Dani har valt att använda uttrycket ”föddes stilla” och då respekterar jag det i mitt inlägg. 
Vill ni tjafsa om det så föreslår jag att det sker någon annanstans.

Dani varnar känsliga tittare för innehållet i den här videon, och eftersom att det faller bort när man bäddar in en video från Youtube så vill jag göra det en gång till.
Danis video innehåller inga bilder eller videos, utan det är innehållet i det hon berättar som är både väldigt starkt och väldigt hemskt på en och samma gång. 

Hjärtat på Dani och Babaks son Lyon, slutade slå i vecka 34.
Efter att inte ha känt några fosterrörelser på morgonen så åkte Dani in till BB för att dubbelkolla att allt var bra med barnet, och då fick hon den hemska beskedet att barnets hjärta inte längre slog.

Nu har det gått ungefär fyra månader, och i den här videon berättar Dani om hela processen. Om sina känslor, tankar och hur hon gör för att försöka gå vidare.
Det hade känt nästan taffligt att försöka sammanfatta den här videon, eftersom jag inte tycker att man som utomstående ens ska försöka sammanfatta en annan människas sorg.
Jag tycker det är respektlöst, och om man nu ska ge sig på att kommentera det Dani berättar i den här videon, så ska man kommentera hennes budskap, inte en sammanfattning gjort av en utomstående.

Danis video är gripande och hugger verkligen tag i ens hjärta. 
Det måste vara så fruktansvärt att, som förälder, behöva begrava sitt barn, så om ni kommenterar det här inlägget – välj era ord med omsorg är ni snälla.