Är det okej för ett enormt varumärke att ”glömma bort sanningen”?

Bianca Ingrosso är lite putt över att jag publicerade det här inlägget, där jag lyfter fram faktumet att det inte riktigt gått 1.5 år sedan hon lät injicera en substans i ansiktet för att bli av med sina mörka ringar under ögonen, som hon påstod, utan att det faktiskt skedde så sent som i somras.

Bianca påstår att det enbart är ögonkrämer som åstadkommit det här resultatet, vilket då inte stämmer.
Med tanke på att hon är en av Sveriges största influencers, och att hon postar mängder av inlägg på löpande band om Caia Cosmetics nya hudvårdsprodukter, så är den här typen av uttalanden rätt anmärkningsvärda när de visar sig inte alls stämma.

Det är ganska mycket i Biancas inlägg som är en smula anmärkningsvärt, så jag tänker att vi kan nudda vid några stycken dem, denna arla måndag.

Bianca Ingrosso ljög alltså inte om sina fillers, utan hon ”glömde helt enkelt bort” att hon gjort den här behandlingen.
Det kan absolut hända den bästa av oss, men har man 1 miljon följare som man tjänar stora pengar på att påverka, exempelvis till att köpa hennes nya ögonkräm, så bör man ha bättre koll på sanningshalten i det man publicerar, istället för att slänga iväg inlägg med rent felaktigt innehåll.

Bianca menar att hon kunnat anmäla mig för falsk marknadsföring SÅ många gånger.
Det är intressant med tanke på att jag aldrig gjort reklam på mina sociala medier, så vad den här falska marknadesföringen skulle bestå av vet jag inte.
Ha det här uttalandet från Bianca, för jag kommer återvända till det under nästa bild.

Här skriver Bianca att det borde vara olagligt att anmäla en person för falsk marknadsföring när hon inte ens nämner en produkt.

Det borde vara olagligt enligt Bianca, samtidigt som hon skriver i det förra inlägget att hon hade kunnat anmäla MIG för falsk marknadsföring, trots att jag aldrig gör reklam på mina sociala medier.

Med andra ord så tycker Bianca att det hon själv skriver om i sitt förra inlägg borde vara olagligt.
Logiken börjar halta en smula.

I sitt sista inlägg skriver hon med stora bokstäver, att ”TRO INTE PÅ ALLT NI LÄSER!” 

En bra uppmaning, som jag dock inte vet om Bianca är rätt person att yttra den, med tanke på innehållet i det här inlägget.

Bianca visar ju här att man verkligen inte ska tro på sakerna hon skriver på sina sociala medier, eftersom det finns en överhängande risk att hon råkat ”glömma bort sanningen” och istället slänger iväg ett inlägg där hon påstår någonting som är direkt felaktigt.

Ps. Jag vill ha en hög nivå på kommentarerna, oavsett åsikt. Tack på förhand.

Magdalena Graafs nya podd

Hannah och Magdalenas bokpodd verkar ha gått i graven, innan den ens publicerat ett enda inlägg. 
Med tanke på vad Magdalena Graafs nya podd ska handla om, så var jag nästan på väg att radera uttrycket här ovan, men har det kvar som en liten påfartsramp till resten av det här inlägget.
Magdalenas podd kommer nämligen handla om sorg, en plats för samtal, där man både är inne och petar i känslorna, samtidigt som man förhoppningsvis även kan hämta styrka därifrån.

Sorg överlag. Sorg tar många skepnader. Du behöver inte ha förlora ett barn, för att du ska känna att ditt liv går i spillror.
En skilsmässa, ett jobb, att förlora en social status, ett djur..
Sorgen är där. Den är så övertygande och tung.
Sorg är sorg. Och vi måste lära oss att övermanna den. Mästra den, tämja den. // Magdalena Graaf

Jag hade tänkt skriva om sorg här nere, men efter att ha raderat min text flera gånger så inser jag att jag inte riktigt är där än.
Jag tror att det här kan bli en jättefin podd, trots att jag personligen inte känner mig redo att lyssna på den än.
Jag vill inte ens glänta pyttelite på locket till sorgen, för den beter sig lite som min personlighet – svart eller vitt/av eller på/allt eller inget  – så om jag gläntar på locket och släpper fram den tsunami av sorg som ligger där under och bubblar, så är jag rädd för att jag aldrig kommer kunna få på locket igen.

Vad tror ni om Magdalenas poddidé?

Olof K Gustafssons clickfiskar Joakim Lundell

https://www.youtube.com/watch?v=X9hSDwh4WtY

Olof K Gustafsson ringer upp Joakim Lundell för ett samtal som varar i dryga 60 minuter och där han vill veta varför Joakim kallat honom för pedofil, någonting som Joakim förnekar. 
Det är ungefär det som händer i den här videon.
Här kommer ett litet smakprov:

Olof K Gustafsson: Kallar du mig pedofil, gubben?
Joakim Lundell: När har jag gjort det?
O: Tror du att bara för att man inte är medveten om det, att det är rätt?
J: Eftersom att jag inte har kallat dig för det så…
O: Trodde du jag bara satt i Ryssland och lallade runt eller?
J: Jag har inte kallat dig för det…
O: Är det rätt eller fel? Rätt eller fel, Joakim Lundell?
J: Eftersom jag inte kallat dig för det, så finns det ju inte mycket att uttala sig om den saken.
O: Jävligt tuff på dina Instagram Stories, men nu är det jävligt mycket lall alltså. Jag är här i Stockholm, du kan ju komma hit. Kom till T-centralen, jag är här. Vi kan prata om det, face to face.

Bla bla bla…

O: Om du kallar mig för pedofil så är det en överträdelse, förstår du det ordet på svenska?
O: Du har legat med folk i Sverige, jag har aldrig legat med någon i Sverige. Någonsin.

Den här videon fortsätter i ytterligare 56 minuter efter det här, men det finns ingen som helst anledning för någon att titta vidare. 
Joakim Lundell kan aldrig få tillbaka den här timmen han spenderat i telefon med Olof, men det finns fortfarande hopp för er.
Dock borde Jocke få en medalj för lång och trogen telefontjänst. Att han inte bara klickar bort samtalet är för mig en gåta, men han är uppenbarligen utrustad med ett betydligt större tålamod än det jag välsignats med.

Joakim väljer att bemöta Olof på det här viset, vilket är ungefär det mått energi som någonting sådant här clickfiskande drama förtjänar.

”Kom till T-centralen, jag är här. Vi kan prata om det face to face?”
Olof K Gustafsson goes ”Danielle Bregoli”.

Ringer det ingen klocka när du hör det namnet?
Klicka här. ???

Fast Fashionföretagens ratade kläder fyller klädkyrkogård i Chile

Det här inlägget kom upp en snabbis igår, men här är det igen. 

59.000 TON nya och begagnade kläder samlas på hög i Chile varje år.
Kläderna är ett resultat av bland annat västvärldens fast fashion-konsumtion och hamnar i landets frihandelszon och eftersom ingen vill eller kan betala för de kasserade kläderna så hamnar de på hög, en gigantisk soptipp för kläder.
Hur stor del av det här klädberget kan vi beskylla svenska influencers för? Inte mer än hälften, va?

Jennie H, som driver kontot Ekoliv, rekommenderar dessa punkter om man vill dämpa nykonsumtionen och börja leva mer hållbart.

• Köp secondhand
• Låna
• Vid köp av nytt: impulshandla inget du egentligen inte behöver, se till att det är kvalité och hållbart i många år, gynna gärna små företag. Kolla hur schysst det är producerat. Kan det finnas schysstare alternativ?
Ett genomtänkt och kvalitativt köp är oftast det som kommer användas i många år framöver.

Jag fick även frågan om ballonger i ett mail.
Det är ju en trend just nu att ha så kallade ballongbågar som dekoration till allt från baby showers och bröllop till födelsedagar och events.
Personligen tycker jag de ser ut som stora och små hemorrojder, men det är kanske bara jag?

Jag tycker man ser annonser för ballongbågar, hela tiden på Facebook Marketplace.
Istället för att kassera dem så snart man är klar, så erbjuds de till någon annans evenemang, eftersom de säkerligen håller sig fina ganska länge.
Detta är ju positivt så klart, men det är ändå väldigt många ballonger att använda på en enda gång. Även om jag slår ihop alla ballonger från min barndoms födelsedagskalas tror jag ändå inte att jag skulle komma upp i antalet ballonger i en enda ballongbåge, och då gillar jag ändå ballonger.

Så här skriver exempelvis företaget Partyland om sina olika ballonger:

Alla våra latexballonger är gjorda av naturlig latex, vilket är biologiskt nedbrytbara.
Latex är därmed en förnybar resurs.
[…]

Folieballonger är tillverkade av microfolie och därför inte biologiskt nedbrytbara.

Tack för tips!