Tyvärr ville inte restaurangen servera tårtan till kaffet!! Det tyckte jag var väldigt olivsnjutigt av dom. I USA är det helt vanligt att man kan ta med sin tårta till restaurang om nån fyller år. Inte som att folk skulle börja ha med sig tårtor på restaurang varje gång som nån grej för det. Erbjöd mig dessutom att betala en genomsnittlig dessertsumma för varje bit men nope.
Säg ja till livet, Prinsen. // Sandra Beijer

Att inte få bjuda restauranggäster på medhavd tårta – är det så konstigt? 
Kanske är det ett amerikanskt östkustfenomen, för jag har aldrig hört talas om det. Inte heller har jag sett det ske på någon av de restauranger jag jobbat på i mitt liv.
Det är väl klart att man inte får servera medhavd tårta på en restaurang? Vad är annars nästa steg? Medhavd alkohol?
”Jättekonstigt, men vi fick inte dricka vinet vi hade med oss i kylväskor! ??‍♀️??‍♀️”

Ett aprilskämt? 
Jag hoppas det, men tror tyvärr inte det.
Skulle en mammaledig influencer har tid att iscensätta det här skämtet med att skaffa sig en tårtkartong att bära runt på?
I think not.

Förlåt och ”äxskusämoaaaaaaaaaa” men hur mycket älskar jag Sandra Beijers bostad i Gamla Stan?
Bostaden där hon, Björn och Didrik bor?
Turkost och vinrött?
Alltså, hur fint?
När man ser hus som det här med äkta stuckatur, så känns ”fejkstuckatur” så himla….smäckigt…och billigt på något vis…
Att sätta frigolit-stuckatur i ett nytt hus känns lite som ”You can polish a turd, it’s still a turd”.

Lite som att gå på Nobelfesten med en sådan här i håret:

Sooooooo pretty!!!!!

Vi har ganska många ”stuckatur-fejkisar”, har vi inte?

Sandra Beijer är besatt av sin ”bebi” och jag är besatt av att läsa hennes ”bebi-inlägg”.
Normalt sett reflekterar jag inte så mycket över bebisinlägg. De är vad de är och är en naturlig del av en nybliven förälders sociala medier, men med Sandra är det någonting annorlunda.
Kanske beror det på sättet hon beskrev sin graviditet och känslan – eller snarare bristen på känslor – inför sitt stundande föräldraskap, men någonting är det som gör att jag blir glad i hela kroppen av att läsa Sandras blogg just nu?
Tredje bilden uppifrån i inlägget – hur extremt lika är inte Sandra och lilla Didrik?
Deras munnar är identiska!

Jag tycker det här är ett talande exempel på hur olika graviditeter kan te sig, och att man kan känna på en massa olika vis utan att någonting är mer ”rätt” än någonting annat.
Låt gravida kvinnor känna som de känner, så är jag säker på att det mesta blir som det blir, och med det menat är att det allra mesta förmodligen ändå blir bra till slut. (Hur många knas och felaktigheter hittar ni i den meningen?) 😉

Hur är det? Är det nedvärderande med bak-referenser? Frågar åt en kompis.

Jag kan inte bestämma mig för om jag blir inspirerad eller får mindervärdeskomplex av alla läckert upplagda maträtter som Sandra Beijers sambo Björn lagar till henne.
Varenda en ser ut att vara snattad från ett nyss serverat restaurangbord eller som tagen direkt ur valfritt matmagasin.
Jag vet egentligen ingenting om Sandras Björn, mer än det hon delat med sig av på sin blogg, men det känns som att han förstår att mat, upplägg och matbilder är viktigt för Sandra och att han således lägger manken till, nu när han är ansvarig för vuxenmaten, och Sandra för bebismaten.
Han hade kanske lagat och serverat maten på exakt samma vis, oavsett bebis eller inte, men jag bestämmer mig här och nu för att känna mig mer inspirerad av dessa matbilder än någonting annat, punktum!

Skönt ändå att se att det varvas med korv när de är ute.
Stödkorv är dock ytterst underskattat och får mig alltid att vilja åka till Ikea.

Här är temaveckan för mackor, där jag typ vill ha alla.