Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

Är detta sanningen om Alexandra Nilssons ”Instagram vs Reality”?

@anna97tokiohotel har ett bra tillägg i hela diskussionen kring ”Instagram vs reality” som jag skrev om här.
Jag rekommenderar att läsa det inlägget först för att få lite kött på benen. (Eller tofu om du så önskar)
Alexandra Nilssons kommentarer på Saga Lignells inlägg om varför hon känner att hon ”måste” lägga upp Instagrambilden också, och inte bara den som är ”reality” är så talande.
Där säger hon verkligen svart på vitt hur viktigt det är att visa att man inte är ”tjock på riktig” så ingen får för sig det.

SÅ viktig var alltså kampen för att visa att alla kroppar duger som de är.
Eller….de duger på andra, bara inte på Alexandra själv?
Att benämnas som annat än smal verkar vara bland det värsta som kan hända henne, så tolkar i alla fall jag hennes kommentar.
Hur ska man annars tolka den?
Hur tolkar du den?

Isabella Löwengrip om sin nyfunna lycka

En bild på en rykande hjärtformadkopp choklad i snö.

Men nu när jag har kommit över att jag konstant måste prestera i mina bolag så har jag hittat en annan lycka. Ett lycka som kommer från allt smått i livet.

Vad är allt smått i livet?
För mig är det att gå och lägga mig i Pauls famn på kvällarna. Få stiga upp en timma tidigare innan alla vaknar. Få äta långfrukost med familjen. Gosa med barnen. Lyssna på en bra låt i bilen. Ta en kaffe på ett café. Få strosa i en matbutik (!). Listan kan göras hur lång som helst. Lyckan är oändlig egentligen och det är så häftigt när man inser det. // Isabella Löwengrip

Under rådande omständigheter med covid-19 och alla restriktioner så känns det viktigare än någonsin att försöka hitta de små guldkornen i vardagen. 
Att hitta saker att glädjas över, trots att man inte kan göra de saker som normalt sett skänker lite extra glädje i livet.
För vissa är det resor, för andra är det att träffa människor i sociala sammanhang, på krogen eller restauranger eller varför inte att gå på hockey/fotboll/valfri annan publiksport. Någon har kanske blivit av med den där lagsporten man längtade efter att själv utöva, som innebandy med kompisarna, medan en annan saknar att få vara tränare för något av barnens handbollslag?
Vattengympa eller att motionssimma var kanske någons guldkant på tillvaron och det går inte heller just nu.
Livet är helt enkelt inte vad det brukar och att bara gå hemma kan påverka den allra starkaste av psyke.
Så hur gör man det så bra som möjligt? Kanske är det att jobba lite extra hårt för att hitta små glädjeämnen även där?

Enkelt att säga att man ska försöka hitta guldkanten i tillvaron, lite svårare att göra så klart.
Några av Isabellas glädjeämnen hittar du här ovan.
Har du några du vill dela med dig av? Kanske kan de inspirera någon som kört fast?

Här är hela konversationen mellan Paow och läsaren vars barn hon hoppas får cancer.

Ni hade helt rätt igår, jag borde ha tagit med hela konversationen i mitt första inlägg. Då hade behivet för ett uppföljande inlägg varit noll.

Paow: Hon skrev ”Hoppas du får komplikationer och dör”.

Ingenstans kan jag se att följaren skriver att hon hoppas att Paow dör, som Paow själv påstår.
Hon skriver att hon hoppas att hon får komplikationer – vilket inte heller är okej – men hon skriver inte att hoppas att Paow får komplikationer och dör. Det verkar Paow ha hittat på helt själv.

Detta är fortsättningen på det HÄR inlägget.