Klart som korvspad, eller hur? 🙂

Johanna Toftby har tidigare skrivit om den stora operation hon genomgått, där läkarna tog bort hennes livmoder som var full av myom. 
Nu öppnar hon upp ytterligare kring de skamkänslor och känslan av misslyckande som hysterektomin väckte i henne.

Jag fick panik. En chock. Jag kände en oerhörd skam, men vet inte varför. Jag är ju klar med barn, men jag blev ändå helt knäckt. Kände mig ensam och som en stor sorg.
[…]

Dels för att jag är livrädd för en så stor operation och sedan den där skammen. När jag kom hem till Janne kunde jag knappt berätta vad läkaren sa. Jag nämnde det bara i förbifarten. Jag berättade inte för någon. Därför kunde jag inte berätta det för er här inne heller. 

Det blev min hemlighet för att jag var så rädd. Skulle jag bli stympad? Just där och då kändes det så. Så jag flyttade bara fram problemen, trots att jag gick på täta kontroller och bara såg myomen växa. // Johanna Toftby

I kommentarsfältet möts nu Johanna av ett massivt stöd, där läsarna del delar med sig av sina egna erfarenheter, men också tackar Johanna för att hon så öppet skrivit om sin operation och fått dem att våga söka hjälp för sina problem..
En specifik kommentar fick mig att börja fundera kring det här med ”kvinnoproblem” och hur annorlunda det nog hade varit om det var män som drabbats.

Men visst är det så?
Hade män haft mens hade förmodligen mensskydd varit subventionerade.
Hade män blivit gravida så hade kvinnor knappast fått bestämma över deras kroppar när det kommer till frågor som abort.
Hade män haft den här typen av problem som Johanna beskriver så hade det knappast varit förknippat med skuld och skam.

Så tror jag i alla fall…
Hur resonerar du?

Trigger Warning – är man känslig för bilder på sår och liknande så bör man inte klicka sig in på Johannas blogg och titta på bilderna.

För ungefär fyra veckor sedan genomgick Johanna Toftby en hysterektomi, vilket innebär att man bland annat tar bort hela livmodern. 
På sin blogg berättar hon om att kirurgen avlägsnade en 1,2 kilo tung livmoder som var full med myom, stora som apelsiner.
De tog även bort livmoderhalsen, livmodertappen och äggledare samt sydde ihop uppe vid slidtoppen.
Äggstockarna lämnades kvar kroppen, vilket Johanna är nöjd med, så att hon slipper att hamna i klimakteriet per automatik. Avslutningsvis flyttade hennes urinblåsa, och hon har fått lära hjärnan att kissa igen. 

Tyvärr har hennes återhämtning inte gått spikrakt, utan hon har drabbats av komplikationer, bland annat ett hematom, som är en blodansamling, större än en golfboll som satt sig precis ovanför snittet.
Hon fick även en infektion, och ordinerades en dubbel antibiotikakur.
Johanna skriver på sin blogg att magen kan vara svullen i flera månader efter en sådan här operation, och att hon delar med sig av sina erfarenheter med förhoppningen att det kanske kan hjälpa någon som befinner sig i samma situation som hon gjorde före operationen.
Hon hade gärna läst om någon annans erfarenheter före sitt ingrepp, men hittade inte särskilt mycket alls på nätet, och därför delar hon med sig så pass mycket som hon gör.

Oftast, när man söker på nätet, så hittar man information från sjukvården, något som kanske inte erbjuder den där ”mänskliga” aspekten som man är ute efter, alltså information från någon som genomgått samma sak som man själv är på väg mot. 
Förhoppningsvis kan Johannas transparens hjälpa någon annan. Jag tänker, bara att få se att det är helt normalt att magen är svullen, trots att man tagit bort ett organ kan ju vara hjälpsamt, så man inte automatiskt tror att det är någonting fel.