Det kommer till mig då och då att det tog lång tid innan jag fick bli mamma, och det var en väldigt tuff resa. Men från den dagen Levi kom var tiden innan som bortblåst, och den smärtan är liksom svår att komma ihåg. ❤️?
Men jag vet att varje gång jag får frågan ”är det tuffare än du trodde att vara mamma?” så upplever jag aldrig att det är tufft, just för att jag vet att det var tuffare att inte ha Levi. Och trots att första tiden varit otroligt lätt med honom, för han är en väldigt lättsam bebis, så har jag insett att jag är väldigt skadad från de dagarna vi behövde lämna honom på sjukhuset. När jag tänker tillbaka på den tiden blir jag alltid väldigt ledsen… ?
Att få åka hem utan bebis, trots att jag visste att personalen på NICU vad underbara, gjorde att jag idag har svårt att lämna ifrån mig honom. Det gör liksom fysiskt ont i hela min kropp att vara ifrån honom, och så fort han gråter eller bara tittar på mig skriker hela min kropp ”ge mig mitt barn”. ?
Och det finns säkert fler mammor som upplever det här trots att de inte fått lämna ifrån sig sina barn sådär i början. Och det kommer säkert gå över när man kan kommunicera med honom. Men jag är ändå okej med att det är så. Jag känner verkligen inget behov att vara ifrån mitt barn, snarare tvärtom.
Är ni fler som upplevt/ upplever detta? ? // Annica Englund
När Annica Englund födde sonen Levi, så var det några veckor före bf.
Detta ledde till att sonen behövde vara kvar på sjukhuset, samtidigt som Annica och hennes fästman Elias fick åka hem.
Utan sin nyfödde son, som de alltså var tvunga att lämna ifrån sig.
”Att få åka hem utan bebis, trots att jag visste att personalen på NICU vad underbara, gjorde att jag idag har svårt att lämna ifrån mig honom.” skriver hon, och i kommentarsfältet är det många som instämmer i det hon beskriver. Hon tar även upp frågan om huruvida hon tycker att det varit tuffare än hon trott att bli mamma, och hur ingenting kunde vara tuffare än att inte ha honom. Annica och Elias kämpade med ”ofrivillig barnlöshet” under flera år, någonting som Annica delade med sig av, både på sina sociala medier och i tv-programmet ”Playmakers”, och av kommentarsfältet att döma så är hon långt ifrån ensam om detta. Hon försöker skicka så mycket pepp, stöd och hållna tummar för att andra som har det som hon och Elias haft det, också ska få bli föräldrar till ett, eller ytterligare ett barn.
Sanne Alexandra är en av de som känner igen sig i det Annica beskriver om känslan att inte vilja lämna ifrån sig sitt barn.
