Balett i skyddsrummet – ett andrum från kriget

Ägaren Julia Voitina har gjort sitt bästa för att göra lokalen fin. Rosa balettskor hänger från ett dörrhandtag och väntande föräldrar kan vila en stund i en sittpuff. Rummet är spartanskt och fönsterlöst och ligger under ett bostadshus, men här erbjuds en timmes andrum från kriget.

Där ute har byggnader raserats och flyglarmet ljuder med jämna mellanrum. Men eftersom balettklassen hålls i ett skyddsrum kan barnen fortsätta dansa.

Julia Voitina uppmanar eleverna att böja knäna i plié. De lyder samtidigt som de koncentrerat ser på sig själva i spegeln för att kontrollera hållningen. Ibland gör flickorna inte som de blir tillsagda och får en skarp tillrättavisning från läraren Marina Altuchova.

"Vill inte gå härifrån"

Genom regionen Charkiv, vars huvudstad har samma namn, går frontlinjen i kriget som började med den ryska storskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022. Rysslands plan var att kriget skulle vara snabbt avklarat men drygt två år senare pågår striderna fortfarande.

På många håll i regionen försöker människor förhålla sig till kriget. Många har lämnat sina hem och sökt sig till säkrare platser. En del har återvänt. Tolv mil sydost om huvudstaden ligger staden Izium som nästan är jämnad med marken efter månader av rysk ockupation. Där arbetar Hanna Tertysjna hemma i sin trädgård. Det är inte långt från fronten men hon säger att hon har fått nog av att vara på flykt.

— Allt är oförutsägbart, säger hon.

— Men det är skönt att vara hemma, fåglarna kvittrar och barnen leker.

En bit därifrån är 80-årige Jurij Sevastianov ute för att samla ved. Han tar lite från spillrorna av ett raserat bostadshus.

— Det är det enda sättet vi kan överleva, säger han.

"Som en räddning"

Dansläraren Julia Voitina är också återvändare. Under en period var hon tvungen att stänga sin kedja balettskolor för att söka skydd i landets västra delar. När hon kom hem till staden Charkiv för ett år sedan hade hon varken pengar att driva verksamheten vidare eller några studenter. Men en studio öppnade hon, om än spartansk och utan fönster och under en lägenhetsbyggnad.

Före kriget hade hon 300 elever, nu är de 20. Den en timme långa balettklassen ger barnen lite ro, en tillfällig distans till kriget.

— Det finns inget för barn i Charkiv, ingen skola eller förskola. Barnen hänger på nätet hela tiden, konstaterar hon.

— De behöver lägga sin energi någonstans för att få känna fina känslor. I synnerhet balett är en räddning för dem.

När barn kommer till studion för första gången är de ofta rädda. Många saknar sina vänner, berättar Julia Voitina.

— Men när de ser och hör varandra är det som ren lycka. De vill inte gå härifrån.

Inte imponerad

Baletteleverna övar på piruetter, en snabb snurr på ett helt varv. Nioåriga Myroslava Ponomarenko koncentrerar sig medan mamma Hanna stolt tittar på.

— Det här är hennes favoritaktivitet, hon har gått på balett sedan hon var tre år, säger Hanna Ponomarenko.

Första gången dottern besökte balettskolan var hon långt ifrån imponerad.

— När min dotter kom hit först sade hon: "Herregud mamma, det är en källare, det finns inga fönster".

Hon var van vid ett fint balettkonservatorium i staden med konsertpianister som spelade under lektionerna. Där kunde hon dessutom titta på när professionella dansare tränade. Men nioåringen har vant sig vid en ny verklighet och har senare sagt att hon "kommer att gå med på vad som helst", berättar mamman.

"Avslappnad och rofylld"

Hanna Ponomarenkos make jobbar för räddningstjänsten. Han larmas ofta ut för att rädda civila efter ryska robotattacker, flytta på bråte och bedöma skador.

Hanna Ponomarenko flydde från Charkiv i början av kriget, precis som Julia Voitina. I fjol kom hon tillbaka. Då var hon bland de första att anmäla sin dotter till balettlektionerna.

— Allt här ger henne lugn. Hon kommer hem mer avslappnad och rofylld. Det hjälper henne att inte fokusera på det som händer runt omkring henne.