Egoinas ”icke-cravings”

Bildkälla: Egoina blogg

Egoina skriver ett inlägg där hon sammanfattar veckorna mellan plusset och vecka 16 när hon offentliggjorde graviditeten på sin blogg.
Hon har inte haft så många cravings enligt inlägget, men däremot har hon haft en hel del ”icke-cravings” – alltså saker hon absolut inte kan äta.
Ni vet, som Rachel och tonfiskmackan i Vänner.

Jag hade inte direkt några cravings. Förutom lingongrova, frukt och juice kanske, men det var snarare överlevnadsföda skulle jag se det som. Tyckte inte det var gott. Däremot hade jag många icke-cravings. Blev så fruktansvärt äcklad av många saker. Värst var chips, punschrullar, kaffe och alkohol (lägligt nog). En annan icke-craving var att jag verkligen inte klarade av bröd från frysen. Det var tvunget att vara färskt. Bara tanken på att det hade varit i frysen gjorde mig äcklad.

Tur att jag skrev mitt inlägg om chips i vecka 6 innan chips-anticravingen kom igång. Kunde inte äta chips på över två månader och tyckte det var vidrigt. Jag känner inte så nu, men helt ärligt har jag inte fått tillbaka samma relation till chips. Blir aldrig sugen på det längre. Så märkligt. // Egoina

Tänk om jag hade varit gravid och fått icke-cravings på djungelvrål och cola zero?
Nä, det är nog bäst att förbli icke-gravid ändå. 😉

 

Varför publicerar man sånt här?

När folk dör, sjukvården går på knäna och människor har inte träffat sina nära och kära på över ett år, så framstår Josephine Qvists inlägg som en smula egoistiska och världsfrånvänt.
Hon har nämligen inte träffat sin pojkvän på 23 dagar och måste nu – till vilket pris som helst – ta sig in i USA för att stilla kärlekstörsten.
De som kommer skriva till henne om att det fortfarande härjar en pandemi i världen – don’t bother – ni kommer bara bli blockade eftersom hon inte bryr sig.
Jag förstår helt ärligt inte varför hon ens skriver om saken, om hon på förhand vet att hon kommer få kritik om saken, som hon samtidigt skiter i.
Varför hälla bensin på en redan rasande eld?
Varför skriva om det, med en ”attack är bästa försvar-inställning”?

Den här pandemin har sannerligen fått människor att visa sitt sanna jag!

Tack för tips!

 

Har Daniel Wellington övergivit svenska influencers?

Det känns som igår, att man inte kunde gå ut på Instagram eller in på en blogg, utan att få en klocka från Daniel Wellington med tillhörande rabattkod, upptryckt i ansiktet. 
Det känns som ett minne blott, jag kan inte ens minnas när detta skedde sist.

Har Daniel Wellington lämnat sociala medier? Har de övergivit våra svenska influencers helt?
På A svarar jag ”nej” och på B vet jag inte.

Bildkälla: Daniel Wellington Instagram

Daniel Wellington finns fortfarande i högsta grad och har nyligen släppt en ny kollektion. De jobbar fortfarande med influencer marketing men har, av de taggade posterna att döma, valt bort svenska influencers helt. De verkar återigen ha siktet satt på mindre influencers – mikroinfluencers – och det är inte en reklamidentifiering så långt ögat kan nå.

Med tanke på att företaget tvingades säga upp 50 anställda i början av förra året så har de kanske inte råd att betala dyra pengar för svensk influencer marketing?
Eller så hade jag rätt när jag sa att den svenska marknaden är relativt mättad vad gäller influencer marketing för klockmärket? ?

Någon är det, men jag vet så klart inte vad. 
Vad tror ni?

Det känns som att Stronger är nya Daniel Wellington eller iDeal of Sweden – reklam som får en negativ inverkan på många följare, snarare än motsatsen. 
Trist, jag har nämligen hyllat företaget tidigare som ett, vars influencer marketing varit positiv, men jag får nog dra tillbaka det.

Håller ni med eller har Strongers influencer marketing fortfarande hög trovärdighet hos er? 

Oscar Zia har en av huvudrollerna i Sandra Beijers ”Allt som blir kvar”

foto: lawrence ponsonby från Sandra Beijers blogg

I slutändan kokades det ner till tre skådespelare som lyckades så fint och tonsäkert komma in i karaktärernas universum. Och som har en fantastisk dynamik tillsammans som trio <3 // Sandra Beijer

Det blev Oscar Zia som knep en av huvudrollerna i dramatiseringen av Sandra Beijers bok ”Allt som blir kvar”. 
På hennes blogg svarar han på några korta frågor om rollen, vad han har gemensamt med sin karaktär och om nervositeten över att inte kunna få fram det mörka drag som han vet att hans karaktär har inom sig.

De flesta har ju koll på dig Oscar, men vad är du aktuell med just nu?
▷ Just nu sitter jag i studion och skriver på min EP. Det är sjukt inspirerande efter en vår av mycket jobb på TV och film. Jag trivs väldigt bra nere i mörkret, det är väldigt utvecklande att få sitta och knyta ihop en historia genom musik typ.

Jag upplever dig och Miron ganska olika, men har ni nåt gemensamt?
▷ Haha, alltså ibland så känner jag igen mig mycket i Miron och ibland tycker jag han är för sjuk i huvudet.
Det jag kan känna igen mig är viljan av att vara omtyckt, behovet av närhet och bekräftelse som jag upplever gömmer sig där under.
Just det – kicksökandet också: att något nytt måste hända. Det ska gå snabbt, det får inte gå långsamt. Både jag och Miron är långt framme i en annan tanke innan man hunnit tänka klart den andra.
Han är en sjukt spännande karaktär. Jag som inte skådespelat så mycket är väldigt nervös över att få fram det där mörka han har i sig. // Oscar Zia

De andra två huvudrollerna gick till Eric Enge och Madeleine Ferraud.
Jag brukar ofta bli besviken på en film eller serie om jag först läst boken, så jag känner mig några splittrad inför om jag ska beställa och läsa boken först eller bara vänta till filmatiseringen släpps.
Har någon av er läst boken? Borde jag göra det?
I Sandras kommentarsfält är det många som skriver att Oscar Zia är som klippt och skuren för rollen som Miron, och då blir man ju nyfiken.