Henri sov en hel natt och det firade jag med en stor kaffe, tydligen. Haha spelar ingen roll det där. ”Hur många gånger vaknade du för att kolla om han var okej”, frågade folk på insta.
Ehh noll?
Inte bara Henri sov en hel natt utan att vakna. Jag med ? // Egoina

Egoina och hennes F har haft det lite kämpigt med sonens nattsömn och skriver nu om att han sov en hel natt, och frågorna om hur många gånger hon vaknade under natten för att kolla om han var okej som hon fått på Instagram på grund av det. 
Brukar man göra det? Ska man ställa klockan och peta på ungen lite då och då eller bara kolla så att den fortfarande andas?
Hur länge har man ett andningslarm på dem på natten och hur länge efter det ska man i så fall vakna på natten för att se till att ungen lever?
Kan man sluta när de når tonåren?

Åt torsk och drack vin. Det var gott, men det var liksom bara torsk, potatis och…smör. Vet inte vad jag förväntade mig iofs. Fick ju vad jag beställde, haha. // Egoina

Egoina går på lokal och beställer mat, men blir lite besviken när det är exakt det hon beställt som hon får på tallriken.
Vissa saker kan man lika gärna laga och äta hemma, istället för att betala dyra pengar för ute. 
Kanske hade det behövts två korslagda sparrisar för att det ska kännas som mer av en fancy ”restaurangrätt”?
Vissa saker går kanske inte att göra så mycket med, hur mycket man än försöker, utan det kan istället göra saker och ting sämre.
Som hamburgare.

Jag ÄLSKAR en god burgare, men är den god så är den god!
Hur mycket mer piff kan man strössla på en burgare innan den förvandlats till någonting helt annat?
Det blir extra tydligt när kändisar ska göra ”månadens burgare” på Brödernas. I börjar var alla varianter ett snäpp upp från de ”vanliga burgarna” på menyn, men när de förhöjande elementen var slut så började man blanda i saker, som kändes som iblandade bara för sakens skull, för att man var tvungen att göra månadens burgare till sin liksom….

Här har ni ett förslag på min sydeuropeiska burgare till Brödernas.
Det är kött, baguette, sallad, tomat, gurka, tsatsiki, fetaost, chevreost, honung, en baklava, frystorkad champagne, moussaka och ett knippe sniglar strösslat på toppen.

Mest springer vi runt på olika lekplatser. Snittar tre om dagen ungefär. Jag försöker välja lekplatser där han inte kan klättra så högt. Han är jätteduktig på att klättra och till skillnad från hans pappa kan jag inte följa med upp och står bara undertill beredd och nervös över att han ska trilla ner.

Ärligt talat är de flesta lekplatser svinfarliga?? Ett litet hus med rutschkana där ena sidan av huset alltid saknar vägg. WHY. // Egoina

Äh, vad tusan!
Det bygger karaktär i barnen med farliga lekplatser, visst visst? På med en störtkruka och släpp dem fria att run into the sunset!
Jag har ramlat ur och ner från mängder av lekplatsbyggen i mina dar och det har ju gått bra för mig ändå…
Eller nu när jag tänker efter så blev det nog mer så här kanske, om man byter ut tv-tittandet mot farliga lekplatser:

Dock undrar jag om Egoina eller någon annan förälder skulle ka kommentarer som den Paula Rosas uppmärksammade på både blogg och Instagram häromdagen, efter att hennes dotter gjort sig illa på ett löpband.
Barn skadar sig väl i mindre eller större utsträckning titt som tätt, vilket borde vara en del av livet och att växa upp om jag förstått det här med föräldraskap korrekt.
Eller ska man linda in dem i bubbelplast från start och tillåta dem bli som millenials, på både in och utsida?