Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

Frontar Gina Tricot medvetet med en ätstörd modell?

Jag har funderat länge och väl på hur det här inlägget ska skrivas eftersom det är SÅ viktigt att ansvaret läggs där det hör hemma – nämligen hos Gina Tricot.
Jag kan inte nog poängtera att det här inlägget inte har för avsikt att kritisera Bianca Ingrosso, inte ge sig på henne, inte skada henne eller på annat vis påverka henne negativ, men med tanke på hur Gina Tricot har agerat i den här frågan hittills så kände jag bara att ”nu räcker det!”

Innan jag går in på vad som fick mig att reagera så här så vill jag att vi backar bandet tillbaka till 2013. 
Detta år använde sig Gina Tricot av en väldigt smal modell som fick många att reagera – bland annat innehavaren av Maratonbloggen – som ifrågasatte hälsoaspekten av deras kampanj.
Företagets dåvarande marknadschef – Fredrik Skåntorp – gjorde då följande uttalande:

 ”Vi har alltid goda avsikter med vår reklam och är väl medvetna om att vi tillsammans med andra modeföretag och media har en påverkan på unga kvinnors ideal. Det är en viktig debatt som är ständigt aktuell för oss som modekedja. Vi vill alltid att våra modeller ska se sunda och friska ut och är noggranna med att det inte ska finnas någon som helst koppling till ätstörningar eller problem med de vi samarbetar med. 
Anne Vyalitsyna, vår nuvarande modell, är naturligt smal och är en atletisk person som tränar ofta och bl a sprungit New York Marathon. Vinkeln på den aktuella bilden kan ge ett smalt och avlångt intryck, det håller vi med om. Hoppas detta svar ger dig en tydligare bild av hur vi på Gina Tricot ser på det och vi hoppas att du inte reagerar på liknande sätt när du ser vår nästa kampanj. Med vänlig hälsning, Fredrik Skåntorp, Marketing Director”
Vi är noggranna med att det inte ska finnas någon som helst koppling till ätstörningar eller problem med de vi samarbetar med.
Spola fram bandet till den enorma kampanj som Gina Tricot nu lanserat tillsammans med Bianca Ingrosso, en offentlig person med – enligt egen utsago – en aktiv ätstörning (bulimi) som ständigt är närvarande i hennes sociala medier och andra publika sammanhang.
Redan i sitt sommarprat 2018 pratade hon om sin sjukdom som hon säger att hon kanske aldrig kommer bli riktigt frisk ifrån.
I förra veckans avsnitt av Wahlgrens Värld så bråkar Bianca med sin mamma och sin bror om sin ätstörning och hur ingen får prata om hennes kropp.
När Bianca fick frågan för någon månad sedan om hon redigerat sin midja smalare på en reklambild för Ani Jewelry så svarade hon att hon blivit smalare pga att hon inte mått så bra.
Bianca är det första personen att erkänna att hon fortfarande är sjuk i sin ätstörning, så hur resonerar egentligen Gina Tricot här?
De kan ju knappast ha missat att Bianca är sjuk, med tanke på att hennes sjukdom ständigt nämns i media.
Jag tog kontakt med Gina Tricot och ställde, följande inledande frågor för några veckor sedan:
Jag undrar, har Gina Tricots värderingar förändrats sedan 2013? (Jag bifogare det tidigare uttalandet från företaget)
Är det, 9 år senare, helt plötsligt okej att använda en modell med som öppet erkänt att hon fortfarande är sjuk i en ätstörning?
Är Gina Tricot villiga att kompromissa på den här punkten, för att kunna använda Bianca Ingrosso i sina kampanjer. // Från mitt mail till dem
Återigen – kritiken riktas mot Gina Tricot, inte Bianca Ingrosso.
Jag kan inte säga det nog många gånger.

Här nedan följer mailväxlingen mellan mig och Gina Tricots ”Social media and Communications manager” som kom till stånd först efter att jag skickat flera påminnande emails:


Här blev det knäpptyst från Gina Tricot, och de raderar även konsekvent alla kommentarer som innehåller kritik mot att företaget använder en uppenbart sjukmodell.
Trots upprepade mail, med frågor om senaste Wahlgrens Världavsnittet och kundernas reaktioner på kampanjbilderna som den här ovan på Bianca, så har jag inte fått några fler svar.
Reaktionerna på bilden här ovan låter så här:
Här är annan kritik som riktats mot Gina Tricot i den här frågan:

 

Texten här nedan kommer från samtal med Helena Eneroth Hånell – Leg. Psykoterapeut, specialist inom ätstörningsbehandling och tidigare verksam på SCÄ (Stockholms Centrum för ätstörningar) – om inte annat specificeras – och hon har läst och godkänt texten. 

Enligt Eneroth Hånell så påverkas människor överlag av att se smala modeller.
Hon nämner en studie hon tagit del av, som slog fast att drygt 74% av kvinnor i åldern 14-75 var missnöjda med sin vikt och ville gå ner i vikt. Det är så klart inte alla som hamnar i en ätstörning pga det, utan enligt den var det runt 1% som fick anorexi eller liknande.
Den siffran har ändrats i och med pandemin.Den har ökat, i och med att människor blev ensamma med sina sociala medier på ett annat sätt än det varit tidigare, när man ändå fick annan en input och inte enbart förknippade hur värdefull man var, med vad som stod på vågen.
Vill man göra det enkelt så skulle man kunna säga att “när vi tittar på smala, framgångsrika modeller så mår vi sämre och det gjorde vi redan när det bara fanns veckotidningar med den här typen av innehåll, men att folk skulle hamna i en ätstörning enbart på grund av det, går inte riktigt att säga.
Det är många olika saker som kan trigga igång en ätstörning.
Helena Hånell har själv funderat över ansvarsfrågan – i det här fallet Gina Tricots –  och haft kontakt med företag som anlitar för smala modeller, eftersom detta förstärker det här med att “jag måste svälta mig själv för att kunna arbeta som modell” och då även anlita influencers som modeller, som man uppenbart ser är för smala.
När jag tar upp min kommunikation med Gina Tricot, som mer eller mindre medger i sina mail att de absolut vet om att Bianca Ingrosso är sjuk i en ätstörning men väljer att anlita henne ändå för att få slå mynt av hennes kommersiella inflytande och påverkan  – trots företagets tidigare ställningstagande mot allt sådant  – så blir Helena Hånell inte förvånad.
Enligt henne ser många Bianca som en viktig förebild- hon är rik, framgångsrik och vacker, men i och med att ett företag anlitar henne som är sjuk i en ätstörning, så blir det ju samtidigt öppet att Gina Tricot stöttar det här.
Hon säger också att rent hypotetiskt, blir det inte svårare att söka hjälp, och rädslan större för att gå upp i vikt, om det här är någonting man lever på?
Enligt Helena så är det företagen som har ett ansvar och många företag har ju tagit till sig att vi ser olika ut och att man inte ska låsa sig på ett enda ideal, trots att branschen fortfarande till stor del är vikt och utseendefokuserad.
Att man ser ju sällan baksidorna av att leva i svält ett längre tag på bild, utan då ser man bara det här glamorösa.
Att man ser ju inte att en ätstörd person blir mer isolerad, att mycket av tankarna om att hen är en värdefull människa försvinner, för det är ju det som sker när man bara värderar det som står på vågen.
När man låter det avgör huvuvida man är värd att äta eller inte eller borde eller inte borde göra det ena eller det andra.Enligt Helena Eneroth Hånell så hade Gina Tricot fortfarande kunnat använda sig av Bianca Ingrosso som modell, om haft som krav att hon ska gå i behandling för sin ätstörning, lite som om hon hade varit sjuk i ett substansmissbruk – ”sök hjälp så står vi bakom dig” men så är ju inte fallet här.
I det senaste avsnittet av Wahlgrens Värld så frågar mamma Pernilla Wahlgren Bianca om hon träffar sin bulimi-terapeut på vilket Bianca svarar att hon inte har tid för det och blir arg när Pernilla säger till henne att det borde vara prio 1.
I Biancas utbrott säger hon att sjukdomen är med henne varje sekund, av varje dag, året om och får henne att tänka att hon är tjock, att hon har problem med maten, är rädd för kolhydrater och går och spyr, och det här uppmuntrar Gina Tricot genom att fronta sina kampanjer med Bianca, trots kännedom om hennes sjukdom.
Helena Eneroth Hånell menar att Gina Tricot, i det här fallet, absolut har ett ansvar som företag, för det handlar ju också om Biancas hälsa.
Hade företaget inte stått för det här så hade de ju valt en annan modell.
Hon undrar om det kan bero på att Gina Tricot inte förstår hur allvarlig den här sjukdomen är?

Att vara i svält och även att kräkas är farligt och du kan dö av den här sjukdomen. Det är jättefarligt. Det är inte en förkylning utan det här är en allvarlig sjukdom. // Helena Eneroth Hånell

Gina Tricots anledning “att de vill vara inkluderande” genom att anlita en ätstörd modell ger Helena Eneroth Hånell inte mycket för, och detsamma gäller för underkläderföretaget Intimissimi som också använt sig av Bianca som modell.
Föga förvånande för er som läst Bloggbevakning under lång tid kanske, med tanke på att Intimissimi ägs av Calzedonia Group som avslutat ambassadörskap med svenska influencers som de ansett blivit för stora för att representera dem. 

Det som är anmärkningsvärt här är hur Gina Tricot helt går emot sitt tidigare ställningstagande, i och med vetskapen om att Bianca ÄR sjuk, men inte aktivt går i behandling för att bli frisk eller i alla fall bättre.
Det är ju också problemet när man är sjuk i en ätstörning, att man inte vill ha hjälp, säger Eneroth Hånell och fortsätter:
Det är svårt att gå igenom en behandling, för det är svårt att gå upp i vikt och sluta kräkas, det är en smärtsam behandling – för alla inblandade, även mäniskorna runt omkring en.
För det påverkar ju alla nära och kära man har i sin omgivning, men så länge Bianca bara omger sig av ja-sägare som tjänar pengar på att hon tjänar pengar så är det ju ingen som kommer sätta ner foten, spår Eneroth Hånell.
Av Instagraminlägget att döma så verkar mamma Pernilla Wahlgren vara den enda som konfronterar Bianca Ingrosso med frågor om ätstörningen, för att få henne att inse behovet av behandling. 

Det är här jag – Camilla – känner mig splittrad i den här granskningen, och varför jag vänt mig till en specialist på just ätstörningar.
Trots att jag riktar min kritik mot Gina Tricot – så är det i grund och botten en sjuk person som det hela handlar om, men som också är ett varumärke som företag tjänar miljoner kronor på genom att samarbeta med.

Med tanke på att Gina Tricot raderar alla kommentarer på alla plattformar som innehåller kritik mot valet av modell eller oro för Biancas hälsa, så framstår företaget som väl medvetna om problematiken men väljer att se mellan fingrarna på den för att kunna exploatera Biancas varumärke och säljkraft. 

Och ytterligare en gång – ansvarigt för den här extremt problematiska kovändningen från 2013 ligger på Gina Tricot.
Jag kritiserar Gina Tricots val att fronta en enorm kampanj med en människa som är sjuk i en ätstörning, som har över miljonen fans på Instagram, av vilka många är unga tjejer.
Är det viktigare för Gina Tricot att kunna spegla sig i Bianca Ingrossos kommersiella kraft och påverkan, än fortsatt vidare ta avstånd från att använda modeller där det kan finnas koppling till ätstörningar eller problem.
Jag kan inte tolka deras tystnad på annat sätt än att svaret på den frågan är ”ja”.

Jag har upprepade gånger sökt Gina Tricot för ytterligare svar och förtydliganden, men de har valt att inte återkomma.


Så här presenteras Helena Eneroth Hånell på sin nuvarande arbetsplats:
Helena kommer senast från Stockholm centrum för ätstörningar (SCÄ) där hon har arbetat med behandling individuellt, för familjer och i grupper. Hos SCÄ har hon även handlett sina kollegor och medförfattat forskningsartikel om utvärdering av familjeterapi. Helena har även tidigare erfarenhet från Barn- och ungdomspsykiatrin, Sachsska barnsjukhuset samt från stadsdelsförvaltningen. 

Ebba Busch om häckel, fokus och prioriteringar

Tv4:s Humorgala till förmån för Barncancerfonden gick på Ursäktapoddens tema och drev hejdlöst med KDs partiledare Ebba Busch.
Härt kan du läsa om vad som utspelade sig under galan.
Ebba själv verkar ta det hela med ro och kommentarera saken så här i sitt inlägg:

Avslutningvis, jag har fått en del meddelanden och reaktioner på ett humorinslag från Barncancergalan. Jag är en politiker och då ingår det att bli skämtad om, och ibland häcklad. Inget skulle göra mer ont i mig än att barn som redan drabbas av cancer skulle påverkas även av detta. Låt inte ett humorinslag ta fokus från det som är viktigt här – att bota barncancer.

Dock har hennes följare en annan inställning till det hela, och uttrycker sitt missnöje över det inträffade. 
Här är några exempel på tongångarna under Ebbas inlägg:

Vad tycker ni?
Har det gått för långt eller är det hela någonting man får förvänta sig som offentlig person?

Josephine Qvists kommentarsfält under inlägg med vågad klänning

Josephine Qvist postar en bild på en lite ”avslöjande” klänning och skriver att hon inte vet om hon någonsin kommer våga gå ut i den, och det är allt som behövs för att kommentarsfältet ska gå bananas.
Istället för att gnälla över vad som skrivs så uppmanar hon följarna att poppa popcorn och gå in för att läsa om de är uttråkade.
Jag sitter mest och undrar över hur det fungerar att dansa eller tja, röra sig när man bär en sådan klänning.
Jag hade velat superlimma den till min arma lekamen för att säkerställa att inga kroppsdelar går på upptäcksfärd utanför de täckande tygbitar som utgör en del av klänningen.

Och kan man råka dra en maska i den transparenta delen av klänningen? 
Vad händer då? Håller den ihop ändå? Måste man pensla den med nagellack i så fall?
Kanske har superlimmet mer än ett syfte här?

Vad tror ni klänningen kostar?
Jag gissar på antingen 119 kr eller 4000 kr.