Bildkälla.

Häromdagen skrev jag lite halvt om halvt på skämt om hur vissa människor tar mer allvarligt på om någon avföljer dem på sociala medier än om någon gör inbrott hos dem.
”Ta VAD du vill men ta inte min hårt hoparbetade följarsiffra ifrån mig!!!!!!!”

Therese Lindgren hade alltså avföljt sin namne, sin poddpartner och sin äldsta vän ”Zäta” på Instagram och för en sekund kändes det som att världen stannade.
Vad är det som händer? Är det slut nu? The end of an era?

Nej, tack och lov!
Therese skrev ett inlägg igår på sin blogg där hon klargjorde att hon med största sannolikhet avföljt henne av misstag när hon rensade lite på sin Instagram – ett inlägg som nu är nertaget.
Inlägget är ett minne blott och Zäta har återigen fått ta plats på listan över personer som Therese följer så vi kan alla andas ut.
All is well in the sociala mediaworlden!

 

Det här är ett jättesvårt ämne att skriva om, för jag vill inte på något sätt antyda att jag skulle ha ett problem med att bära kläder i storlek large. Jag personligen bryr mig inte om vad det står på lappen i plagget, utan undrar mer generellt vad fan som händer med storlekarna egentligen, och varför butiker väljer att göra på det här sättet. Om jag som är rätt kort och inte särskilt stor betraktas som en XL av vissa företag, hur liten är då en person som passar i deras SMALL? Och hur i helsike ska någon som är två storlekar större än mig hitta kläder?
För en person med en historia av ätstörning eller kroppskomplex mer allvarliga än mina måste sådant här vara jättetriggande?//Therese Lindgren

Therese Lindgren skrev ett så bra inlägg i slutet av april om dessa klädaffärer som enbart finns på nätet och som ständigt gör storlekarna mindre och mindre, vilket kan fucka med huvudet på den bäste av oss. (Bäste förresten? På oss ALLA skulle jag vilja säga. Vi bara påverkas olika mycket.)
Under inägget – som handlade om Nelly och NAKD – fylls det på med kommentarer från läsarna som håller med henne och listar olika företag vars storlekar är extremt små och ett av företagen som nämns upprepade gånger är Chiquelle – ett företag jag tyvärr själv aldrig handlat från så jag har ingen egen erfarenhet i frågan. Jag har helt enkelt slutat handla kläder på nätet.
Men läsarna anser att Chiquelle är ett av de värsta företagen som fuckar med deras huvuden och det gjorde mig glad att en så pass stor profil som Therese skriver ett så pass ärligt inlägg om det här problemet.

Vad kommer idag? 
En haul.
För vilket företag?
Chiquelle.

Kanske har de ett avtal som Therese inte kan ta sig ur, kanske bryr hon sig egentligen inte så länge det tickar in pengar på hennes konto? Kanske var inlägget från den 25 april en brasklapp för kommande samarbeten? Kanske har hon inte ens tänkt igenom vilket företag hon visar upp kläder ifrån, men det känns som mer än en slump att ett av plaggen är ”på tok för stort för henne”. Det betyder ju i så fall att deras storlekar är HELT opålitliga!
Jag har helt ärligt inte en aning, men jag önskar att inflytelserika profiler som Therese skulle ta samma starka avstånd från den här typen av problematiska företag som Nicole Falciani gjorde när Calzedonia avslutade deras samarbeten för att hon blivit för stor för att fortsätta visa upp deras bikinis.

Storlek borde inte vara mer laddat än vilken färg ett par byxor har.
Svart. Blå. Vit. Gul. Grön. Röd. Det finns inga värderingar eller laddade känslor ihopkopplade med färg* och likadant borde det vara med storlek.

* Så länge man inte pratar om hudfärg så klart men det tänker jag inte ens gå in på här. 

Tack för tips!

På den här bilden från Therese Lindgrens Instagramkonto visar hon upp sitt senaste omslag och vad jag även tolkar är hennes första för Veckorevyn.
Hennes 15-åriga jag ska vara mycket stolt.
När jag var 15 år var målet att antingen vara med på MTV, ZTV, Sveriges Lucia, Fröken Sverige och så klart Veckorevyn som på den tiden anordnade hela Fröken Sverigetävlingen. Vi satt i skolan bibliotek och granskade och pekade på de tjejer vi tyckte skulle vinna.
Året innan – 1994 – var sångerskan Jessica Folcker med och tävlade och kom fyra och jag tyckte hon var SÅ vacker. Dom om min förvåning när hon senare slog igenom som sångerska. WOW!

Men alltså – hur tragiskt är det inte att vi satt och granskade dessa tjejer och pekade ut ALLA anledningar till varför någon inte skulle vinna? Förmodligen retuscherade VR sina bilder redan då men det visste man föga om 1995.
Jag uppskattade när Veckorevyn avsade sig ansvaret för tävlingen men anser att den borde läggas ner helt. Vem är det som köpt rättigheterna nu? 
Med tanke på att detta är den reklam som finns på sidan så antar jag att den gamla regeln om att deltagarna inte fick vara skönhetsopererade är slopad? Tydligen erbjuds man ingrepp nu för tiden i Fröken Sveriges motsvarighet, för den kallar sig numera för missuniverse-sweden.

Så här såg Veckrevyn ut 1995.
Har vi kommit någonstans sedan dess tycker ni?