Stockholms stökigaste brunch
Walter berättar om helgens Dirty Brunch.
Du vet den där smarta killen i klassen som man visste skulle bli framgångsrik och tjäna bra mycket mer än du själv? Minns du också hur man tröstade sig med att man i alla var snyggare? Walter är den perfekta mardrömmen, en framgångsrik och smart kille som dessutom är jävligt mycket snyggare än en själv.
Walter är grundare och VD för den omåttligt framgångsrika reklambyrån Honesty som bland annat står bakom den så unisont hyllade Halebop-reklamen.Han är också flitigt anlitad föreläsare, välbesökt bloggare och när han inte arbetar hårt med att göra världen lite coolare syns han där ute i minglet med sin galet vackra flickvän Sally Voltaire.
Plötsligt blir jag självmedveten. Vad fan är klockan egentligen? Jag tittar ner och inser att jag står på ett bord och dansar med ett dricksglas vodka-champagne i handen och några av stans roligaste nattlivsmänniskor omkring mig. Min iPhone visar att klockan är halv tre. På dagen.
Helvete.
Den ständigt leende Markus Fowler dyker upp vid bordet och smäller upp korken till ytterligare en flaska champagne. Vad var klockan sa du? Skit samma.
Markus står tillsammans med kommunikationsbyrån Dirty Butterfly värd för den här tillställningen som utan tvekan är Stockholms stökigaste brunch och som går under namnet Dirty Brunch. Brunchen är synnerligen illivilligt uttänkt för att invagga även den mest självmedvetne reklambyrådirektör i känslan av att what happens at Dirty Brunch stays at Dirty Brunch. Jag faller pladask.
Lokalen är vald med omsorg, för på restaurangen Vassa Eggen slinker inte ett uns dagsljus in för att avslöja att det är knallsol och 22°C ute i den verkliga världen. Den stilsäkra DJ-duon B-Line står bakom skivspelarna med beräknande blickar och skruvar gradvis upp trycket så att snart alla har glömt sina mini-hamburgare och (utmärkta) grillade köttbitar för att istället dansa sönder möblerna. Det funkar bra. Overkligt bra.
Jesus, ett namn som betyder något helt annat för Riche-generationen än för resten av världen, chefar numera baren på Vassa Eggen och är den skyldige till mitt vodka-champagne-glas och mitt för stunden dåliga omdöme. Den här lördagseftermiddagen är han en del av konspirationen när han radar upp långa rader av perfekta Bloody Marys på bardisken när vi anländer och inleder oss alla i frestelse från första stund. Genom själva brunchen går det sedan tydliga vattendelare genom den hundra personer starka gästlistan. Värstingbordet med Michaela Forni som härförare går loss på isfyllda kar med Grey Goose-flaskor och Redbull medan andra änden av rummet tar del av Vassas utmärkta champagnesortiment. Jag tycker mig se en Ruinart Blanc de Blanc anlända genom rökmaskinsdimman. Vårt eget bord bestyckas snabbt med ett par hinkar TT. Fråga mig inte av vem. Det enda jag vet är att det är vodka-Redbull-bordet alla sedan dansar på. Inklusive jag själv.
Jag kommer ut ifrån Vassa Eggen lomhörd och kisar mot dagsljuset. På vägen tillbaka till Södermalm möter jag svärfar och försöker se så nykter ut som möjligt. Han ler och fattar direkt. –Var det kul? Och vad jag ska jag säga. –Ja Stefan, det var riktigt riktigt kul.
