Visa det här inlägget på Instagram

Efter att ha bemött allt och alla med tystnad, så tar Margaux Dietz slutligen bladet från munnen och kommenterar slutligen ämnet ”barn på sociala medier” som tidigare mötts av kompakt tystnad från hennes sida.
Det började med att sonens pappa, Jacob Liebermann, gick ut och kritiserade sättet som det gemensamma barnet exponerades och exploaterades på Margauxs kanaler, något han menade att han gjorde pga den ovilja att prata om problematiken som han upplevde från henne.

Jag vet inte vad som fått Margaux att skriva det här inlägget, men det är egentligen heller inte så viktigt i sammanhanget.
Det som är viktigt är att föräldrarna nu förhoppningsvis kan ha en dialog kring sonen och komma fram till hur man skyddar honom på bästa sätt eftersom han redan är så pass exponerad redan.

Och jag vill verkligen tacka de personer och medier som valt att fokusera på frågan i stort, i stället för att skapa personfokuserade drev som är direkt skadliga för barnen som berörs. När det kommer till privata familjeangelägenheter så kommer jag aldrig ta dem i offentligheten.
De samtalen ska föras mellan föräldrar privat. För vår sons skull. // Margaux Dietz

Jag tycker det är jättebra att Margaux kommit till dessa insikter, samtidigt som jag tycker att hennes känga till sonens pappa i slutet av inlägget är så otroligt onödig.
Jag är relativt övertygad om att Jacob inte hade tagit det här offentligt, om han inte känt en desperation över att inte nå fram till Margaux.
Ibland behöver man peka på exempel för att tydliggöra en utbredd problematik, och eftersom Margaux är en av de influencers som exponerat sitt barn mest av alla så tycker jag inte det är särskilt märkligt att hon omskrivs i debatten.
Hon menar att det är ”personfokuserade drev” som är direkt skadliga för barnen, och där håller jag inte med.
Det som är skadligt för barnen är att exponeras på det sätt som skett här, och de ”personfokuserade dreven” som hon kallar det, är en direkt konsekvens av hennes brist på ett snabbt agerande och avsaknaden av dialog med barnets pappa.
Hur hon än vrider och vänder på det och försöker hitta externa syndabockar att peka på, så är allt det som skett konsekvenser av att hon valt att fortsätta exponera sonen, mot pappans vilja.

Jättebra att hon kommit till dessa insikter, men för att diskussionen ska kunna komma framåt så behöver hon ta ansvar för sitt egna gränslösa beteende vad gäller exponeringen av sonen, eftersom det i grund och botten är DET som är direkt skadligt för barnet, och ingenting annat.