Youtuber publicerar nedvärderande videos på memmo

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,331650″ ap mute yot ]

Memmo är tjänsten där du kan beställa olika typer av hälsningar från mer eller mindre kända personer och när den lanserades så skrev jag det här inlägget. 
Jag tyckte det verkade vara en kul tjänst, men efter att ha blivit uppmärksammad på vad som faktiskt ligger och har legat uppe på sidan så är jag benägen att dra tillbaka mitt uteslutande positiva omdöme.

Jag fick ett mail från en följare som pekade mig i riktning mot Jakob Vastamäkis twitterkonto han publicerat två stycken exempelvideos på komikern och Youtubern Viktor Klemming, där han…. Tja, uttrycker sig på ett sätt som jag inte tror helt stämmer överens med den värdegrund Memmo har på sin sida.

Klippen verkar vara nedplockade nu, men jag undrar hur länge de fick ligga uppe?
Är det så smart verkligen av Memmo att låta profilerna ladda upp vilka klipp de vill utan någon som helst granskning först?

Så här kommenterar Memmo det hela via mail:

Precis som på andra digitala och sociala medier – Youtube, Instagram, TikTok och dylikt så äger profilerna materialet de själva skapar, liksom innehåll som produceras. Memmo ska vara ett eget utrymme för profilerna och till för deras personliga uttryck, vilket vi som plattform inte styr över.
Med det sagt, står vi som bolag givetvis fast vid vår värdegrund: https://memmo.app/values. Allt som kommuniceras från oss som bolag är förankrat i detta, även om vi inte äger det material som skapas av profilerna anslutna till vår plattform.
Vi har ett antal filter som gör att bokningar och videos med hatiska och/eller diskriminerande budskap utesluts från att skickas och/eller levereras. Detta är dock inte felfritt, och bör även ses med perspektivet att vi är en plattform som erbjuder denna tjänst för att skapa glada minnen, och därmed inte äger själva innehållet som skapas på den.

Tack för tips!

Förvirrande likheter och svar om Elsa Billgrens kök

Elsa Billgren och hennes man Pontus är i full gång med att renovera sin nya lägenhet vid Mosebacke i Stockholm.
I ett samarbete med Marbodal är de i full gång med att skaffa sig ett kök som vid en första anblick riskerar att blandas ihop med Ellen Dixdotters kök i huset på Österlen.
Jämför de båda bilderna här nedan.
Allt från luckor, knoppar, bänkskiva och diskho till placeringen av detaljerna med skärbräda och blommor är snudd på identiska i de båda bilderna, och det är väl ingenting konstigt egentligen om det nu inte var så att Elsa faktiskt anlitats som inredare av TV4 till programmet ”Äntligen hemma”.
Då är det här kopierade köpen en smula mer anmärkningsvärt kan jag tycka…

En annan sak som definitivt är mer anmärkningsvärt än identiska skåpsluckor är Elsas något tvetydiga svar vad gäller samarbetet med Marbodal.
Överst i inlägget står det att inlägget är ett annonssamarbete med Marbodal, men lite längre ner i texten skriver Elsa att de ”självklart betalar för köket och bygget själva privat” någonting hon sedan upprepar i en kommentar.

Det är läsaren ”Lina” som slutligen är den som knyter ihop säcken i Elsas kommentarsfält med den lilla bit information som Elsa medvetet verkar ha undanhållit i alla sina svar.
Om det nu var så att Elsa och hennes man ”självklart betalar för köket och bygget själva privat” utan någon som helst parantes så hade det inte stått ”Annonssamarbete med Marbodal” högst upp i inlägget, vilket det gör.
Jag skulle gissa på att det här reklamutrymmet som Marbodal köpt på Elsas blogg kostat ungefär lika mycket som Elsa och Pontus betalat för sitt nya kök.
På så vis kan Elsa hävda att de ”självklart betalar för köket och bygget privat” vilket tekniskt sätt stämmer,  samtidigt som hon utelämnar den lilla detaljen att de med största sannolikhet får tillbaka pengarna de betalat för köket i form av ersättning för reklam, både på bloggen och Instagram.

Hur är detta att vara transparent? 
Jag skulle snarare säga att man går smått vilse bland alla rökridåer och diversionsmanövrar Elsa strösslat ut på sina plattformar för att kunna säga att de betalat själva.

Tack för tips!

Triss i Instagram

Gina Dirawi gästade Skavlan för några dagar sedan där hon marknadsförde sin nya bok, en roman vid namn ”Paradiset ligger under mammas fötter” som enligt Akademibokhandeln är en knivskarp, frispråkig roman om frigörelse, vänskap och världens orättvisor.
Under inspelningen bar Gina en klänning som inte kan beskrivas på något annat sätt än som magisk, och extra utmärkande blir den vid sidan om ”Ismannen” Wim Hof.
Kontraster, kontraster…

Det här kan inte bli någonting annat än en mycket intressant solbränna. 🙂

Jag tyckte vid en första anblick att det här var ett litet konstigt sätt att visa stöd på Internationella kvinnodagen, men efter att ha sökt runt lite på nätet så inser jag att jag hade helt fel.
Kanske inte samma sak, men lite…

2015 skrev Sveriges Radio om hur män manifesterade i burka för kvinnors rättigheter i Afghanistan på internationella kvinnodagen, men det var inte första gången som män i Mellanöstern klädde sig i kvinnokläder för att stötta kampen.

2013 var nämligen året då män klädda i kvinnokläder på allvar manifesterade mot att kvinnor och kvinnokläder användes för att demonstrera någonting skamligt.
Rättssystemet i iranska Kurdistan använde kvinnokläder som en sorts straff för en person som begått ett brott. Polisen klädde en man i kvinnokläder och tog ut honom på gatorna för att visa upp honom för alla. Det var som en symbol för förnedring, säger Reza Adjmand som är forskare vid sociologiska institutionen vid Lunds universitet.

Det som var tänkt som ett straff startade en proteströrelse i sociala medier. Kurdiska män började klä sig i traditionella kvinnokläder för att visa att det inte är skamligt att vara kvinna och bilderna av det har florerat på nätet.

Tänk så fel man kan ha…
(Jag alltså…)

Isabella Löwengrips framtida bloggplaner

Jag har bestämt att blogga måndag och torsdag under en period. Jag behöver mer tid till att bli bättre. Hoppas det är okej? Istället blir det lite längre inlägg. //Isabella Löwengrip

Att Isabella Löwengrip planerar att dra ner bloggandet till två dagar i veckan för att fokusera på sitt mående tycker jag låter klokt.
Det finns väl egentligen bara en sak jag skulle vilja anmärka på här och det är meningen ”Hoppas det är okej?”.

När man bloggat så länge som Isabella gjort känns det kanske som att man behöver väga in följarnas åsikter i sina beslut, men hon borde inte ens ställa frågan.
Hon SKA helt ärligt inte göra det…
Det här bestämmer hon helt själv, och bara det att hon informerar följarna om sin plan istället för att låta bloggen eka tom, är mer än vad många andra hade gjort i hennes ställe.