Fyra stater och ett urfolk vill åt sjunken skatt

Nuförtiden är Islas del Rosario vid Colombias karibiska kust känt som ett sol- och badparadis. Men den 8 juni 1708 kunde eventuella strandbadare här bevittna ett blodigt sjöslag som skulle gå till historien.

I de azurblå vattnen utanför öarna gav sig den brittiske kaptenen Charles Wager med sina krigsskepp på en spansk flotta med en av historiens största skatter ombord. Bara ombord på flaggskeppet San José fanns "200 ton, guld, silver och smaragder från vicekungen i Peru", som tidskriften The Economist beskrivit det.

"Hög prioritet"

Förmögenheten behövdes till den fransk-spanska alliansen, ledd av Frankrikes kung Ludvig XIV, i tronföljdskriget hemma i Europa. I stället fick britternas kanoner in sådana fullträffar att San José exploderade. Skepp, besättning och skatt försvann i havsdjupet.

För alltid, trodde man väl då. Och i 300 år har alltihop legat kvar i den karibiska dyn, medan ryktena och legenderna om händelsen vuxit. Nu är det dock dags att bärga den kungliga jätteskatten, lovar Colombias president Gustavo Petro, som uppger att vrakplatsen hittats 2015.

— Detta är högprioriterat under Petro-administrationen, har kulturminister Juan David Correa sagt till nyhetstjänsten Bloomberg.

— Presidenten har beordrat oss att öka tempot.

Svart och kallt

Men att bärga ett så gammalt vrak som ligger på 500 till 1 000 meters djup görs inte i en handvändning.

— På 1 000 meter så skulle det garanterat vara... svart, säger Anders Klingberg, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.

— Det är svart och det är kallt.

Tekniskt sett anses en bärgning ändå vara fullt görbar – men den är inte billig.

— Du får ha ett rejält fartyg och du får ha rejäla utrustningar. Kanske 800 000 till en miljon per dygn kostar driften av ett sådant fartyg, säger Klingberg.

"Hyfsat helt"

Jim Hansson, marinarkeolog vid Vrak – Museum of Wrecks i Stockholm, tror också att förutsättningarna kring galeonen är relativt bra.

— Visst, det kan ha exploderat och sjunkit, men det var nog hyfsat helt när det landade på botten.

— Större delen av grejerna finns nog kvar på botten. Det är jag övertygad om.

Några mänskliga dykare är det inte tal om på de djupen, vilket gör risken för stöld mindre.

— Du måste ha bra undervattensrobotar och grejer med både kameror och gripklor för att kunna göra en bärgningsinsats, menar Jim Hansson.

Sådan utrustning är i och för sig relativt vanlig.

— Absolut. Det är ju de här företagen som håller på med vindkraftsparker och oljeriggar och allt sådant där. De har enorma resurser.

Klassat som minne

Men att få upp rikedomarna riskerar att bli bara den första i en rad utmaningar. När Colombia gick ut med att San José skulle bärgas, gick vrakletarföretaget Sea Search-Armada (SSA) i USA i taket. Bolaget säger sig ha lokaliserat det redan 1981 – på Colombias uppdrag.

Enligt SSA har Colombias högsta domstol gett företaget rätt till halva skatten, vilket enligt en stämning skulle motsvara drygt 100 miljarder kronor. Men efter det klassade regeringen San José som "nationellt kulturminne" – vilket skulle göra att myndigheterna inte behöver överlämna något från skeppet till privata intressen.

Hur den tvisten slutar ska avgöras i en skiljedomstol i Europa.

Och i bakgrunden lurar flera andra parter. Spanien hävdar att rikedomarna hör hemma där, skeppet var ju spanskt. Peru och Panama invänder att conquistadorerna plundrade naturresurser från dem, så det är där skatten hör hemma.

Världens rikaste stad

Sist men inte minst så vill det bolivianska qhara qhara-folket ha en andel. De mynt i guld och silver som utgör en stor del av skatten kommer från bland annat Potosí i nuvarande Bolivia, en gruvstad som på 1600-talet var känd som världens rikaste. Qhara qhara säger att deras tidigare generationer grävde fram skatten, men aldrig har fått någon kompensation.

Som marinarkeolog hoppas Jim Hansson att man inte bara stirrar sig blind på pengarna.

— Jag hoppas ju att man även försöker göra en arkeologisk dokumentation. För det är ju också ett värde i det.

Kulturministern Juan David Correa har varit inne på samma spår i intervjuer, att bärgningen av San José ska kunna utgöra grund för ett museum. Måhända kan det med tiden bli en colombiansk motsvarighet till Vasa-museet i Stockholm.