Den här veckan blir det specialtema här på bloggen. Hela veckan kommer att handla om datalagringsdirektivet. Varje dag tänker jag svara på en av de absolut vanligaste frågorna som jag brukar få om direktivet.

Riksdagen röstar om huruvida datalagringsdirektivet ska implementeras den 21/3. Det är nu det gäller. Inte om en månad, inte om ett år. Det är NU vi måste göra våra röster hörda. Jag hoppas att min lilla bloggserie kommer att ge er bra information och viktig inspiration att försöka stoppa datalagringsdirektivet genom att bilda opinion mot det.

Här är frågorna jag tänker svara på:

Måndag: Vad är datalagringsdirektivet?
Tisdag: Vilka konsekvenser får datalagringsdirektivet?
Onsdag: Måste Sverige implementera datalagringsdirektivet?
Torsdag: Får vi inte böta till EU om vi inte inför datalagringsdirektivet?
Fredag: Vad kan jag göra för att stoppa datalagringsdirektivet?

Och med det sagt kör vi igång med dagens fråga:

Vad är datalagringsdirektivet? (video)
Datalagringsdirektivet innebär att alla som har en mobiltelefon i fickan kommer att behöva finna sig i att information om var de befinner sig och vem de smsar och talar med kommer att registreras och göras sökbar i sex månader. Kort sagt, du kan inte ens gå ut och köpa en liter mjölk utan att information om din tur till ICA sparas i sex månader och kan hämtas ut av polisen.

Grundtanken var att informationen bara skulle få hämtas ut om du misstänktes för ett allvarligare brott. Justitiedepartementet har dock redan gjort klart att man vill att informationen ska kunna hämtas ut även för misstanke om bötesbrott. Det skapar en mycket överhängande risk för att information kommer att hämtas ut i tid och otid oavsett om det finns anledning att tro att du är ett hot mot dig själv, andra eller samhället i stort.

Det är naturligtvis viktigt att brottslingar kan ställas till svars för sina brott, men inte till vilket pris som helst. Datalagring är dessutom inte en effektiv metod för detta.

I Tyskland löser man 0,002% fler brott med hjälp av direktivet. Samtidigt uppger över hälften av befolkningen att de inte längre vågar använda telefonen för känsliga samtal med till exempel psykologer, präster eller äktenskapsrådgivare. Det faktum att så många inte längre vågar söka hjälp innebär i sig en risk för att fler brott ska begås.

Datalagring är dessutom mycket dyrt. Exakt hur dyrt ska vi prata om på torsdag, men redan nu kan jag avslöja att om man hade investerat lika mycket pengar i traditionellt polisarbete hade man med största sannolikhet löst betydligt mer än 0,002% fler brott. Samtidigt hade man inte behövt göra intrång i vanliga människors privatliv.

Alla ska betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats. I och med att FRA-lagen röstades igenom mot folkets vilja tog man ett steg bort från denna praxis. Om man dessutom röstar igenom datalagringsdirektivet tar Sverige ännu ett kliv bort från att specifikt jaga brottslingar till att istället behandla oss alla som om vi vore brottslingar.

Datalagringsdirektivet kommer inte att förändra våra liv i ett slag. Det kommer att smyga sig på oss. Det är en slippery slope till ett ohälsosamt samhälle där enskilda individer, som du och jag, har väldigt lite att säga till om.

Lördagen den 17/3 kommer det att demonstreras mot datalagringsdirektivet i bland annat Stockholm (Sergels torg) och Göteborg (Götaplatsen). Här finns mer information om respektive demo: Stockholm – Göteborg.

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.