Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Lika förbannad som jag blev när jag läste Linda-Marie Nilssons första inlägg om lucia, blev jag glad när jag läste hennes andra.
Berättelser om barn som backas upp av klasskompisar, när lärare och andra vuxna inte tycker att en tjock tjej får vara lucia.
Tyvärr finns det fortfarande flera ledsamma historier om barn som mobbar andra barn om vem som får vara lucia eller inte, men nog är det snäppet värre när vuxna ansvariga mobbar barn på det här viset?

Och så har vi Sverigedemokraterna och deras vendetta mot allt som inte är ett traditionellt luciatåg i Bollnäs, men det är knappt att jag vill ge det hela luft.
Skönt ändå att deras utbrott mot att dragqueens ska läsa sagor för barn i alla fall röstades ner med 6 röster mot 1 i Trelleborg. 
Alltid något att glädjas över.

Linda-Marie Nilsson har skrivit en krönika i tidningen Expressen om hur människor reagerar när hon kallar sig själv för tjock.
Du hittar den här.

”Du är inte tjock, du är ju jättefin!”.  I meddelande efter meddelande ser jag meningar som börjar med samma tillrättavisning. För varje gång jag benämner mig själv som det jag faktiskt är, tjock, så vill någon snabbt rycka ut till mitt försvar och skydda mig mot mina egna ord. De vill släta över det jag just sa om min kropp, be min kropp om ursäkt å mina vägnar.

Men jag vill inte bli kallad för överviktig, jag vill bli kallad tjock. För jag är ju det. Jag har dock aldrig någonsin sagt att jag inte också är snygg. För när, någonsin, använder vi ord som ”normalviktig” eller kanske ”underviktig” eller till och med ”mellanviktig” för att beskriva människor som inte är överviktiga? // Linda-Marie Nilsson

Hon tar upp ordet ”tjock” och hur laddat det är. 
Hur det kopplas ihop med en mängd andra negativt laddade ord, som ful och oattraktiv.
Hur man säger ”Du ser inte alls tjock ut, du är jättevacker!” som att ordet tjock är motsatsen till vacker.

Jag har aldrig velat kalla mig själv för tjock, trots att jag varit det hela livet, för ingen vill ju kalla sig för något som i allas öron direktöversätts med ”ful och oattraktiv”. Och just därför vill jag också ta tillbaka det. För det är mitt. // Linda-Marie Nilsson

Tjock är inte en känsla. Tjock betyder inte ”oattraktiv”. Tjock är inte heller ett motsatsord till ”snygg”, ”fin” eller ”vacker”. Tjock är, och borde vara, ett neutralt ord för att beskriva ett utseende. Precis som ”mörkhårig”, ”fräknig” eller ”medellång”. Men jag har aldrig någonsin hört någon besviket sucka framför spegeln att ”fan, vad jag känner mig mörkhårig idag”.

För jag är både tjock och snygg. Både mörkhårig och fräknig. Både medellång och brunögd. Både kattägare och skånsk. Både influencer och fästmö. Inga av det här är motsatsord till varandra. Det ena ordet utesluter inte det andra, tvärtom, de går alla precis hur bra som helst att kombinera med varandra. Som att vara tjock – och smoking jävla hot. // Linda-Marie Nilsson

Läs gärna hela krönikan innan du kommenterar inlägget. 🙂