"Löfvens höga spel kan vara ett genidrag"

Stefan Löfven säger nej till att bilda regering med Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt är besviken och tycker att det är konstigt att Socialdemokraterna inte tar den utsträckta vänsterhanden. Men kom igen. Vad hade Sjöstedt räknat med?

En blockregering bestående av V, S och Miljöpartiet hade inte bara haft väldigt svårt att regera Sverige. En sådan lösning hade också gått helt emot Löfvens stora mål: att splittra Alliansen. 

En samlad rödgrön lösning hade cementerat den svenska blockpolitiken och dessutom gjort det svårt, för att inte säga omöjligt, att få igenom en budget.

Löfven sträcker ut handen till höger. Visst, han måste göra så. Det är ett högt spel, men det kan också visa sig vara ett genidrag. Stefan Löfven måste upplösa blockpolitiken för att få en stark vänster. 

Rimligtvis bör Socialdemokraterna sträcka ut handen till Folkpartiet. När (ja, det är en fråga om när) Jan Björklund avgår kommer det politiska läget att förändras, det som innan var ett "NEJ!" kan blir ett "njaaa" som i sin tur kan bli ett "okej då". 

Under valrörelsen kunde vi se skoldebatter mellan sossarnas skolpolitiske talesperson Ibrahim Baylan och Folkpartiets Jan Björklund som var näst intill absurda. De var ju överens om det mesta. 

Om Folkpartiet dessutom kan verka för en socialliberal mittenregering samtidigt som de håller bort Sverigedemokraterna från makten så kommer FP ändå kunna se det hela som en seger. 

Under hösten kommer dessutom högern att förlora på att vara ett bittert och bångstyrigt envist gäng förlorare som indirekt bäddar för nya sverigedemokratiskt inflytande. Det tjänar ingen på (förutom SD så klart).

Till och med V kommer att kunna tjäna på Löfvens hårda deal. I stället för att ingå i en gråröd regering så kan partiet nu göra något som de är vana vid och som de trivs med: Att vara ett ettrigt alternativ till vänster. Kanske är det även så att Löfven kommer att trivas med detta om han vill styra den svenska politiska skutan vänsterut. Att dessutom kunna driva vänsterpolitik med nej till vinster i välfärden i en Löfven-ledd regering är helt enkelt inte relatistiskt.

Att Löfven nu sagt nej till Sjöstedt är inte korkat. Det är nödvändigt. Det är ett sätt att skapa en långsiktig parlamentarisk stabilitet. Framtiden får utvisa om Löfvens höga spel är ett misstag eller ett genidrag.