Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Krönika: När Messi mötte Saviano

Sport | 03/03/2009 18:52

Det är möjligen lite falsk blygsamhet när Roberto Saviano skriver att huvudanledningen till att Lionel Messi går med på att träffa den dödshotade succéförfattaren är att han kommer från Neapel. En stad som är som en helig graal för argentinaren Messi, som ett Jerusalem för svenska 1800-talsbönder, ett Mecka för marockanska muslimer, ett Varanasi för Indiens massor.

Det har visserligen gått några veckor sedan La Repubblica och ett gäng andra tidningar världen runt publicerade Savianos intervju med Messi på Camp Nou i Barcelona. Men eftersom det passerade ganska obemärkt förbi Sverige så tillåter jag mig att ta upp saken nu.

Anledningen till Messis nyfikenhet på en person från Neapel är naturligtvis stadens passionerade kärleksaffär med Diego Maradona. Leo Messi var inte ens född när hans landsman gjorde sina båda klassiska mål på England i VM 1986 – ändå har han gjort två mål som är näst intill exakta kopior av El Diegos.

– Jag gillar Neapel, jag vill åka dit så snart som möjligt. Att vara där ett tag måste vara fantastiskt. För en argentinare är det som att komma hem, säger Leo Messi till Roberto Saviano.

Saviano – författare till Gomorra, boken om den napolitanska camorran, om någon nu har missat det – såg som barn Maradona spela på San Paolo.

I Messiartikeln tar han upp VM-matchen mellan Italien och Maradonas Argentina i Neapel 1990.

”Efter Caniggias mål börjar de icke-napolitanska fansen – de ej infödda – ge sig på Maradona. Där händer något som aldrig mer kommer att hända i fotbollshistorien, och som aldrig hade hänt fram till dess: fansen vänder sig mot sitt eget landslag. Neapelpubliken börjar ropa: ”Diego” Diego!”. (...) Fastän det egna landslaget borde ha varit dem närmast så är det i det ögonblicket Maradona som representerar San Paolopubliken mer än spelare som kommer från andra italienska städer, från Rom, Milano, Torino.”

Savianos artikel handlar egentligen mest om Messis väg från att som tioåring sluta växa, för att 13 år gammal flytta till Barcelona, efter att hans far skrivit under ett kontrakt med klubben på en barservett i hemstaden Rosario. Barcelona lovar att under tre år stå för Messis dyrbara hormonbehandlingar, och det är förmodligen en av klubbens bästa affärer i dess 110-åriga historia. Saviano är långt ifrån den första som berättar den här storyn – men det är undertexten som är grejen. Saviano gled som 26-åring runt på sin vespa i Neapel och blev snart ett större hot mot camorrans förlamande grepp om Neapel än tusentals poliser och karabinjärer någonsin har varit. Han är lite av litteraturens svar på Maradona, på Leo Messi.

”I en sport vars episka fas till synes är över påminner Messis gärningar om en myt, och inte vilken myt som helst, utan den som allra kraftigast går emot vår tid: David mot Goliat” skriver Roberto Saviano.

En annan modern myt, eller snarare en så kallad faktoid, är att humlor rent teoretiskt inte borde kunna flyga. Det stämmer inte, men den felaktiga uppfattningen kommer förmodligen aldrig att dö: historien verkar tala till något djupt inom oss. Vi vill att det ska vara så: kan humlan flyga mot alla naturlagar och mot all vetenskap kan ju ingen någonsin med trovärdighet säga åt oss att något är omöjligt.

Roberto Saviano uttrycker det så här:

”Lionel Messis historia är som legenden om humlan. Det sägs att humlan inte borde kunna flyga eftersom dess kroppsvikt är för stor för dess vingars bärkraft. Men humlan vet inte om det och flyger ändå. Messi, med den där pyttekroppen, de små fötterna, minibenen, den lilla bröstkorgen, alla hans problem med att växa – han borde inte kunna spela i den moderna fotbollen, som handlar om muskler, massa och kraft. Det är bara det att Messi inte vet om det. Och det är därför som han är den största av dem alla”.

Messi kopierar Maradonas klassiska mål:

Messi gör mål med handen:

Skrivet av: