När det kommer till att göra reklam för skönhetsingrepp och plastikoperationer så brukar jag sparka bakut.
Ackompanjeras även reklaminlägget med en rabattkod så finns det viss risk att jag börjar tugga fradga, men jag har ofta tänkt att mitt motstånd mot sådant har ökat i takt med att jag blir äldre.
Att det är okej att framstå som en grintant om det kan få någon att öppna ögonen , om än så lite, för att se vad problematiken i ett större sammanhang skulle kunna leda till.
Vad människor gör med sina egna kroppar och utseenden bryr jag mig mycket lite om, utan det är själva marknadsförandet via påverkare/influencers som jag tycker är både klandervärt och problematiskt.
Med det sagt så har jag nog aldrig känt mig mindre tantig än jag gjorde igår när jag läste Cecilia Hagens krönika i Expressen.
Jag brukar tycka att hon är hyfsat vettig, men sättet hon formulerar sig i den här texten fick mig faktiskt att baxna. På riktigt.

Jag vet inte om jag någonsin läst en mer trångsynt, generaliserande, nedvärderande, kränkande och totalt idiotförklarande text, där allt och alla dras över en och samma kam som förminskas ner till någonting som vi – samhället alltså – gör bäst i att omyndigförklara.

Jag har valt ut några citat ur Hagens text för att demonstrera just varför jag känner som jag gör. 
Läs gärna hela hennes krönika, men den innehåller varken förmildrande omständigheter, eller ett sammanhang som dessa citat blivit tagna ur och som gör dem mindre uppseendeväckande.

Som sagt, jag har nog aldrig känt mig som mindre av en tant än jag gör just nu, efter att ha läst Hagens krönika, och har aldrig varit mer sugen på att förstora läpparna i ren protest mot hennes text.
Jäkla kärring!

Tankar?