Vi alla har kavlar upp ärmarna samt tagit beslut som är fruktansvärt jobbiga. Avbokat stiftelsegalan och tagit beslut om att avbryta USA innan årsskiftet. Drömmar som krossas och det ger mig en kolossal ångest. //Isabellas Löwengrip

Finns det någonting kvar av Isabellas storslagna planer som var anledningen till att hon sa hej då till Sverige i och med sitt Sommarprat?
Jag tror nästan inte det.
Likt sättet man skalar en lök på, lager för lager, blir löken mindre och mindre och mindre, har hennes storslagna planer ställts in, en efter en.
Till slut kommer det inte finnas några fler lager för Isabella att skala av, utan allt som finns kvar av löken är tårar.

Jag tror att många undrar: Är det här på riktigt? Eller är det ett luftslott? När kommer allting att brista?”, säger hon och fortsätter:

Och vet ni? Vi får väl se. Ärligt talat. Jag är 28 år – rasar allt, då är det bara att börja om. //Ur Isabellas sommarprat

Jag tar mig friheten att svara på de frågor som Isabella ställde i sitt sommarprat:

• Är det här på riktigt? Svar: Nej
• Eller är det ett luftslott? Svar: Ja
• När kommer allting att brista? Svar: Nu

Jag undrar om hon insåg när hon skrev sitt sommarprat att hon skulle behöva resa sig ur rasmassorna så här snart?
Tror ni hon ens reflekterat över alla människor hon dragit med sig i raset och som nu ligger levande begravda under hennes fötter?
Förmodligen inte, empati verkar ju inte riktigt vara hennes grej, och så länge hon klarar av att hålla huvudet över vattenytan så skiter hon nog ganska rejält i vilka som sjunker runt omkring henne nu när de inte längre kan hålla sig flytande med hjälp av Isabellas enorma luftslott.

Den här gången kommer det krävas mer än bara fabricerade hotlappar för att rädda Bella ur den soppa hon för tillfället plaskar runt i.