Idag var jag med på Sallys fristående (en dans-del i truppgymnastik). Det är inte Sallys favoritgren så jag var där och peppade lite. Hon gillar mer redskapen. När det gäller barnen så försöker jag alltid fånga upp när intresset kommer i en svacka. Som tillexempel att sitta med och titta glatt eller be Sally lära mig delar av fristående hemma. Eller för Gillis del, se på några avsnitt av Vikings på Netflix om Vikingatiden känns långtråkigt på SO:n. // Isabella Löwengrip

Jag förstår vad Isabella menar här, men vet inte om jag anser att en hobby och skolarbete är samma sak…
Men men…
Isabella skriver om hur man på ett kärleksfullt sätt kan ”lura” barnen när de hamnar i svackor eller stöter på andra motgångar, och i kommentarsfältet anser vissa att det som Isabella beskriver är ett tydligt bevis på att hon är en curlingförälder, medan andra tycker att det hon gör är toppen.
En kommentar påstå sig komma från Isabellas gamla grannar och avslutas med en kram. Kommentaren känns extremt kritisk till hur Isabella tidigare valt att skriva om sin uppfostran av barnen, så den där kramen känns en smula malplacerad.
Är curling och stöttning samma sak verkligen?
Jag tycker inte det. Inte alls.

Jag gissar att alla har en individuell gräns för vad som räknas som curling och vad som inte gör det.
Vad säger du?