Gaza: Flickor med mens får köa i timmar till toa
En professor som numera sover under universitetets trappa. Döttrar med mens som måste köa i två timmar till toaletten. Sandaler på fötterna mitt i vintern. Och annalkande svält. I norr, dit ingen hjälp når, är det svårt att föreställa sig hur länge folk går mellan varje måltid, säger Tess Ingram från Unicef i Gazaremsan.
Gazaremsan ligger vid Medelhavets sydöstra hörn. Förutom havet gränsar Gaza i sydväst mot Egypten och är i övrigt omslutet av Israel.
Befolkningen i Gazaremsan har beräknats till drygt två miljoner människor.
Området var del av Osmanska riket i flera hundra år, senare under brittisk kontroll (1918–48), och efter det i praktiken under Egypten. Israel tog Gaza i besittning i samband med sexdagarskriget 1967.
Enligt Osloavtalet från 1993 ska Israel tillåta Palestinska myndigheten visst självstyre i Gazaremsan. Men efter en maktkamp 2006-2007 tog i stället det hårdfört islamistiska Hamas över styret.
Sedan dess har Israel upprätthållit en blockad mot området. Även Egypten har behandlat Gaza restriktivt.
Flera krig har rasat genom åren, men det som pågår nu är det blodigaste hittills.
Ingram och hennes team från FN:s barnfond befinner sig i södra Gazaremsan, dit befolkningen av Israel uppmanats fly för att slippa krigshandlingar. Och där finns det faktiskt vissa mått av normalitet, berättar Tess Ingram efter en vecka på plats.
— Det finns liksom informella marknadsplatser. Folk sätter upp bord på gatan och säljer. Inte så mycket färskvaror, men burkmat och sådant.
Men priserna är höga. Och det är tydligt vad som är bristvaror.
— Kläder. Sammanlagt kanske jag har sett ett halvt dussin klädesplagg till salu.
Rent vatten
Orsaken är att många nu varit på flykt sedan krigsutbrottet i oktober. Då var det höst i Gaza, vilket med svenska mått mätt nästan är sommar. Tre månader senare är det blöt och rå vinter.
— Så vinterkläder letar alla efter.
— Och det andra är rent vatten.
Gazas vattenförsörjning är baserad på avsaltat havsvatten. Och avsaltning kräver el.
— Många avsaltningsanläggningar står stilla, de har ingen el, säger Ingram på en skakig telefonlinje.
Rännil hjälp
Hon berättar att Gazaremsan, som i storlek ungefär motsvarar halva Öland, nu är uppdelat i två distinkta zoner. Till den södra halvan når en rännil av hjälp från omvärlden fram, oftast först efter flera dygns säkerhetskontroller i Israels gränsstation Kerem Shalom.
Där har Tess Ingram bland annat träffat en professor med familj. De bor nu under yttertrappan på det universitetsområde där han före kriget föreläste i medicin.
— De har hängt upp plastskynken för att få det till ett slags tält.
Men även 30 000 andra har tagit sin tillflykt till campus. Professorns 16-åriga dotter Aya berättade för Ingram att särskilt flickor lider av trängseln när de har mens.
— När hon behöver en toalett är köerna två timmar långa, privatlivet är obefintligt.
Åtta försök
Och det är alltså södra Gazaremsan. I norr antas det vara mycket värre, men nästan ingen kan ta sig dit. Tess Ingram säger att det är både israeliska armén och palestinska Hamas milis som måste ge grönt ljus.
— Sedan årsskiftet har vi försökt åtta gånger med hjälpsändningar dit. Ingen har godkänts.
— Vi vet att där finns väldigt, väldigt utsatta familjer och barn som knappt har mat och vatten på över en månad, eller mer.
Flera FN-organ varnade i december för annalkande svält i norr. Nu säger Tess Ingram att det är svårt att uttala sig eftersom kommunikationsvägarna ligger nere.
— Jag tror att om situationen fortsätter försämras kommer vi att ha svält i Gaza. Men i nuläget vet vi inte hur läget är.
