När slumpen spelar en större roll än vad man kanske kan tro

Blondinbella/Egoina/Foki mfl:

Frågan ”Varför heter din blogg ”Bloggbevakning” om du skriver om alla influencers och alla aspekter av sociala medier?” har jag fått både en, två och fjorton gånger sedan jag startade upp den.
Svaret är så enkelt som att det var det första namn jag kom på efter att jag bestämt mig för att starta upp min blogg.
Jag var uttråkad, jag tyckte att Svenska Bloggares blogg hade en del att önska och jag saknade att skriva där jag låg nerbäddad i sängen med influensan så det var det första namn jag kom på och så fick det bli.
Jag hade ingen plan för hur bloggen skulle se ut eller vad den egentligen skulle handla om så namnet var någonting jag bara slängde ur mig.
Med facit i hand så borde den kanske ha hetat ”Influencerbevakning” eller ”Sociala medierbevakning” men nu är Bloggbevakning så pass inarbetat att det vore idioti att byta.
Bloggbevakning is here to stay!

Ska vi kika på några andra bloggnamn och historien bakom dem?

Jag tror knappast att Blondinbella hade kunnat ana hur inarbetat hennes bloggnamn skulle bli när hon valde det 2005.
Egentligen ville hon ha namnet ”GodisBella” när hon registrerade sig på blogg.se men det var upptaget och då tog sidans algoritmer fram ”Blondinbella” som ett alternativ.
Sagt och gjort – Blondinbella var född.

Egoina tyckte att det var töntigt med bloggar och ville starta en egen som drev med hela fenomenet. Namnet Egoina valde hon eftersom en blogg handlar om en själv – Ego – och Ina – som anspelar på hennes namn.
Ego-Ina.

Foki heter egentligen Anchisa men har kallats Foki sedan hon var liten.
I Thailand så har man tydligen alltid två namn, ett smeknamn (tilltalsnamn) och ett riktigt namn. Hennes smeknamn var egentligen Fokk från början, men det har sedan omformats till Foki. (Fokk betyder tur).

Kissie ville starta en blogg efter att hon som av en slump hamnat på Blondinbellas men när hon reggade sig så använde hon sitt vanliga namn.
Några veckor senare så blev hon ”cat called” vid Hötorgets tunnelbanestation av några killar som ropade ”Ksss, Ksss” efter henne varpå hennes kompis utbrast ”Du är Kissie!”
Hon blev Kissie och hennes kompis blev Pissie och detta var också vad de kallade sig på Playahead som var en plattform som Lunarstorm, Myspace eller Helgon.
Hon tyckte namnet var genialiskt och skapade snabbt en ny blogg, www.kissie.blogg.se and the rest is history!

När Natashja skulle signa upp sig på dåtidens största diskussionsforum om brott och mord: Serial Killer Central så behövde hon välja ett användarnamn och det första hon kom på var just Lady Dahmer – efter seriemördaren Jeffery Dahmer.
Hon har ett stort intresse för seriemördare och har brevväxlat med flera stycken men sympatiserar inte med någon av dem om det var någon som tolkade in det i hennes namn.
Hade hon vetat att hon skulle komma att etablera sig som nån slags offentlig person så hade hon valt ett mer genomtänkt och framförallt passande namn, men nu är det på tok för inarbetat för att kunna byta.

Om jag tolkar det hela rätt så började folk kalla Hanna för Hannalicious när hon bodde i Australien och sedan har det hängt med.

KnivLisa fint-sträckte fram handen för att hälsa på en kille och när han skulle ta handen sa hon ”nej jag ville bara kolla på den där!” och pekade på en anteckningsbok han hade under armen. Han tyckte det var jättebitchigt och började kalla henne Knivlisa bakom hennes rygg. Senare fattade han att hon var snäll och berättade om öknamnet. Det var precis när hon startade sin blogg och hon tyckte det var världens coolaste namn, så det fick hänga med.

Vet du historien bakom några andra namn på sociala medier – fyll på här under bland kommentarerna!!!

 

När man ta det till en HELT ny nivå!!!

Instagram/Johanna Emma Olsson:

Har ni sett!?
Här kan Molly Rustas, Hannalicious, Alexandra Bring och resten av sprättbensgänget slänga sig i väggen!

Johanna har tagit konceptet till en helt ny nivå och om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag någonsin kommer kunna nöja mig med ett traditionsenligt sprättben efter det här.
Jag känner mig lite naken….och exposed….men samtidigt inspirerad.

I morgon ska jag sätta ihop lite nya mjukisoutfits bestående av pyjamas och klackisar!m
WINNING!

Tack för tips, Matilda!

Damned if you do, damned if you don’t

När jag hade ett jobb där vi satt tillsammans i lunchrummet fick jag alltid höra pikar när jag åt min mat, lite så där spydiga kommentarer: ”Äter du kyckling och sallad nu igen?” ”Jaså ingen potatis idag. Bara grönt och tråkigt.”

Jag kräks på sånt, fullkomligt kräks. För vet ni, jag kan gärna svara: ”Jaså, äter du kebabtallrik med pommes nu igen? Hur kan du vräka i dig så mycket fett varje dag. Du blir ju bara tjockare och tjockare.”

Det är exakt samma sak, men så säger man inte. Faktiskt är gnället på den som äter nyttigt värre eftersom det uppmana någon att skada sin kropp.

Jag blir fullständigt galen när idioter klagar på hur andra äter när det är nyttig och näringsrik kost. Det är bara de som vräker i sig en massa skräp som klagar, skulle det sitta en till vid lunchbordet och äta nyttigt skulle inte den personen klaga. 

Det är enbart det dåliga samvetet från den som äter fet och onyttig lunch som gör att han eller hon vill gnälla. Så genomskinligt. Till er som är elaka och klagar på dem som väljer att leva sunt och nyttigt vill jag säga några saker:

Tänk om ni fick höra ständiga pikar om att det ni stoppar i er är fel.

Tänk om ni fick sitta och lyssna på tjat från arbetskollegor eller vänner om hur onyttiga ni är som är feta och väljer äta snabbmat eller fet mat till lunch.//Johanna Toftby

Johanna ryter till på skarpen inne på sin blogg till alla som klagar på att hon tränar och äter hälsosamt. 
Ja, varför är det okej att fråga henne om varför hon äter hälsosamt när det inte är lika okej att fråga någon varför de äter så mycket fett?
Men är jag förvånad? Nä, inte ett dugg!
Det är okej att diskutera en smal kropp men absolut inte en tjock kropp.
Absolut inte..

Detsamma gäller för alkohol.
Det är okej att ifrågasätta någon varför någon inte dricker alkohol, men man skulle aldrig fråga någon varför de valt att dricka alkohol.
För cigaretter och annan tobak gäller inte samma princip utan där verkar att röka/snusa mm eller att inte röka/snusa mm behandlas ungefär likadant.
Barn däremot får man tydligen också helst hämningslöst fråga och ifrågasätta kring. ”Varför har du inga barn”?
Inte fan skulle det vara okej om jag istället vände på steken och ifrågasatte varför någon har skaffat en massa barn, eller hur?

Pratar man om träning, kost och hälsa så hetsar man och gör man tvärt om så uppmanar och uppmuntrar man till ohälsa.
Damned if you do, damned if you don’t!

Kan man någonsin, någonsin vinna i den här labyrinten som kallas livet? 
Nope…
Ska man bara hålla käften om allt sånt här?
Jopp! Eller vad säger ni?

 

Öppet spår!

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Spara och slöööösa

Andra sätt att ”spara pengar”..

Det är inte de stora intäkterna man blir rik på, utan de små utgifterna.
Det har i alla fall min mamma matat mig med sedan jag var liten och nu tänkte jag sprida denna Gervidska visdomspärla vidare till er, oavsett om ni vill ha den eller inte.
No backsies!!!

Sket i mitt morgonkaffe imorse, bara för ett kunna dricka minst 5 GRATIS koppar hos veterinären. Inte för att jag i närheten kan tjäna tillbaks några pengar. Men det känns bättre. Nu vill jag nästan kräkas av kaffedarr, men det var det värt.//Magdalena Graaf

En som verkar ha blivit uppfostrad i samma ”Joey Tribbiani på Buffe-anda” är Magdalena Graaf. 
Hon berättade på sin blogg att hon hoppade över kaffet hemma för att kunna sänka fler koppar gratiskaffe hos veterinären och trots att det är riktigt bra jobbat av henne så finns det sätt att elevera sparandet på.
Om man känner sig lite som en lekman i sammanhanget så rekommenderar jag att gå lite varligt fram.
Smussla med dig en termosmugg att fylla till brädden när du känner att du inte kan få i dig en enda droppe kaffe till utan att att kräkas.
Kanske låter du även några tepåsar slinka ner i väskan tillsammans med en näve portionsförpackningar grädde när ingen ser?
Har du en förkärlek till att ha picknick eller liknande så kan en bunt plastskedar spara in åtskilliga kronor åt dig. De där träpinnarna som ibland ersätter skedarna kan du dock låta ligga kvar. Det enda man får ut av dem är spetor och träsmak.
Så smygstarta med en termosmugg men så fort du känner dig trygg med det är det bara att uppgradera till en stor pumptermos för att spara in de riktigt stora slantarna.
Så länge du agerar lugnt och självsäkert så är det ingen som kommer ifrågasätta dig. ”Own the room” liksom…

Rent krasst så skulle du kunna lägga beslag på alla pappermuggar också då de är ”gratis” och även här kan programmet ”Vänner” komma väl till pass. 
Det är inte Joey den här gången som står för lektionen utan Ross – som under en helgvistelse tillsammans med Chandler ser det som en sport att få med sig så många produkter som möjligt som ingår i rumspriset.
Man får inte stjäla, utan bara ta det som ingår i priset.

Gränsen mellan ekonomisk och snål är hårfin men jag tycker jag balanserar den rätt bra idet här inlägget, håller ni inte med?

Hur likt är för likt?

Linn Ahlborg:

Att influencers ”designar” egna kollektioner för olika klädmärken är nu för tiden lika vanligt förekommande på sociala medier som avokado toasts, Chanel Boy Bags eller lattepromenader runt Djurgården.
Frågan är hur mycket ”designande” de här influencerna egentligen gör?
Skissar de upp plaggen, väljer tyg och tillbehör och nästintill syr dem själv eller sitter de snarare med en ”mood board” där de klippt och klistrat bilder från olika modemagasin för att mer demonstrera hur de vill att plaggen de ska sätta sitt namn på ska se ut?
Att inspireras av olika kollektioner är självklart, men hur mycket kan man inspireras innan det blir ett plagiat istället?

Ta den här röda klänningen här ovan.
Den kommer från Linn Ahlborgs kollektion för NA-KD som släpps den 25 februari.
Jämför den sedan med klänningen på den andra bilden.
Den kommer från Nelly och hade från början ett liknande snöre i halsen som klippts bort.

Vad tycker ni?
Inspirerad eller plagierad?

Tack till Amanda som tipsade mig om detta! 
Bilden med den vita klänningen kommer från den HÄR bloggen!

 

Att uttala sig om att inte uttala sig

Advokat Elisabeth Massi Fritz har de senaste dagarna uppmärksammats mycket i media efter att Aftonbladets serie 200 sekunder publicerat ett program där mängder av Massi Fritz tidigare anställda vittnat om hur de blivit bemötta och behandlade av sin chef.
Historier om överdebiteringar, härskarteknik och trakasserier från människor som arbetat på advokatfirman tidigare har nått pressen och vissa av de före detta anställda vågar inte uttala sig, ens anonymt av rädsla för repressalier.

Advokat Elisabeth Massi Fritz blev i höstas en av frontfigurerna i Metoo-kampanjen och har porträtterats som en förkämpe för utsatta kvinnor och de senaste dagarnas avslöjanden passar inte alls in i den bilden.
Jag har aldrig varken träffat eller kommunicerat med henne och tänker således inte heller uttala mig om sanningshalten i det som framkommit utan jag noterar bara att Massi Fritz har stängt av kommentarsfunktionen på sitt Instagramkonto men annars inte uttalat sig, förutom en första kommentar där hon meddelade att hon inte hade någonting emot att 200 sekunder pratar med hennes anställda.
Elaine är en av dem som valt att kommentera det hela fast utan egentligen kommentera det specifika fallet.
Hon diskuterar istället kring frågeställningen – Kan man vara bra på sitt jobb och samtidigt vara en usel chef/ledare?

Jag vet inte hur det är med er men jag har själv haft i alla fall en chef som var alldeles lysande på sitt jobb och som besatt helt otroligt mycket kunskap om det område som vi arbetade i, men om han var en bra chef?
Nej, absolut inte.
Jag skulle snarare vilja kalla det för en ren katastrof.
Han var den som hade absolut erfarenhet och kunskap på hela företaget men det gjorde honom inte mer lämpad till att vara chef – snarare tvärt om.
Han var mycket mer intresserad av att grotta ner sig i specifika arbetsuppgifter och tyckte mest att man störde om man bad honom agera chef – någonting som han heller inte hade en aning om vad det betydde.
Han fick helt enkelt chefstjänsten för att han varit längst på företaget och besatt mest kunskap – inte för att han på något vis var mest lämpad för det.

Vad har ni för erfarenheter av chefer? 

Men Calleponken

Jag kan inte låta bli att bli lite nyfiken..
Tror Calle Schulman verkligen att jag tänker släppa hans räkna nedkalender som han dramatiskt basunerade ut med en självsäkerhet som skulle få Karl XII – pre Poltava då givetvis – att blekna i jämförelse.
Med tanke på hur mycket han stretade, stånkade och gnällde över hur ingenting längre var roligt på Instagram när man inte längre får göra smygreklam som man vill så hade jag inte förväntat mig någonting mindre än en nedräkning likt den som sker i Time Square varje nyår.
Jag såg liksom framför mig hur Calle monterar upp en ställning med en fallande boll på ovansidan av svampen vid Stureplan så att ingen riskerar att missa vad som komma skall.
En boll som, under den minut det tar för den att sjunka, visar glimtar från Calles räkna ner-kalender.
Från 111 till 0. The end of an era! Truly!

Hade inte det varit nått, så säg?

Angående adlinks

När jag gör klicklänkar medför det en text högst upp i inlägget, som ni säkert har sett, där står det att det är ”affiliate” vilket betyder att jag tjänar några ören, när ni trycker på länken eller en % om ni gör ett köp. Det är alltså inte ett samarbete, men jag vill förtydliga det så ni inte tror att jag gör samarbeten varje dag!

De flesta webbutikerna har idag en affiliate på alltifrån kläder, produkter och inredning. I just det här inlägget tjänar jag ingenting på länkarna till skorna eller jeansen, men på t-shirten.
Hoppas ni tycker det är okej att jag får några ören på era klicks ?
Jag vill gärna veta vad ni tycker och ställ gärna frågor om ni har!//Margaux

Jag kom att tänka på en sak när jag läste texten här ovan som kommer från Maggis blogg.
Det är ett ämne som jag varit inne och nosat på innan och det är det här med adlinks och affiliates.
I det här inlägget tog jag upp hur vissa av Englas läsare resonerade kring hur de på bästa sätt kunde undvika att klicka på Englas länkar, även om de var intresserade av produkten, medan Sandra Beijers läsare reagerade på helt motsatt vis.
Många menar på att det är ren och skär girighet som lyser igenom på de flesta bloggarna och det kan jag hålla med om att det framstår som, men det skulle lika gärna kunna vara att transparensen blivit mycket tydligare och att både samarbeten och adlinks markeras tydligt nu jämfört med tidigare.

Men handen på hjärtat nu.
Om du fick två olika alternativ att presentera en sak, produkt eller liknande på – vilket sätt hade du då valt att göra det på om det inte påverkade kunden på något vis?
Hade du valt alternativet där du gynnas av att någon klickar på din presentation, eller har du låtit bli?
Valet påverkar alltså inte kunden på något vis utan den enda som påverkas är du, beroende på ditt val.

Ni som hela tiden klagar över adlinks och lämnar arga kommentarer om att ni minsann inte tänker klicka på bloggarens länk utan hellre letar upp produkten och klickar er in på den bakvägen..
Hade ni valt bort möjligheten att tjäna pengar trots att i princip allt från skor till swimmingpools har adlinks bara för att inte verka girig?

Jag tycker det är ytterst intressant!
Den som läser och klickar på din länk påverkas inte överhuvudtaget hur du än gör, men ändå så verkar så många av er tycka att adliks och affiliates är sattyg som drabbat hela influencervärlden.

Hur hade du gjort? 
Jag är riktigt, riktigt nyfiken faktiskt..

Tuttar, tuttar, tuttar!!

Youtubern Lovisa Karlsson har publicerat en film på Instagram där hon dansar topless framför kameran och kommentarsfältet fylls av någon utav två saker. 
Hyllningar eller otrolig kränkthet.

Någon går så pass långt att de tycker att det Lovisa gör är olagligt, men det har jag mycket svårt att se. Däremot så bryter hon säkerligen mot ungefär alla regler som finns på Instagram men än så längre ligger den uppe trots alla som med största säkerhet anmält den!

Herregud, det är tuttar! Tuttar! Ofarliga tuttar!
Hade jag kunnat studsa runt utan bh och tröja utan att ge mig själv blåtiror så hade jag också gjort det.

Vad tycker ni? 
Frigörande eller fruktansvärt?