"Roligt för alla människor som har hjälpt mig"

Nils van der Poel hinner knappt stiga in i ankomsthallen på centralstationen innan han får skriva den första autografen. Sedan en till. Och en selfie.

En knapp timme innan skridskostjärnan satt sig på tåget till Göteborg har han tilldelats Bragdguldet 2022 för sin succé vid OS i Peking i februari. Blomsterbuketten 26-åringen fick vid tillkännagivandet gav han bort till en tjej på Malmö centralstation.

Själva priset vet han inte vad han tycker om.

— Jag har svårt att förhålla mig till att det vi anser är det ädlaste som en svensk idrottsman kan åstadkomma är att andra tycker att prestationen är något. För mig är det inte idrott. Idrott är inte att tillfredsställa andra, säger han och tillägger att det blir som ett spel för att få "likes".

— Du ska inte bara vara bra, du ska också få andra att tycka att du är bra.

"Det visste vi"

Själv verkar han se ganska krasst på sin insats.

— Vi vann OS på två distanser, slog två olympiska rekord och ett världsrekord inom loppet av fyra dagar.

När Nils van der Poel ska berätta vilka som ingår i det "vi" han hela tiden pratar om blir det en lång lista. Allt ifrån tränare Joel Eriksson och förbundskapten Johan Röjler till den sistnämndas frus kompisar.

Han får Svenska Dagbladets bragdguld för sina OS-guld på 5 000 och 10 000 meter, där han dessutom satte världsrekord på den längre distansen. Några månader senare tog han även guld på allround-VM – och någon vecka senare avslutade skridskokungen sin karriär.

— Jag har fortfarande inte hittat något som jag brunnit för lika varmt som för elitidrotten. Däremot så har jag provat att lägga av två gånger tidigare, och lärt mig mycket på det. Så det är lite tredje gången gillt nu, säger han.

Hård konkurrens

Konkurrensen idrottsåret 2022 var benhård. Armand Duplantis, stavhopp, Marcus Ericsson, bilsport, och Sara Hector, alpint, var några av utmanarna om det ärofyllda priset. Själv tycker van der Poel att det är knepigt att jämföra sporter.

— Jag är bättre på att åka skridskor än vad Armand Duplantis är på att hoppa stavhopp, fast han är ju också bäst genom alla tider. Och jag är ungefär lika bra på att svänga vänster som Marcus Ericsson, fast Sara Hector kan svänga höger, säger Nils van der Poel.

Samtidigt är han på ett sätt stolt över utmärkelsen.

— Det är roligt för alla människor som har hjälpt mig hit. Jag har fått så mycket upplevelser och det har betytt väldigt mycket för mig, men jag var ju där och har fått uppleva allting. Men det var många som inte fick vara det, och för dem är jag väldigt glad att sådant här uppmärksammats.

Alla är ett föredöme

Efter succén i Peking släppte van der Poel sitt träningsmanifest till allmän beskådan på internet. Över 62 sidor berättar han hur han tränat och levt sitt liv för att bli dubbel OS-guldmedaljör. Exempelvis simmaren Victor Johansson och medeldistanslöparen Andreas Almgren har inspirerats träningsupplägget.

TT: Hur känns det att du har inspirerat andra elitidrottsmänniskor att kanske tänka lite utanför boxen när det kommer till träning?

— Det tror jag är ett ansvar vi alla har. Oavsett vilken roll vi har – om vi är framgångsrika idrottsmän eller någons lillebror eller farsa. Att inse att vi alla är ett föredöme oavsett situation. Det är alltid någon som ser vad du gör och folk kommer att ta efter dig. Även fast det är extra uppenbart för oss idrottare är det ett ansvar vi allt för ofta glömmer, oavsett vilken plats i samhället vi har.

Själv ville han egentligen inte fira bragdguldet, men en vän övertygade honom om att äta middag ihop.

— Men först ska jag till gymmet, säger Nils van der Poel.