Eric Roséns småborgerliga böjelser
KRÖNIKA. Eric om att få känna sig uppvaktad och viktig.
Man gillar ju när det känns som lyx att gå ut och äta. Det är kanske uppväxten på bräckt falukorv och havregrynsgröt till middag som satt sina spår. Eller så är det bara en inkomstbaserad glidning in i det vuxna medelklassmyset och småborgerlighetens njutardekadenta lättsinne. Detta kan man fundera kring.
Men det finns ju något härligt i att känna sig uppvaktad, uppassad och viktig. Jag kan även bli väldigt förtjust i old school-känslan man får av att servisen är uniformerad på till exempel Sturehof och Prinsen. Lika tydligt är det när man inte är viktig, uppassad och uppvaktad. Det känns så himla tydligt trist när de på annars utmärkta Restaurang B.A.R. har kortat sittningarna för att få utrymme för fler gäster och man inser att de försöker få en att skynda sig och avsluta sin efterrätt så snabbt som möjligt.
För att fortsätta på tête-á-têtes inslagna linje – att Stockholm är roligare än du tror – ska jag dock slå fast att känslan på Stockholms restauranger först och främst är övervägande positiv. De neggiga restaurangerna som föser ut en för tidigt, krogarna med personal som skiter i en, de ställen där fisförnäma drygingar fnyser åt vinet du beställt eller himlar med ögonen när du inte kan alla oskrivna regler är få. Oftast får du otroligt bra hjälp från personal som verkligen vill att du ska bli så nöjd som möjligt utifrån dina likes och förutsättningar. Och därför har jag valt att lista tre ställen som jag tycker är värda full pott i den helt konventionella kategorin matchningskänslafeelingtrevlighetsambition. För enkelhetens skull kan vi kalla det förhöjdhet:
1. Djuret
Till Djuret går man bara om man äter kött, för det är liksom grundkonceptet. Men varför man återvänder är för att man känner sig omhändertagen, önskad, guidad och upplyst när man är där. Vare sig man kommer dit och försöker göra av med så lite pengar som möjligt eller om man försöker slå på stort försöker de maximera utväxlingen för en genom att känna in och informera. Samtidigt blir det aldrig pretentiöst och högtravande.
2. Marie Laveau
Okej, de svajar lite på vinrekommendationerna men det är så jävla trevligt på Laveau och det är så snällt och babbligt och förutom att maten är god så är minnet du tar med dig härifrån alltid känslan av att det var otroligt bra stämning och en miljö du ville vara kvar i hur länge som helst. Vilket väl är bland det bästa betyg man kan få.
3. Daphne's
Det är nåt med Daphne's. Man är ju liksom alltid sugen på att gå tillbaka. Trots att det första man tänker när man kommer dit är att de verkligen försökt konstruera en varm hemtrevlighet så känns det ändå snabbt genuint varmt och hemtrevligt på riktigt. Samtliga som jobbar där tycks vara glada att man kom och glada att få servera mat och ha en mysig restaurang, men aldrig så glada att det framstår som överkäckt eller krystat. Bara härligt, trevligt och... ja, typ, jo, jag ska nog fan ringa och boka bord nu.