Vi åkte hela vägen till Maranello för en provkörning.
Tillbaka till Ferraris eleganta rötter
Historiskt sett har Ferraris tolvcylindriga modeller varit märkets mest eleganta. Men under de senaste decennierna har det känts som att någon dragit upp volymen lite väl mycket. F12 och 812 är bevis nog. Otroligt snabba, visst, men inte direkt diskreta.
Med 12Cilindri gör Ferrari något helt annat. Man går tillbaka till det som gjorde märket legendariskt. Långa vackra linjer, en design som snarare påminner om en Daytona från 70-talet än något designat för att bara synas.
Tolv cylindrar, inga trick
Under huven bor ett rejält kraftverk. En 6,5 liters V12 utan turbo, utan elektrifiering. En relik, javisst, men också något helt unikt i en värld där allt ska laddas, assisteras och filtreras. Det här är bilvärldens motsvarighet till vinylskiva.
Och ljudet? Det börjar med ett mjukt brummande, nästan blygsamt. Men när man låter varvräknaren klättra mot rödmarkeringen på 9 500 varv så förändras allt. Då bjuds man på ett ljud som inte behöver förstärkas eller justeras. Det är rent, levande och vackert. En hyllning till förbränningsmotorns sista vers.
Design för finsmakare
Bilen jag körde var lackad i Verde Toscana. En elegant grön nyans som tillsammans med silvriga fälgar och cognacfärgad läderklädsel skapade en look som känns mer Agnelli än Monte Carlo. Det här är en Ferrari som signalerar smak snarare än status.
Det är också en bil som är tyst och följsam i låg fart. Kör man runt i stan glömmer man nästan att man sitter i något med 830 hästkrafter. Men så fort vägen öppnar upp sig och man börjar jobba med gasen, styrningen och växlarna så visar bilen sitt rätta jag.
En dans på sydeuropeiska bergsvägar
Ute på serpentinvägar i södra Italien blir det tydligt varför Ferrari fortfarande är kung i segmentet. Varenda rörelse du gör får en direkt respons. Styrningen är knivskarp, växellådan är perfekt kalibrerad och balansen är klockren.
Greppet i framvagnen är nästintill oändligt, men bakvagnen kräver mer fingertoppskänsla. Det ska den också göra, en Ferrari ska inte vara lättkörd. Det ska kännas som att du faktiskt förtjänar att köra fort.
Ferrari 12Cilindri är stor och dyr – men helt magisk
Det enda som talar emot bilen är storleken. 12Cilindri är bred. Riktigt bred. På små italienska vägar blir det ibland nervöst. Men det kompenseras med att bilen är förvånansvärt bekväm och användbar. Den är tyst, fjädringen är följsam och det går att föreställa sig långa körningar genom Europa utan att bli trött.
Men det som verkligen säljer bilen är magin. Det där lilla extra som Ferrari alltid lyckas baka in. Den där känslan av att världen blir lite bättre bara för att du sitter bakom ratten. Det är därför folk lägger över fem miljoner på en bil. Och efter att ha kört 12Cilindri Spider i sitt rätta element är det svårt att inte förstå dem.
Helhetsintryck av nya Ferrari 12Cilindri Spider: 5/5
Ferrari 12Cilindri Spider (2025)
Motor: 6,5-liters V12, 830 hästkrafter, 678 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad dubbelkopplingslåda, bakhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 2,9 sekunder
Toppfart: Över 340 km/h
Vikt: 1 620 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4733/2176/1292 mm
Pris: Från cirka 5,1 miljoner
