My Martens har flyttat, flyttat igen, bott på hotell, harvat runt i bilen, allt för att sonen ska slippa en skola där han utsätts för mobbing.
Allt detta gör hon utan att varken klaga eller blinka, men vägrar samtidigt se vad som skulle kunna vara hennes del i det hela.
Hon exponerar honom, beskriver mängder av intima och privata delar av hans liv och lägger ut alla möjliga bilder på honom i inlägg som hon sedan varvar med bland annat reklam för sexleksaker.

Jag har skrivit om det många gånger och nu börjar även Mys läsare reagera och uppmanar henne att låta sonen och hans vänner slippa att exponeras på hennes blogg.
Jag förstår inte hur man kan vara beredd att slå knut på sig själv hundra gånger om, och samtidigt vägra sluta exponera honom, någonting som förmodligen är bland det enklaste att göra i allt det här.

Mys förklaring är att sonen ingår i hennes vardag.
Han ÄR hennes vardag, och det är han säkert.
Men han är inte hennes ägodel att göra som hon vill med. Han är en liten människa som kämpar med sin vardag och sitt nya liv, och lik förbannat så VÄGRAR My kategoriskt att ändra någonting i hur hon fläker ut honom och hans privatliv.
HAN ÄR HENNES ATT GÖRA SOM HON VILL MED, OCH INGEN SKA FÅ ÄNDRA PÅ DET!

Jag hoppas att han inte tar allt för mycket skada av det här, och att han inte vänder sig emot henne senaste i livet när han inser vad hon gjort och vägrat göra för hans bästa.
Jag begriper inte hur man kan göra så här mot ett barn. Har hon inga andra vuxna runt sig, som inte håller på så här och som kan resonera med henne?
Barnets pappa? Någon?

Det har varit en del frågetecken och diskussioner den senaste tiden vad gäller My Martens och hennes koncept med att coacha folk online inom träning, kost och hälsa.
Ett inlägg om snabbmakaroner väckte ett och annat frågetecken, så även hennes ovilja att avslöja vad några av hennes tjänster kostar samt i det här inlägget anser My själv att hon blivit ”attackerad”.

Visa det här inlägget på Instagram

För ungefär två dagar sedan så postade My det här inlägget, med sedvanliga ”före och efter-bilder” på en av sina klienter, eftersom det efterfrågats. 
Alla känner sig kanske inte helt bekväma med att medverka på sådana bilder, oavsett om de är anonyma eller inte, vilket man givetvis får respektera.
Inga konstigheter.
Jag och flera andra av Mys följare kände dock igen bilden, eftersom det är en bild som My tidigare publicerat – nämligen i ett inlägg från slutet av september 2020.
Fanns det verkligen inte en enda annan klient som kunde tänka sig att visa upp sina resultat? På över ett år?
My är ju trots allt fullbokad nästan jämt enligt henne själv, och jag tror att en ny ”före och efterbild” på en klient skulle vara riktigt bra för hennes varumärke. Lite reklam helt enkelt…

Förra gången bilderna publicerades så var det ett och annat ögonbryn som höjdes av förvåning, särskilt vid åsynen av klientens bitiga bicepsmuskler. 
Det är tolv veckor mellan bilderna och för att få ett riktigt tydligt exempel så hade man kanske velat att kunden stod och flexade på samma vis på de bägge bilderna.
En följare ifrågasätter detta, någonting som leder till en lite hätsk ordväxling i Mys kommentarsfält.

Är det här månne en av anledningarna till att ingen vill ställa upp på ”före och efterbilder”?
Att det blir tjafsigt?

Visa det här inlägget på Instagram

My Martens lägger upp ett kostinlägg på Instagram där hon ska påvisa nyttigare alternativ till ”vanlig” mat – i det här fallet snabbmakaroner.
Jelena Meacham publicerar ofta sådana inlägg, som verkar väldigt uppskattade av följarna, så det kan ju vara en bra idé för My att haka på.
Problemet här är att hon antingen inte riktigt förstår vad det är hon håller på med, eller är väldigt otydlig för kommentarsfältet är fullt av frågetecken.

Jag tänker att jag försöker bryta ner det hela, så får vi se var vi landar.
Om vi kan bena ut det här.
Allting i rosa är mina kommentarer.

My tar alltså ett känt märkes makaroner, och ställer det mot en anonym konkurrent.
Varför inte skriva ut vilka märken/företag det handlar sig om, så man vet?
Vet My ens?
Kanske får man svaret i kommentarsfältet?

Jag hade inget bättre för mig, så jag laddade hem Lifesum-appen. 
Det är gratis att göra, så det finns ingenting annat bakom Mys ovilja att tala om vilket pastamärke det är som står bakom det höga kaloriinnehållet.
Ingen adlink eller liknande.

Jag laddar alltså hem Lifesum-appen och söker på ”snabbmakaroner”. 
Det här är resultatet.
Nu förstår jag helt plötsligt varför My varit så motvillig till att berätta vilken företag som står bakom de kaloririka makaronerna.
Med största sannolikhet vet hon inte ens själv.

Söker man på snabbmakaroner i Lifesum-appen så får man 21 stycken olika alternativ. 
På 20 av dem står det vilka företag som står bakom produkterna, medan en helt saknar den typen av information.
Det är den My valt att ha med i sitt exempel, trots att hon själv omöjligt kan veta om det ens stämmer eftersom den uteblivna informationen omöjliggör en faktagranskning.

Mängden makaroner stämmer hellre inte med det My publicerat. På hennes tallrik ligger det 80 gram makaroner, men hon verkar ha använt kaloriantalet för 200 gram

Det var My själv som sa att man skulle söka i Lifesum-appen för att få svar.
Och det har jag fått nu.
Svaret är att My inte verkar ha en aning om vad det är hon lagt upp på Instagram, bara att det såg bra ut och funkade så länge ingen ställde några motfrågor om inlägget.

Det är alltså sånt här man betalar för om man anlitar My som kostrådgivare?
Slarvigt använd information från en gratisapp, där hon själv inte ens verkar veta vad det är hon lägger upp?
Money well spent.

My Martens är återigen på krigsstigen, och hänger ut en person som skrivit en kommentar om att det mer verkar vara My som är i behov av en PT, snarare än att vara en.
Kommentaren är lite småpuckad med tanke på att en människas kompetens inte sitter i utseendet, och förändras således inte heller bara för att kroppen gör det.

Jag skulle vara tveksam till att ha My Martens som PT, och det har ingenting att göra med hennes utseende.
Det är snarare det hon berättar om sitt psykiska mående som skulle få mig av avstå, då jag inte vill ha en PT som hela tiden skriver om hur dåligt hen mår och att hen knappt kan ta hand om sig själv.
Jag vill inte betala för en tränare som kanske inte är kapabelt till att ge sina klienter mer än minsta möjliga tid, energi och engagemang, och som när som helst kan må för dåligt för att ha några klienter.
Det är citat som dessa som gör att jag skulle se mig om efter en PT som inte skriver om sitt egna dåliga mående, dag in och dag ut, sida upp och sida ner.
Det är säkert så My mår och det är ingenting negativt med att vara öppen med sitt dåliga mående, men skriver man om det på det sätt som My gör, då får man kanske också tugga i sig att förtroendekapitalet för en som PT och coach, inte är superhögt.
Så resonerar i alla fall jag.