Är detta sanningen om Alexandra Nilssons ”Instagram vs Reality”?

@anna97tokiohotel har ett bra tillägg i hela diskussionen kring ”Instagram vs reality” som jag skrev om här.
Jag rekommenderar att läsa det inlägget först för att få lite kött på benen. (Eller tofu om du så önskar)
Alexandra Nilssons kommentarer på Saga Lignells inlägg om varför hon känner att hon ”måste” lägga upp Instagrambilden också, och inte bara den som är ”reality” är så talande.
Där säger hon verkligen svart på vitt hur viktigt det är att visa att man inte är ”tjock på riktig” så ingen får för sig det.

SÅ viktig var alltså kampen för att visa att alla kroppar duger som de är.
Eller….de duger på andra, bara inte på Alexandra själv?
Att benämnas som annat än smal verkar vara bland det värsta som kan hända henne, så tolkar i alla fall jag hennes kommentar.
Hur ska man annars tolka den?
Hur tolkar du den?

Alexandra Nilsson om ”Only Fans”

Alexandra Nilsson har 312 000 följare på Instagram, där säkerligen en stor del av dem är unga tjejer. 
Att hon använder sin plattform till beröra sidan ”only fans” och hur den absolut inte får bli normaliserad att använda för att känna sig lite sedd eller för att få uppmärksamhet på genom att sälja bilder på sin kropp är jättebra.
Verkligen jättebra, särskilt i tider då influencers som Paow och Nickyssen varvar sponsoperationer med att skriva/skryta om hur mycket pengar man kan tjäna på sidan genom att sälja mer eller mindre avklädda bilder på sig själv.
Att påstå att det är kvinnors sätt att ”ta tillbaka sin sexualitet” är bara bullshit enligt mig.
Det är inte anledningen till att unga tjejer laddar upp sina bilder dit.

Jag önskar att fler influencers använde sina plattformar till liknande saker, då de har en sådan enorm makt att påverka till andra saker än att shoppa hauls och längta efter turkost vatten. 
Så tack Alexandra!

Ps. Man blir inte sedd på only fans.
Man blir tittad på. Som bäst. Och det gäller alla sociala medier.
Man blir aldrig sedd, enbart tittad på. Glöm aldrig det.

 

Alexandra Nilsson beklagar sig över veterinärkostnader

Hört talas om försäkring?
Jag tycker man är extremt oansvarig som djurägare om man har ett djur oförsäkrat och sedan tvingas avliva det för att man inte har råd med eventuella veterinärkostnader.
Om vi kunde få den då 8-åriga THK försäkrad när vi adopterade honom – i det skick han var i då – så kan VEM som helst få sitt djur försäkrat, tro mig.
Har man inte råd att betala månadspremien för sitt djur, då ska man kanske inte skaffa sig ett djur.
Du köper väl inte en bil, för att sedan inte ha råd med försäkringen?
Väljer du att ha ditt djur oförsäkrat så utgår jag ifrån att du sparar till en buffert varje månad så du kan betala för alla veterinärkostnader själv, om det skulle behövas.
Återigen – du har VALT att skaffa ett djur, för ditt eget höga nöjes skull. Ta lite ansvar då.

Vi var tvungna att åka in akut med Selma i helgen då hon skadat en klo, och med helgtariff så gick hennes besök, med sedering, operation mm på 10 000 kr med en självrisk på 1700 kr. (Hon har ju varit hos veterinären en del)
Så försäkra ditt husdjur så är det här med absurt höga veterinärkostnader en icke-fråga.
Ett icke-problem.

Fri prissättning kan man givetvis diskutera, men inte utifrån perspektivet att ett djur kan behöva avlivas för att du som djurägare varit oansvarig och inte försäkrat ditt djur. 
Att ha husdjur är ingen rättighet, och kan du inte ta hand om ett djur på bästa sätt så att det exempelvis får vård om det blir sjukt eller skadat, så ska du kanske avstå?

Det här inlägget får låta hur dömande, skammande och privilegierat som helst, men det skiter jag i. 
Jag står för att jag tycker det är extremt oansvarigt att inte försäkra sitt djur om man inte själv kan täcka upp för eventuella veterinärkostnader om olyckan väl är framme. 

Alexandra Nilsson om rosa skatt

Är ni bekanta med begreppet ”rosa skatt”, som Alexandra Nilsson skriver om på Instagram? 
Att kvinnor ska betala för mensskydd medan kondomer är gratis är på riktigt väldigt märkligt, för precis som Alexandra skriver. Man kan avstå sex, men kvinnor kan inte välja att inte ha mens – förutom om vi väljer att påverka våra kroppar med hormoner.

Galet, vad tusan kan man göra åt saken?
Börja köpa herrprodukter?
Rakhyvlar – ja, men att fånga upp mensen med kondomer verkar klurigare.
Har ni några förslag?