Martin Melin la upp det här inlägget på Instagram, där han erkände att han glömt bort att det var hans pappavecka med sonen som han har tillsammans med Camilla Läckberg. Sonen var på väg hem till Melin, samtidigt som han satt på ett hotellrum i Finland för jobb och mamma Camilla Läckberg var upptagen på annat håll.
Då ryckte Melins exfru Christina in – efter ett sos-sms – och såg till att hans son blev väl omhändertagen.
När jag läst Melins inlägg så tyckte jag att hyllningen till exfrun var så fin att jag postade det här inlägget på min Instastory. I bilden bredvid ser ni ett utdrag ur Melins kommentarsfält under inlägget.
Om ni inte fattar Lombardi Baron-referenser kan ni klicka här.
Alltså förlåt, men hur skenhelig är inte jag?
Och förmodligen alla de som skriver hyllningar i Melins kommentarsfält?
Hade jag skrivit ett sådant här inlägg om det varit Camilla Läckberg som glömt bort sin son? Hade hennes kommentarsfält sett ut så här?
I think not, va?
Det hade varit haranger om vilken dålig mamma hon är, och bladibladibla och jag hade förmodligen skrivit någonting som att det är mänskligt att glömma bort saker, kanske med en liten humoristisk twist, men det är fasen ingen humor bakom mitt inlägg om Melin, utan jag tyckte ärligt att han skrev sååå fint om sin exfru. Vilket han gjorde, men det hade aldrig varit fokus om det varit en mamma som glömt sitt barn, snarare än en pappa.
Är det för att jag har så pass mycket lägre krav på män? Att det är fullt rimligt att de glömmer bort sina barn, samtidigt som en mamma ALDRIG skulle kunna göra det ostraffat?
Om OM de gjorde det så ska de mom-shame:as härifrån till månen och tillbaka?
Alltså, va fan Gervide?
Jag kräks på min skenhelighet och ”pappa sitter barnvakt när de är med sina egna barn själva-mentalitet”, där en pappa kan glömma sina egna barn medan en mamma ska grillas över öppen eld för samma tilltag.
Förlåt, och jag ska försöka ordna en rabattkod på ”Primperan” till er alla.
