Snart fem månader in i Donald Trumps andra presidentperiod är sig världen inte lik. På hemmaplan deporteras papperslösa, myndigheter läggs ner och Vita huset är i konflikt med medier och elituniversitet. Globalt har USA:s president infört strafftullar mot nästan alla länder, hotat annektera Grönland och Kanada och varnat Nato-allierade att man inte kan ta Washington DC:s stöd för givet.
— Det kan brista, men det kan också bli stabilt igen, säger Brooks, som är professor i internationella relationer vid Dartmouth College i New Hampshire och haft en gästprofessur vid Stockholms universitet, om den transatlantiska relationen.
Mest ord?
Det finns de som hävdar att världen med Trump redan lämnat den regelbaserade världsordning som rått sedan slutet av andra världskriget och gått in i en form av hypertransaktionell geopolitik. Brooks ser tendenserna med tycker att det är för tidigt att dra sådana slutsatser.
— Det beror på vad USA i slutändan faktiskt gör och hur andra länder reagerar. I nuläget är det svårt att avgöra var Amerika står för Trump kan inta positioner enbart för att skapa förhandlingsfördelar, påpekar han.
— När det gäller global handel har världsordningen tydligt attackerats av Donald Trump genom de tullar han ensidigt infört. Trump står för protektionism och backar tydligt från tidigare presidenters frihandelspolitik. Men på säkerhetsområdet är det fortfarande mest ord.
Brooks forskning är främst inriktad på global ekonomi och säkerhetspolitik. Han konstaterar att USA, trots Trumps ”America first”-doktrin, har kvar sin militära närvaro i Asien och Mellanöstern och ännu inte trappat ner de försvarsanställda som är stationerade i Europa. Detta trots vicepresident JD Vances verbala utfall på säkerhetskonferensen i München i våras där han varnade europeiska ledare och Natoallierade att inte ta landets närvaro för given.
Inga marksoldater
Enligt Brooks jobbar omkring hälften av USA:s försvarsanställda i Europa – omkring 65 000 före Ukrainakriget och närmare 100 000 nu – med icke-stridande uppgifter som underrättelsearbete, cyberkrigföring, ledning, översyn, logistik och utbildning. De strukturerna är redan uppbyggda och kostar Washington DC förhållandevis lite att ha kvar. Den andra halvan av USA:s närvaro däremot utgörs av soldater som är stridsredo och det är dessa som bekymrar Donald Trump. I händelse av nya ryska attacker mot Nato vill han inte att amerikaner ska gå i strid här, varken de som redan är på kontinenten eller andra.
— I princip alla Washingtons farhågor handlar om konventionella styrkor och vapen. På det området vill Trump verkligen att Europa gör mer och han verkar besluten att USA ska göra mindre.
Ur det perspektivet är det inte konstigt att Trump kallar det femprocentsmål som Natoländernas ledare antog vid försvarsalliansens toppmöte nyligen ”en stor vinst” för Europa och den västerländska civilisationen. Enligt det ska varje Natoland årligen lägga fem procent av bnp på försvaret från 2035.
Helt självständigt Europa?
Stephen Brooks befarar dock att europeiska ledare nu går för långt när det gäller att uppnå strategisk autonomi gentemot Amerika. Han säger sig höra utspel om att Europa bör försöka bli helt militärt självständigt och på egen hand bygga upp alla förmågor – inklusive underrättelse, cyber, logistik och även kärnvapen.
— Det skulle bli för mycket för de europeiska försvarsbudgetarna. Jag tror att USA kan och bör bidra med vissa av dessa förmågor även i framtiden. Det Trump inte vill är att skicka hundratusentals soldater till Europa i händelse av en ny rysk attack, understryker han.
Skälet till att Europa lutar sig mot USA i ett krigsscenario är att antalet stridsfärdiga soldater på vår kontinent är för få. Brooks poängterar omigen att det måste åtgärdas snabbt och effektivt. Och att soldaternas träning bör samordnas så att de inte utbildas på olika stridsfordon och vapen, beroende på vilket land de gör sin värnplikt i.
— Det bästa Europa kan göra på kort sikt för att avskräcka och bekämpa Ryssland är att öka sin konventionella militära kapacitet. Det är även det bästa Europa kan göra för att få USA att stanna. Och det är också det bästa att göra om USA ändå lämnar Europa helt, säger han.
Hjälp med Kina
Men om USA då fortsätter att bidra med funktioner som underrättelse, logistik, ledning, utbildning och cyberkrigföring – måste inte Europa återgälda det?
Absolut, resonerar Brooks, och det är här en potentiell transatlantisk ”deal” kommer in. USA behöver nämligen hjälp från Europa med att i fredstid begränsa Kinas tillgång till militära nyckelteknologier, i synnerhet sådana som rör halvledare. Och om Kina invaderar Taiwan vill och behöver USA kunna samla allierade i såväl Europa som Asien för att kunna isolera Kina ekonomiskt.
— Europa behöver viss militär hjälp för att hantera Ryssland. Och samtidigt behöver USA Europas hjälp på det ekonomiska planet gentemot Kina. Där finns potential för en överenskommelse, en deal där båda sidor får något, konstaterar han.
Ny värld?
Så hur tror Brooks världen ser ut när Donald Trumps mandatperiod är till ända, om tre och ett halvt år?
— Annorlunda. Om Europa tar ansvar för sin konventionella krigskapacitet, då kommer vi ha en ny värld. Men det kan vara en bättre värld. Om inte Trump utmanat Europa på det här området hade sannolikt en annan president gjort det.
— Det finns potential för försoning och ett stabilt partnerskap mellan USA och Europa.
