Memorialchef: Fredspris har också nackdelar
De kunde inte hindra historien från att upprepa sig. Människorättsaktivisterna i ryska Memorial fortsätter att arbeta, men i Ryssland dras tumskruvarna åt. Att få Nobels fredspris är inte entydigt positivt. Allt har sina för- och nackdelar, säger Memorialchefen Jelena Zjemkova till TT.
I slutet av 1980-talet, i den dåvarande Sovjetledaren Michail Gorbatjovs "glasnost" (öppenhet), vädrade ryska människorättsaktivister morgonluft. 1989 gick de formellt samman i organisationen Memorial, som kom att spela en stor roll vid och efter diktaturens sammanbrott.
En av Memorials grundare, tillika dess första ordförande, var kärnfysikern och tidigare dissidenten Andrej Sacharov, som hade tagit emot Nobels fredspris 1975.
Den primära målsättningen var att kartlägga de sovjetiska myndigheternas omfattande brott och uppmärksamma offren. Det handlade bland annat om de många gulaglägren och "den stora utrensningen" under Josef Stalins tid vid makten. Senare har Memorial fortsatt att arbeta med människorättsproblem i det moderna Ryssland.
2003 publicerade Memorial en lista med fler än 1,3 miljoner namngivna offer för förtrycket inom Sovjetunionen.
2016 stämplades Memorial som en "utländsk agent" av myndigheterna. 2021 fattade Rysslands högsta domstol beslut om att själva organisationen skulle upplösas. Dess verksamhet har fortsatt på annat vis.
2022 tog Memorial emot Nobels fredspris tillsammans med den belarusiske människorättsaktivisten Ales Bjaljatski och ukrainska Center for Civil Liberties. Organisationen hade tidigare tagit emot bland annat det "alternativa Nobelpriset" Right Livelihood Award (2004) och EU:s Sacharovpris (2009).
I början av juni klev Oleg Orlov in i en rättssal i Moskva med en bok i högsta hugg. "Konets rezjima" – slutet för regimen – hette den och han gav den en varm rekommendation.
— Den handlar om hur totalitära och fascistiska regimer kommer till sitt slut, berättade han framför kamerorna.
Orlov, medordförande i Rysslands äldsta och mest välrenommerade människorättsorganisation Memorial, har varit en högljudd motståndsröst ända sedan Sovjettiden. Nu står han inför rätta för att ha talat illa om den ryska armén, vilket myndigheterna anser att han gjorde i en artikel där han konstaterade att krigförande Ryssland ånyo har blivit en totalitär stad, en fascistisk sådan.
För det riskerar Oleg Orlov ett flerårigt fängelsestraff. Det finns inga möjligheter att påverka den styrda rättsprocessen, säger Jelena Zjemkova, vd för och medgrundare av Memorial, till TT under ett besök i Stockholm.
— Det viktigaste, först och främst, är att visa tydligt att man motsätter sig detta.
Arbetar under press
Under kriget i Ukraina har Kreml krossat det ryska civilsamhället. Organisationer som Memorial listas som "utländska agenter" och förföljs ihärdigt. Många av dess medlemmar har, liksom hundratusentals oliktänkande, lämnat Ryssland.
Några veckor före Rysslands fullskaliga invasion likviderades Memorial formellt av myndigheterna, men verksamheten som sådan har inte förbjudits, poängterar Jelena Zjemkova.
— Den existerar fortfarande. Vi har kollegor i Ryssland som fortsätter arbetet, om än i mindre skala. Men de är i fara. De måste hela tiden väga riskerna och anpassa sig, säger hon.
Delar av organisationens arbete i Ryssland har gått förlorat, men Zjemkova organiserar ett internationellt arbete för att samla, digitalisera och tillgängliggöra så mycket som möjligt utomlands. Det handlar om årtionden av mörklagda myndighetsövergrepp med hundratusentals offer, från Stalins pogromer till dagens förtryck.
TT: När började du och dina kollegor inse att historien höll på att upprepa sig?
— Det gjorde vi från första början. Inte när Putin kom till makten, utan redan då Memorial började verka (1988). Det var vår grundtanke: Om vi inte lär oss av vårt förgångna så kommer det att upprepa sig, säger Zjemkova.
"80 procent är rädda"
Problemet är att ingen har behövt stå till svars för alla de brott som har begåtts, anför Memorialchefen. Ryssland har inte gjort upp med sin historia. Sedan Sovjetunionens sönderfall har det funnits en rysk lag som ska säkerställa att offer för politisk förföljelse ska få upprättelse, men den har varit helt tandlös.
— En sak vi hade kunnat göra bättre är att lägga mer tid på det juridiska arbetet. Memorial har haft så många historiker, men antagligen för få jurister, säger Jelena Zjemkova.
Dagens oförrätter möts av en utbredd rysk passivitet. Men sedan censurlagarna skärptes har också tusentals människor lagförts för att ha brutit mot dem.
— Min bild är att kanske tio procent av den ryska befolkningen aktivt är emot regimen. Och kanske tio procent står på regimens sida. Resten är del av en grupp som är rädd och inte vill veta något. Det är viktigt att tänka på och tala till dessa 80 procent, säger Jelena Zjemkova.
— Alla som öppnar sina ögon och ser att barn blir dödade i deras namn bör reagera. Och det är inte bara i deras namn, de har också betalat för det via skatten. Hur kan en normal människa sova ordentligt då?
Nyheter når domstolar
Memorial tilldelades i höstas Nobels fredspris, tillsammans med den ukrainska organisationen Center for Civil Liberties och den belarusiske människorättsaktivisten Ales Bjaljatski.
Jelena Zjemkova är kluven inför uppmärksamheten det medförde för den redan hårt åtgångna organisationen. På en fråga om detta konstaterar hon att ryska myndigheter beslagtog Memorials huvudkontor samma dag som nyheten om fredspriset kom.
— Och det är också ett faktum att man i rättssalen i Moskva kommer att känna till att Oleg Orlov är fredspristagare. På samma vis som för (den sedan tidigare fängslade) Ales Bjaljatski – det var känt där också.
Kollegans rättegång i Moskva skapar åtminstone ett litet tillfälle att visa motstånd i ett slutet Ryssland.
— Det är som Oleg själv säger: Inga scener står öppna för oss, vi har inga säkra utrymmen där vi kan tala sanning, det finns inga fria medier. Den enda plats där han kan komma till tals är i rättssalen, säger Zjemkova.
