Efter hot om att bomba Iran sönder och samman aviserade USA:s president tidigare i veckan en förlängd vapenvila, med hänvisning till att iranierna har svårt att reda ut vem som bestämmer.
När den högste ledaren ayatolla Ali Khamenei med flera maktfigurer har dödats har det skett en lång rad rockader i Irans styre och det mäktiga Revolutionsgardet bedöms ha blivit än mäktigare.
Fler uppgifter och tolkningar gör gällande att det pågår en sorts maktkamp – åtminstone i fråga om hur mycket Iran ska sätta hårt mot hårt.
Skilda bud
När USA först utropade en vapenvila gick Irans utrikesminister ut och sade att Hormuzsundet var öppet för trafik igen. Kort därpå kom motsatt besked, och Revolutionsgardet stängde sundet.
När det vankades nya fredssamtal i Pakistan i måndags kom det till en början olika besked från iranskt håll. Till sist lades det fram ett iranskt villkor för samtal – att USA först skulle lyfta sjöblockaden mot Iran – vilket Revolutionsgardet ska ha drivit igenom.
Irans chefsförhandlare – den i alla andra avseenden hårdföre talmannen Mohammad Bagher Ghalibaf – uppges vilja ha samtal. Revolutionsgardets nye högste ledare, Ahmad Vahidi, uppges motsätta sig förhandlingar – och lobba för att Iran håller Hormuzsundet stängt så att en stor del av det globala oljeflödet stoppas.
Vahidi verkar vara beredd att riskera att kriget återupptas, skriver analytiker vid den amerikanska tankesmedjan Institute for the study of war (ISW). Och enligt källuppgifter som läcker ut är det han som i veckan haft övertaget.
Besked om enighet
På fredagen gick Irans nye högste ledare – Ali Khameneis son Mojtaba Khamenei, som inte har setts till sedan krigsutbrottet – ut med ett skriftligt stridsrop där han hävdade att det råder full enighet. Talmannen Ghalibaf, rättsväsendets ledare och president Masoud Pezeshkian gick ut med likadana utspel.
Även om en del av de iranska ledarna kan tänka sig att förhandla så har de hittills haft med sig högt ställda krav på USA. Experter som nyhetsbyråerna AP och AFP har talat med ser inga tecken på en stor konflikt, utan lyfter fram maktdelningen som en sorts överlevnadsstrategi.
Donald Trump har försökt kalla det som sker ett regimskifte, men dödade ledare har ersatts snabbt. Inför amerikanens hot har Irans regim snarare slutit sig runt sina krav, sade Fredrik Meiton, Mellanösternkännare vid Utrikespolitiska institutet, till TT i veckan:
— Iran har alltid använt tid som ett strategiskt vapen. Även nu är det Iran som gynnas av en utdragen konflikt.
