Känslor kring influencerreklam

Det finns några varumärken som mer eller mindre helt byggt sin framgång kring influencer-marketing. iDeal of Sweden är ett sådant varumärke, Daniel Wellington ett annat och Chimi Eyewear ett tredje och det som är gemensamt för alla dessa företag är att jag blivit negativt inställd till dem, just på grund av deras sätt att marknadsföra sig på.
Stundtals är företagen och deras produkter överallt och ingenstans på en och samma gång, och det gör mig mer irriterad än shoppingsugen, en känsla jag vet att vissa av er håller med mig om.

Företaget Stronger, som säljer träningskläder, använder ofta influencers och sociala medier till sin marknadsföring men deras reklam väcker inte alls samma negativa känsla i mig, vilket i sig är lite märkligt så jag tänkte kolla med er hur NI tänker och resonerar kring det här?
Det borde ju vara samma sak för Stronger som för iDeal of Sweden, DW och Chimi men icke..
Kanske beror det på att jag älskar träningskläder och deras kollektioner ofta är jättesnygga? Fast jag älskar ju både solglasögon och accessoarer också och är trots det inget fan av de andra företagen?

Jag får känslan av att de flesta av er inte alls är lika negativa till Stronger som andra influenciska reklamföretag – stämmer det? Och varför i så fall?

 

ÖPPET SPÅR

Eftersom jag undanbett mig OT-kommentarer på övriga inlägg så lägger jag in ett litet uppsamlingsheat så här mitt i veckan för era allra mest akuta kommentarer. ?

So get it all out of your systems!!
GO!

Föräldraskam?

Men alltså, nu får folk sluta blir så jäkla kränkta av minsta lilla grej.
Jag börjar nästan tro att det finns människor som aktivt sitter och söker av nätet efter saker att bli kränkta av, någonting de sedan även gärna basunerar ut på sociala medier att de blivit kränkta av.
Ta som exempel den här lappen här ovan som Margaux fotat av på förskolan. Är den skriven till en förälder som någon enda gång behövt svara på ett sms eller liknande vid hämtning eller är den kanske en påminnelse till de föräldrar som alltid har blicken i mobilen eller är mitt i ett samtal när de kliver in genom dörren?

Det måste vara jobbigt att gå runt i livet och bli kränkt över saker som inte ens berör en?
Har man så här stora problem med en vänligt uppmanande lapp, skriven till alla eller ingen, och känner sig skammad och utpekad av den så borde man kanske fundera över hur man SJÄLV ser på sin roll som förälder (eller sin roll generellt i olika situationer)?
Livet blir så mycket enklare om man slutar tro att ALLT negativt som någonsin skrivits om en person är riktat direkt till en personligen.

Jag tycker inte att den här lappen skammar föräldrar, problemet är väl snarare att personen bakom kommentaren gör det. Skammar andra föräldrar men mest känns det som att hen skammar sig själv och sitt föräldraskap.

Är det kränkande att jag som ”icke biologisk förälder” har en åsikt i frågan?
Skammar jag månne någon med mitt inlägg?
Vad tycker ni?

Tredje gången gillt för Dessie?

2015 köpte Dessie pitbullvalpen ”Bubba” efter att ha fått lämna bort sin Chihuahua ”Coco” under långa perioder pga hennes kille Simons allergi.
”Bubba” gör hon sig av med efter bara några månader – fortfarande 2015 – eftersom hennes son blivit allergisk mot den.
2017 meddelar hon på Instagram att hon permanent måste lämna bort Chihuahuan ”Coco” pga sonens allergier, och nu 2020 så har Dessie köpt en ny hundvalp, en Pomeranian som vissa anser vara mer allergivänliga än andra raser, men ingen hund (eller katt) kan anses HELT allergivänliga.
Ta våra två ”allergivänliga” Cornish Rex-katter.
Vi adopterade dem eftersom ett barn i familjen blivit akut allergisk mot dem.

Dessie är alltså inne på sin tredje hund nu då, trots att sonen varit allergisk mot de båda föregångarna. 
Risken att sonen kommer vara allergisk mot även denna hund är överhängande, eftersom forskning visar på att det inte finns några raser som på riktigt kan kallas allergivänliga.
Enligt den holländska forskningsstudien (Vredegoor et al, Journal of Allergy and Clinical Immunology, volym 130, 2012) så går det att utläsa viss skillnad mellan olika raser men att den stora variationen finns på individnivå, alltså mellan hundar av samma ras.
Risken är alltså väldigt hög att sonen kommer vara allergisk, även mot den här hunden. Det borde till och med Dessie kunna räkna ut med knäna.

Hundar är levande varelser och inga leksaker man köper för att roa sig med så länge det känns kul för att sedan göra sig av med.
Jag skulle ALDRIG ens överväga att sälja en valp till Dessie med tanke på hennes meriter som ansvarsfull hundägare.

En gång är ingen gång men TRE gången är fan två för mycket, men kanske kan hon filma sonens allergiutveckling och hur hon tvingas göra sig av med ytterligare en hund för att sedan publicera klippet på den Youtubekanal han är på tok för ung för att ha?