Återanvänder Katrin Zytomierska gammalt reklammaterial och bara stryker över ordet ”Apotea” och skriver dit ”MEDS” istället eller har jag missat något?
Orkade hon inte spela in en ny film? Är det en del av ett nytt hållbarhetstänk? Återanvändning av gammalt material? Som second hand fast för nudelreklam?
Jag undrar hur många gånger man kan stryka över och skriva dit ett nytt företag innan det blir för kluddigt?
Funkar det här fortfarande?
Vad tycker ni?
Tack för tips!
Annica Englund har gått full on ”sekt-mode” på Instagram.
Det här blir ju bara mer och mer obehagligt.
Nu ska hon inte ta del av andra människors stories eller flöden längre eftersom det inte ger hennes liv någonting.
Hon får väl bara hoppas att hennes följare inte resonerar likadant för där går i så fall den Nuskin-businessen åt helvete fortare än hon kan säga ”pyramidföretag”.
Här kan du läsa lite mer om vad Annica postat på Instagram den senaste tiden.
Det är inte de skönaste av vibbar som kommer från henne just nu.
Jag hoppas hon lyckas ta sig ur det här pyramidföretaget innan hon förlorar ALLT hon byggt upp i form av varumärke och som människa.
Först sågade hon att ta goda råd från familj och vänner eftersom de ”ändå inte var på den platsen hon var på väg mot och typ skulle hålla henne tillbaka” och nu vill hon inte ens ta del av deras liv på sociala medier längre, trots att hon bor på andra sidan jorden, eftersom det verkar vara någonting hon behöver avgiftas från och som inte ger hennes liv någonting.
Håller man på så här så tror jag i slutändan att man kommer bli en väldigt, väldigt ensam människa…
🙁
Nu ska ni får höra mina små minioner.
Bloggbevaknings egen surfitta – jag alltså – gör små framsteg.
Inte stora, inte så där jättestora som man tar när man nonchalant går över ett övergångsställe i en Instagram reel och lite casualt knäande ska visa upp sin outfit och de enorma solglasögon man satt på sitt ansikte för en aura av Greta Garbo-mystik.
Inte så stora, men väl lite mellanstora om jag får säga det själv.
Hur? – tänker ni kanske nu?
Jo, nu ska ni få höra…
Jag satt här och putsade hornen och tänkte egentligen skriva ett inlägg om en influencer som gjort någonting ganska så klandervärt om en annan människa inför sina enorma mängder med följare, men istället så väljer jag att lyfta fram ett inlägg av en lite mindre influencer som uppmärksammar någonting problematiskt i en kvällstidning, och hans uppmärksammande är alltså positivt i mina ögon.
Hans inlägg är bra och det vill jag lyfta, samtidigt som kvällstidningens agerande har en del att önska. Det finns alltså ändå någonting att bli upprörd över och störa sig på här, så ni neggisar kommer inte gå helt lottlösa ur det här inlägget, tack och lov.
Det får inte vara helt positivt across the board, för hur skulle det se ut? 😉
Det är Henrik Wahlström som uppmärksammat en otroligt osmaklig sidkomponering av Aftonbladet där den övre artikeln handlar om en tv-profil som dött av anorexia, medan den undre artikeln har rubriken ”Så enkelt går du ner 10 kg”.
Ingen som plockade den lilla godingen innan publicering?
Nej?
Tillägg kl 19.08.
Isabella bad mig ringa henne 2017, när hon ombads kommentera innehållet i det inlägg som sedan publicerades och där hennes lögner avslöjades.
Efter att hon fick reda på vad jag faktiskt visste, alltså hela innehållet i inlägget så blev det locket på och en fejkad hotlapp för att skifta fokus från sig själv till mig.
Så att flera inbjudningar till att ses och prata ( på hennes kontor tydligen också? ) ska ha skickats till mig, stämmer inte. Således har jag inte heller avböjt dem, eftersom de aldrig existerat.
Tydligen så har Isabella Löwengrip sagt i Nemo Hedéns podd att hon, upprepade gånger erbjudit sig att träffa mig, och att jag ska ha tackat nej.
Ni är SÅ många som kontaktat mig angående detta så jag tänker att det kan vara lite intressant att faktiskt bemöta, både detta påstående, men även det hon gjorde i dagens Club House-diskussion, där hon ska ha sagt att jag trakasserar henne och att hon blir sååååå ledsen av att jag skriver om henne.
Vi kan ju börja med uttalandet hos Nemo, om att hon erbjudit sig att träffa mig men att jag ska ha avböjt.
Jag ska alltså ha avböjt, vilket innebär att jag både måste ha tagit emot inbjudan och svarat på den, om än nekande.
Jag kikade i min mail – ingen inbjudan.
Min mailkorrespondens med Isabella är några ynka få meddelanden så det tog mig bara några få sekunder att läsa igenom dem, men ingen inbjudan eller erbjudande om att ses från Isabella.
Risken finns ju alltid att jag råkat radera några mail av misstag så jag skickade det här smet till Isabella för att se om hon skulle kunna väcka mitt tröga minne till liv.
Har jag fått svar?
Så klart inte…
Det här är nämligen en ren och skär lögn som hon tillåtits sprida i Nemos podd som någon typ av pseudosanning eftersom Nemo aldrig ställer några som helst motfrågor till sina gäster.
Lite som den roll som Breakit, en gång i tiden hade, för att hjälpa Isabella cementera sin sifferbluff..
Tro mig, så många gånger som jag sökt Isabella för en kommentar eller konversation så tror jag nog att jag hade kommit ihåg en sådan inbjudan.
Och tro mig, att jag hade accepterat den.
Sen kan vi ju gå vidare till Isabellas uttalande i ClubHouse om att jag trakasserar henne och att hon blir sååååå ledsen när jag skriver om henne.
Hur går det ihop med dessa två uttalande från Isabella?
Får hon inte tillräckligt mycket trafik från mig längre, för att det ska kunna generera tillräckligt mycket pengar till henne för att hålla henne på gott humör?
Eller har hon bara snott offerkoftan några extra hårda varv runt kroppen för att folk ska tycka synd om henne?
Lögn lögn lögn och mera lögn.
Det är väl egentligen allt jag har att säga om saken…
Ni kan ju alltid påminna Isabella om att skicka mig en skärmdump på de där inbjudningarna.
Hon har kanske lika dåligt minne som vad jag har och har redan glömt bort min förfrågan ? 😉