartiet. Inget tyder på att de kommer att åka ut ur riksdagen 2014 om utvecklingen fortsätter som den gjort. Dessutom är de mer kompetenta åtminstone i toppen än många trodde. Jimmie Åkesson är en skicklig debattör som vet att nyttja sina styrkor och dölja sina svagheter. Riksdagsstaben är i huvudsak slipad även om många av riksdagsledamöterna är direkt okunniga, men det är tyvärr inte unikt för SD. Samtidigt finns en kompakt enighet åtminstone utåt om att Sverigedemokraterna inte är ett parti som alla andra utan skiljer ut sig i och med den främlingsfientlighet som genomsyrar alla deras politiska ställningstaganden.

Men efter 600 dagar i riksdagen finns knappt något parti eller någon politiker som konsekvent och klokt förmår förhålla sig till Sverigedemokraterna. Antingen gör man som Socialdemokraternas Urban Ahlin och har sådan beröringsskräck att man drar tillbaks sina egna förslag om de riskerar få uppbackning av SD. Eller så gör man som integrationsminister Erik Ullenhag (FP) och lägger upp hafsverk till hemsidor som ska bemöta ett antal myter – där texterna tycks så framhastade att Sverigedemokraterna snabbt bryter sönder dem. Eller så ”tar man debatten” med Jimmie Åkesson på hans villkor, det vill säga diskuterar invandring och integration med precis de problemformuleringar han för sig med för att sen säga att ”han har fel” eller att ”det inte stämmer”.

Samtliga exempel är dåliga strategier och ofta kommer det ur att engagemanget mot ett annat parti, mot SD, aldrig är det primära i det egna partiets politik, det är mer en bisak man tar sig för eftersom man tror att det är en enkel match att vinna.

Det är det förstås inte.

Vill de andra partierna se ett Sverigedemokraterna som tappar stöd ska man inte diskutera deras problemformuleringar och säga att de ”har fel”. Man ska göra sin egen problemformulering till det som står i centrum och presentera verkliga lösningar i stället för att bara bestrida deras dumheter.

Varför ska just integrationsministern eller integrationspolitiska talespersoner diskutera med Jimmie Åkesson? Redan där har man ställt upp på fel premisser. Skulle Magdalena Andersson (S) eller Anders Borg (M) i stället debattera ekonomisk politik med Erik Almqvist (SD) skulle inte bara hans relativa okunskap lysa igenom – hans luftslott till politisk lösning skulle också avslöjas.

Tittar man på hur det sett ut i övriga Europa är utvecklingen glasklar och Sverigedemokraterna har mycket goda chanser att öka kraftigt i nästa val. En av förutsättningarna är att man diskuterar invandring, kultur och integration med just de frågeställningar som Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga alltid återkommer till.

En annan är att de övriga partierna fortsätter att se problemet som någon annans: Socialdemokraterna är helt på det klara med och arbetar utifrån att Moderaterna är en huvudmotståndare som måste besegras - och Moderaterna är helt på det klara med motsatsen. Men inget parti har SD som sin huvudmotståndare och ingen tar någon större politisk hänsyn till att Sverigedemokraterna mycket väl kan få 10 procent i nästa val.

Ska Sverigedemokraterna försvinna ur riksdagen i nästa val måste de partier som vill bekämpa den utvecklingen förstå hur mycket mer makt SD kan komma att ha om de inte gör det. I nuläget tycks ingen förstå det och den politiska debatten förhåller sig inte ens till det.