Engagemanget började i december, då federal gränspolis med ICE i spetsen dök upp i tvillingstaden Minneapolis-Saint Paul för att leverera på president Trumps vallöfte om att deportera migranter som tagit sig in i landet olagligt. Staden hade haft problem med bedrägerifall, där somalier misstänktes, och Vita huset hävdade att migrationspolis skulle gripa och deportera ”bedragare, mördare, våldtäktsmän och gängmedlemmar”.
Stadsledningen hade undanbett sig initiativet. Sarah Stephens, som till vardags är agent i musikbranschen och aktiv i demokratiorganisationen League of Women Voters, berättar att en gräsrotsrörelse kallad Defend 612 föddes.
— 612 är vårt riktnummer i Minneapolis, därav namnet. Vi organiserade oss digitalt och startade lokala Signal-grupper (en krypterad mobilapp) i de olika stadsdelarna, berättar hon.
Oljud och kameror
Själv klev hon ombord i januari. Då hade andra aktivister, bland annat från Chicago där gränspolis tidigare gjort räder, delat med sig av erfarenheter och utbildat Minneapolisbor. Gemensamt mejslade de fram en teknik för dem som ville visa sitt missnöje med migrationspolisen och dokumentera det som skedde.
— Det är lagligt att fotografera och filma och i Minnesota får man vara åtta fot (2,4 meter) från en federal polis. Det tog vi fasta på, berättar Stephens.
De många Signal-grupperna hade olika syften. Vissa hjälpte papperslösa som gått under jorden att handla mat. Andra följde migranter till jobb eller skola. Och en del grupper, som den Sarah Stephens höll i, var en form av snabbstyrka som larmade när ICE eller annan federal gränspolis var i närområdet. I de fallen uppmanades medlemmar att snabbt ge sig ut på gatorna med tutor och smartphones.
Oljudet var en del av strategin, det fungerade som en omedelbar protest som ofta fick ICE-agenterna att tappa koncentrationen eller bli irriterade, enligt Stephens.
— De hände att de svor, knuffades eller använde pepparsprej mot oss observatörer.
Kunde motbevisa
Andra Minneapolisbor som TT talat med har liknande erfarenheter. Filmproducenten Alexander, som inte vill uppge sitt efternamn, säger att de flesta i hans grannskap ser ICE som president Donald Trumps privata armé. Motståndet bland de boende var massivt – och kreativt, säger han.
— Ett lokalt företag lät aktivister trycka t-shirtar gratis. Andra öppnade dörrarna för aktivister att komma in och värma sig eller hjälpte till att distribuera gasmasker.
Strategins andra del var dokumentation. Den visade sig få betydelse i fallet med sjuksköterskan och amerikanska medborgaren Alex Pretti, som sköts ihjäl vid ett federalt polisingripande i slutet av januari. Direkt efter dödsskjutningen beskrevs Pretti, som vid ett tidigare tillfälle fångats på bild då han bråkade med federala poliser, som ”ett hot” och en ”inhemsk terrorist” av bland andra USA:s dåvarande minister för inrikes säkerhet Kristi Noem.
— Vi kunde motbevisa Noem. Vi hade en fyra-fem filmer tagna ur olika vinklar som kunde visa att Alex Pretti inte utgjorde något hot, säger Sarah Stephens.
Staden ”brann” inte
Tidigare i januari hade trebarnsmamman Renee Good, en annan amerikan, skjutits ihjäl av federal polis en bit därifrån. Det resulterade i stora protester i tvillingstaden. Sarah Stephens säger sig dock vara stolt över att demonstrationerna var förhållandevis lugna, att Minneapolis "inte brann som efter (mordet på) George Floyd”.
— Jag tror att Donald Trump hoppades att det skulle bli kravaller så han kunde åberopa lagen ”Insurrection Act” och skicka in soldater, säger hon.
Sådana förberedelser fanns. 1 500 soldater sattes i januari i beredskap i händelse presidenten ville åberopa den över 200 år gamla "upprorslagen" för att stävja protester, enligt The Washington Post. Men trots att ilskan bubblade på gatorna gick de flesta manifestationerna städat till.
Och i mars stämde delstaten Minnesota USA:s federala regering med anledning av dödsskjutningarna.
Är våra grannar
Kort efter Alex Prettis död meddelade Donald Trump att insatsen i Minneapolis skulle trappas ner. Han bytte även ut gränspolischefen Greg Bovino som i medier målats ut som hårdför. Och i februari sade USA:s nye gränschef Tom Homan att specialinsatsen skulle avvecklas.
Men det innebär inte att ICE har lämnat Minnesota. Gränspolisen gör fortfarande räder i delstaten med omnejd. Defend 612:s observatörer har registrerat över 3 500 gripna migranter som flugits därifrån i hand- och fotfängsel mellan januari och mitten av maj, enligt Stephens.
— Många av dem är legitima asylsökande.
Vad säger hon då till dem som tycker att ICE gör ett bra jobb, att de griper brottslingar och att det är fel att hindra dem?
— Jag svarar att vi behöver migranterna. De är våra grannar och vår arbetskraft. De måste finnas en väg för dem att vistas här lagligt, att komma ut ur skuggorna.
Men, lägger hon till, migranter som begår brott måste lagföras, precis som alla i USA.
Delar strategi
De senaste veckorna har Sarah Stephens och hennes medarbetare delat med sig av oljud- och dokumentationsstrategin till likasinnade i Michigan, Florida och Montana – platser där man vill vara förberedd på eventuella ICE-insatser.
Hon har berättat öppet om frustrationen när hennes Signalgrupp infiltrerades och om hur skrämmande det kan vara att stå framför kravallutrustade ICE-agenter.
Men hon har även talat om styrkan i att göra fredligt motstånd tillsammans med grannar och bekanta.
— Vi fick bort ICE från gatorna. Jag är stolt över vårt motstånd.
