Irans mäktiga revolutionsgarde – "som IS"

Det bildades för att skydda den islamistiska regimen i Iran efter revolutionen 1979 och har som främsta syfte att sprida revolutionen i världen. Genom Revolutionsgardet, som terrorklassats av USA, sprider Iran sin ideologi i Libanon, krigar i Syrien och säkrar makt genom shiamiliser i Irak.

Men Revolutionsgardet, också känt som IRGC efter det engelska namnet Islamic Revolutionary Guard Corps, är mycket mer än en regelrätt militär organisation.

Enorm ekonomisk makt

Utöver en egen väpnad styrka och milis kontrollerar Revolutionsgardet stora delar av ekonomin i Iran, med jättelika bolag som enbart ger uppdrag och jobb till de som delar dess ideologi. Det mest framträdande är förvaltningsbolaget Khatam al-Anbiya, som grundades som byggbolag i slutet av 1980-talet för att bygga upp landet efter kriget mot Irak.

Sedan dess har det förgrenat sig till att även syssla med bland annat infrastruktur, energi och försvarsmateriel. Bolaget anses nu vara kärnan i IRGC:s verksamhet, med hundratals dotterbolag och organisationer under sitt paraply. Khatam al-Anbiya kontrollerar till exempel en stor del av Irans omfattande gas- och oljeindustri.

— Man har skapat som ett eget samhälle, säger Kasra Aarabi, chef för Iranprogrammet vid brittiska Tony Blair-institutet och doktorand som forskar om just Revolutionsgardet.

I det samhället finns en överklass bestående av främst mullor och religiöst lärda, en medelklass och en arbetarklass.

— När statliga kontrakt ska tilldelas så går de enbart till företag inom detta system. På så vis stannar pengarna i det egna ekosystemet. Vanliga iranier ses som helt irrelevanta, säger Aarabi.

Khatam al-Anbiya är också verksamma utomlands, i till exempel Libanon och Irak med affärsprojekt som stärker Irantrogna aktörer och miliser och sprider revolutionens budskap – enligt IRGC:s grunduppdrag.

"Islamistisk, våldsam, extremistisk"

Revolutionsgardet utövar också stor makt inom den formella politiken.

När Irans nuvarande president Ebrahim Raisi fick makten gav han flera viktiga poster inom regeringen till IRGC-befälhavare. Det iranska parlamentet och lokalpolitiken består också till stor del av personer med koppling till Revolutionsgardet.

— Man tittar inte efter teknisk expertis eller kvalifikationer när tjänster ska tillsättas, utan enbart ideologi och hängivenhet till revolutionen, säger Aarabi.

Det egna samhället blir också som inneslutet i en bubbla, eftersom de som tillhör Revolutionsgardet och deras familjemedlemmar får omfattande ideologisk träning.

Kasra Aarabi har översatt och analyserat läroböckerna som gardets rekryter skolas i. Där uppmanas de bedriva jihad mot de som inte är lojala mot den iranska staten, de som kallas moharebs, "fiender till Gud", och mot de med annat trossystem än regimens djupt konservativa shiatro.

Enligt indoktrineringsmanualerna ska moharebs, vilket många iranier som nu demonstrerar mot regimen åtalas för att vara, torteras och sedan dödas, berättar Aarabi.

— Det är tydligt från det materialet att IRGC:s ideologi är islamistisk, våldsam och extremistisk på ett sätt som inte skiljer sig från terrorgrupper som IS och al-Qaida.