En hel Bokhylla!!!

Robban Silver/Anna Toledano Book/PocketBoken:

Alltså, det händer så mycket i och kring familjen Toledano Book just nu att det skulle behövas en helt egen och dedikerad blogg för att få med alltsammans men det går ju inte, så jag gör en sammanfattning av två händelser här i inlägget som skulle kunna ha med varandra att göra.

Vi tar det från början…
Som många av er snappade upp igår så är ”Pocketboken”(tack för bästa smeknamnet) numera högtravande marknadschef på Mamma Stor-Bokens käftisklinik – en tjänst hon verkligen gjort sig förtjänt av efter att really has paid her dues!!



Men… Vad tycker då den förra marknadschefen och tillika fillersutövaren Silverräven (Robban Silver) om detta?

Han som tidigare var ensam herre på täppan på marknadschefsberget?
Högsta hönset och the big dawg liksom!
Han verkar inte vara heeeeeelt nöjd om man ska tro hans några av hans senare Instagramposter.

Och för att fortsätta på Instagram-temat…
”I am me and won’t change for anyone?” 
REALLY? Won’t change?

Och en marknadschef som tar Melanotan/Barbiedrogen som ska göra dig kåt, glad och tacksam typ?
Ett ämne som läkemedelsverket kraftigt avråder användning från…
Kanske därför han inte är marknadschef längre?

Och det bästa av allt!
Knäcker Stor-Boken extra som hembiträde hos sin käftis Jelena för att jobba av sockerbitständerna??? Det vore ju det bästa av allt om det var sant!
KAN DET INTE VARA SAAAANT!!?!?!?

Och sist men inte minst – PocketBoken har gjort en bentransplantation i käken och ska tydligen äta flytande föda i 6-7 månader. 6-7 MÅNADER?!!!
Om inte det vore något för Biggest Loser-Boken så vet inte jag.. Man skulle förmodligen vara nere på en vikt på -4 kilo när man är klar. Negative four liksom…
Självklart är det hennes nya chef på kliniken som gjort det fantastiska ingreppet! Vem annars?!?!?
SUPER-KÄFTIS TO THE RESCUE!!!

Är Nellsan singel igen?

Nellie Berntsson:

Jag skulle aldrig dejta en kille som frågade om länkningar och inta bla bla. Så fett osäkert med killar som jagar likes på inta och FB. Likes på insta = liten självkänsla hahah ofta går det hand i hand. Skrivit om de miljontals gånger…ni vet hur jag funkar .//Nellie

Aj aj aj!
Är det Magdalena Graafs son hon skriver om här?
Så kär som de både tu var i början av juni och nu…..raderat ALLA bilder av varandra på sociala medier!

Och som hon skriver när lillasyster Smilla varit på date:

– Nu ska inte DU höra av dig först. Hör du det!

Alla typ brister ut i skratt. Som om du skulle vara en expert att ge kärleksråd Nellie, säger Smilla. hahhahhah. Nja inte liksom. Tvärtom.

Började typ garva själv. Nja, kanske inte ska lyssna på mig. Har ju inte fått ihop mitt eget precis. Jaja…iallafall kul att jag kan skratta åt tragiken runt mig själv. Good!/Nellie

You puppy love! Bound to burst!

”Kliv av eller håll käft!!!!”

Lady Dahmer:

Jag tänkte bara ge er några tips om ni någon gång skulle råka på en stressad småbarnsmorsa med en skrikande och arg tvååring nån gång när ni åker buss.
Tips ett: Det hjälper inte att säga ”Kan du få tyst på ditt barn?”
Tips två: Håll för öronen eller kliv av om det blir för jobbigt. Barn skriker ibland. Även om du inte minns det.
Tips tre: Börja inte bråka med mamman.
Tips fyra: Skuldbelägg inte mamman med kommentarer som ”men trösta då!” (vad fan tror ni jag har försökt göra?)  ”Hon behöver sin mamma!”, ”Du borde skämmas!” osv.
Tips fem: Gadda inte ihop dig med två andra korkade jävla idioter mot den stressade och nu arga mamman.//Lady Dahmer

Dahmerskan avhandlar ett så hett ämne som skrikande barn i kollektivtrafiken!
Kan man vaccinera sig? Bygga in öronproppar i öronen eller helt enkelt sticka ut sina trumhinnor med en blyertspenna?

Det har hänt ett antal gånger på denna semester med destination: enorm familje-resort – att jag rynkat på näsan åt ett skrikande barn i UV-dräkt som är vansinnigt för att det inte fått slicka i askfaten som är uppställd överallt runt poolen.
Svetten har brutit fram på min överläpp och jag känner ett lätt obehag.
Sen tittar jag på mamman eller pappan som är ägare till denna mistlur och jag känner mest att;
Ska jag ta över? Vill du ha en paus?
För oavsett HUR jävla störd jag blir av ett enstaka skrik här och där så är det ingenting jämför med vad den vuxna människan i andra änden av barnet känner.

Vad är man för typ av människa om man inte ens tolererar 10 min av oljud?
Nu har vi visserligen en ”all inclusive-bar” som möjligen ökar på tålamodet en smula men ändå?

Återigen är tjock = ful.

Meekatt:

Malin ”Meekatt” har alltid varit den där mammabloggaren som vägrade rosa fluff, som skrev boken ”Låt mamma bajsa ifred” och som normaliserade det normala i att vara kvinna, mamma och människa.
Ibland delar hon med sig massor och ibland lite mindre men hon har ändå varit en frisk fläkt i bloggvärlden.
Sedan blev det tyst.
I nästan ett år var det tyst från henne tills hon dyker upp som gubben i lådan som en ny person med en ny vikt som ska basuneras ut.
Och vad blir gensvaret?
”GUUUUUUD VAD FIIIIIIN DU ÄR!!!!!”
Så helt plötsligt är hon ”fin”. Vilket betyder att hon var ”ful” när hon vägde lite mer.
Tjock/överviktig/kraftig/mullig/eller vad du vill kalla det innebär inte fulhet! Herregud, vad lär vi våra barn om vi hela tiden ska påpeka att man ful för att man har lite fett på kroppen.
Man ÄR inte fet. Man HAR fett! Stor skillnad!!!

Den här kommentaren säger det så bra!!

Tack för tips, Sofie!

Hur pratar man med barn om att vinna och förlora?

Elaine Eksvärd:

Hur pratar ni med era kids om detta eviga ”jag vann” ”DU förlora” och osköna sätt mot kompisar ibland. Ska man låta dem lösa det själv eller kan det vara bra med vägledning. Jag tror inte jag har fått ett endaste prat av mina föräldrar om att respektera leken eller konsekvenser av att inte göra det. Jag vet inte om det var bra eller dåligt.//Elaine

Elaines son M lekte kull med ett gäng andra kompisar och när han blev kullad så sa han att han vilade så att det inte räknades. 
De andra barnen blev då sura på honom, vilket fick Elaine att fundera över hur man lär barn sociala koder och det där med att ”vinna och förlora”.
För barn verkar det där med tävlingar och att vinna vara extremt viktigt och vad är rätt och vad är fel egentligen?
Springer man i kapp med ett barn så är det ju självklart att man ska låta barnet vinna men varför är det så? Förutom att det är sjukt orättvist att som en vuxen springa ikapp med en treåring då så klart men det fattade ni ju.
Är det inte lika viktigt att lära barn att bli ödmjuka förlorare också, och lära dem att det inte spelar någon roll om man inte vinner så länge man är stolt över sin prestation?

Annars blir man som min syrra där det viner minigolfklubbor och kubbpinnar runt huvudet på oss andra när hon missar för hundrade gången och tuggar fradga som en rabiessmittad räv. =)
Man ligger alltid risigt när det går dåligt för henne. (Skrivet med största kärlek så klart <3 )

Stor-Boken skaffar jobb till Lill-Boken.

Anna Toledano Book:

Först var hon make up-artist, sedan den som tog hand om deltagarna i Bonde söker fru och nu helt plötsligt marknadschef.
Det går undan i karriären för Felicia ”Lill-Boken” Book.
Att bli marknadschef brukar ofta kräva åratal av studier och erfarenhet men det är väl ändå tur att Mamma Boken lyckades fixa ett jobb till sin dotter så att hon slipper bo hemma till hon fyller 30?

Så.. Lill-Boken är marknadschef med mamma Boken som levande reklampelare. Tveksam reklampelare men dock en reklampelare – för både löständer OCH sockerbitar! Win win liksom…
Betyder det att jag är en sjöjungfru eftersom jag simmade i havet igår?
Eller som Rachel skulle ha sagt det:
”I went to the zoo yesterday, now I am a koala bear!”

Tack för tips!

Jocke och Jonna adopterar.

Jocke och Jonna:

https://www.youtube.com/watch?v=J6L9kXwCJz0

Häromdagen gick Jocke och Jonna ut med att hennes cellförändringar är tillbaka trots operation och deras längtan efter barn åkte längre bort än tidigare. Nu handlar det inte längre om att kunna eller inte kunna skaffa barn utan nu handlar det om ifall Jonna kommer få cancer eller inte i framtiden.
Efter noga övervägande gick de ut med sin andra video där de meddelar att de kommer registrera sig för adoption – här kommer en sammanfattning av den:

Barnlängtan är större än någonsin för paret och de kommer ta med sig sina följare på färden mot ett barn.
Tanken för Jocke och Jonna var att göra IVF men det blev inte av i och med hennes cellförändringar och de beslöt sig för att ställa sig i kö för adoption eftersom det finns vissa länder där det är 1.1,5 år väntetid.
De har försökt få barn i 4-5 år så att stå i kö i ett par år till känns som ingenting för paret.
Deras drömland att adoptera från är Colombia men de har lång väntetid så de kan även tänka sig Estland.
Jocke bryr sig inte utan är bara glad för chansen att ta hand om ett barn medan Jonna gärna vill ha ett land som ligger nära.
Jonna pratar en del om att man ska ”klicka” med barnet vilket känns jäkligt märkligt.
Det är ingen jävla dejt du går på, men men…

Enligt sidan får unga par barn som ”ej är fyllda fem år” vilket verkar spela roll för Jonna men inte för Jocke.
”Familj är de man älskar, det har inget med blodsband att göra” , säger Jocke.

Ni är många som påpekat att man kanske inte får adoptera om man har exempelvis Adhd som Jocke har men jag kan inte hitta några konkreta bevis på det, utan det verkar variera från land till land.
Är det någon av mina läsare som vet?

Tack för tips, Josefine!

BURN!

Zara Larsson:


Oops, bild 10 och 11 har bytt plats. 

Vad gör man om ens kille är otrogen mot en och man är Sveriges i särklass största artist just nu och får reda på det?
Man hänger ut fanskapet på Snapchat. Obviously!
Och kan jag bara få säga hur mycket jag älskar att hon gör det i textform så jag slipper försöka ladda upp ett videoklipp på hotellets minst sagt svajiga lina?

Ps. Var inte Becky eller Fiona även inblandade när det tog slut mellan Sandra Beijer och Ludvig?

Tack för tips, Lovis!

”Fy fan vilken win för ens hjärta ändå.”

Sandra Beijer:

Att åka utomlands som ensam singel med tre par hade jag förresten aldrig gjort förut. Det slog mig att jag har varit i ett förhållande på alla resor jag gjort med kompisar sedan jag flyttade hemifrån.
Så märkligt ändå.

Jag har alltid haft någon som utan att fråga smörjer in min rygg med solkräm, som hämtar en extra kaffe till mig vid frukosten, som vill dela en förrätt vid middagen. Alltid haft någon som undrar hur det går för karaktärerna i boken jag läser, som hjälper mig att ta bilder till bloggen och som säger att jag är fin i bikini. Någon som knäpper sista haken jag inte når i en klänning, som oroar sig för att jag ska bränna mig och som knuffar mig ner i poolen när jag inte är beredd.

Men vet ni vad det bra var?
Det var inte särskilt jobbigt att det inte var så.

Jag saknade ingen alls.

Fy fan vilken win för ens hjärta ändå.//Sandra

Sandy Bell har varit i Italien med tre kärlekspar – bland annat min chefredaktör Pelle (förrädare hehe) och hans fru – och hon skriver nu om hur det varit att vara den ökända ”femte” hjulet och det verkar ha gått mer än bra.
(Vet någon förresten varför det heter ”femte hjulet” på svenska och ”third wheel” på engelska? Varför har engelskan färre hjul? Metaforar vi om bilar och de om cyklar kanske?)

Visst känns det som att Sandra börjar må bra igen, trots den lilla vin-incidenten på Trädgården tidigare i somras? Alltså, på riktigt bra?
Det gör mig glad på något vis, lite som när man gläds för en kompis som äntligen tar sig upp från det där geggiga hålet av sorg efter att ha blivit slaktad av en kille?
Ibland känns det nästan som att jag känner bloggarna jag skriver om även fast jag aldrig träffat många av dem i verkliga livet. Jag är med dem i deras med och motgångar, när de fuckar upp och när de reser sig igen – som Thorsten Flinck så vackert och barfota uttryckte det.

Sandra är en av dem jag faktiskt aldrig träffat, men jag har en känsla av att om jag någonsin gör det så kommer jag vilja ge henne en kram av ren impuls och förmodligen få ett glas vin över mig för att jag är ett sånt freak som kramar främmande människor. =)
På förhand – I am sorry.