Hamas toppskikt hade samlats i Doha för att diskutera USA:s president Donald Trumps förslag till vapenvila i Gaza. Då kom attacken. Sex personer dödades, däribland Hamasledaren Khalil al-Hayyas son.
Ett tydligt brott mot internationell rätt, fastslog omgående en rad världsledare. ”Statssponsrad terrorism”, hävdade Qatars premiärminister Mohammed bin Abdulrahman bin al-Thani. Men vad säger egentligen lagen?
— Det är ett brott mot FN-stadgans förbud mot att använda våld i internationella relationer. Artikel 2, paragraf 4 i FN-stadgan – en helt grundläggande regel, konstaterar Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.
— Och beroende på hur man ser på omfattningen skulle det också kunna utgöra ett väpnat angrepp som ger rätt till självförsvar.
”Sverige i krig med Ryssland”
En central fråga för att reda ut de juridiska aspekterna är huruvida Qatar är en neutral part. Landet på Arabiska halvön har visserligen fungerat som en fristad för ledarskiktet inom Hamas politiska gren och har enligt flerfaldiga rapporter stöttat den terrorstämplade rörelsen ekonomiskt. Men ekonomiskt stöd gör en inte till en krigförande part, understryker Pål Wrange:
— Då skulle Sverige vara i krig med Ryssland sedan tre år tillbaka.
Samtidigt har Qatar agerat medlare mellan parterna alltsedan kriget bröt ut 2023. Mark Klamberg, även han folkrättsprofessor vid Stockholms universitet, uppfattar landet som neutralt.
— De deltar inte som stridande i konflikten mellan Hamas och Israel, de skickar inte egna trupper eller militärt materiel. Det betyder inte att Qatar är tvingade att avstå åsikt om hur konflikten ska lösas – de kan ha sympati för ena eller andra sidan men likväl vara en icke-stridande stat, säger han och sammanfattar:
— Som neutral och icke krigförande stat får Qatar och dess territorium inte attackeras.
”Torpedera förhandlingarna”
En annan fråga är huruvida Hamasföreträdarna i Qatar juridiskt kan betraktas som legitima militära mål. Men oavsett om de gett order om militära strategier är de inte kombattanter i den bemärkelse som krigets lagar bygger på, säger Pål Wrange. Politiker anses civila – och civila får inte angripas över huvud taget.
— De kan ha ett ansvar, precis som (Israels premiärminister Benjamin) Netanyahu. Men är man inte en del av den militära hierarkin är man inte ett legitimt militärt mål.
Attacken mot Qatar är uppseendeväckande på många plan, konstaterar han.
— Bortsett från det rent folkrättsliga väcker det här uppmärksamhet på så sett att det sker under en pågående förhandling. Det är svårt att tolka det på något annat sätt än att Israel vill torpedera förhandlingarna.
